Det finns flera effektiva och evidensbaserade behandlingar för personer med hetsätningsstörning. Det slår Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, fast i en rapport efter en genomgång av litteraturen på området.
Effekten på remission, det vill säga upphört hetsätande, var störst med psykologisk behandling i form av KBT följt av KBT-baserad vägledd självhjälp. Störst effekt därefter gav läkemedelsbehandling med centralstimulerade preparat, lisdexamfetamin, och SSRI.
– Effekterna för psykologisk behandling är lite bättre än för läkemedel, men de båda alternativen är ganska likvärdiga, säger Ata Ghaderi, professor i psykologi vid Karolinska institutet och ordförande i SBU-projektet.
Vad gäller biverkningar förknippade med dessa läkemedel sågs de också hos personer med hetsätning. Dock saknas långtidsuppföljning av läkemedelsbehandling vid hetsätning, vilket Ata Ghaderi tycker är bekymmersamt.
– Det innebär att vi inte vet hur länge man behöver ta läkemedlen och hur länge effekten sitter i. Det vi vet är att det är ett relativt stort återfall när läkemedlen sätts ut. Därför är det viktigt att dessa patienter följs upp noga i vården.
Ata Ghaderi hoppas därför att rapporten kan pressa läkemedelsindustrin att planera för långtidsuppföljningar när dessa läkemedel studeras för behandling av hetsätningsstörningar.
I rapporten konstateras också att tillgången till evidensbaserad vård för hetsätning är ojämnt fördelad över landet. Många av de psykologiska behandlingarna erbjuds främst vid specialiserade ätstörningsenheter eller vid psykiatriska mottagningar specialiserade på ätstörningar. Även tillgången till läkemedel skiljer sig åt där SSRI kan ges till de flesta medan förskrivningen av lisdexamfetamin är begränsad.
– Det är egentligen inte tänkt för behandling av ätstörningsproblematik och centralstimulerande läkemedel har en del biverkningar vilket gör att man är mer restriktiv med att skriva ut dem, särskilt när det saknas långtidsstudier på effekt, säger Ata Ghaderi.
I rapporten konstateras också att många med hetsätningsstörning söker hjälp först i vuxen ålder efter att ha haft problem i många år. Det menar rapportförfattarna gör att det finns anledning att tro att mörkertalet är stort med många underdiagnostiserade ungdomar som inte fått adekvat vård.
Vad hoppas du att den här rapporten ska leda till?
– Det här är en patientkategori som varit ignorerad under lång tid och jag hoppas rapporten bidrar till att patienter nu kan erbjudas effektiva psykologiska behandlingar och behandling med läkemedel. Jag hoppas också att dessa patienter slutar bollas runt mellan ätstörnings- och överviktsenheter utan behandlas primärt för sin ätstörning, säger Ata Ghaderi.
