Medan sjuksköterskornas fackföreningar välkomnar ett utökat samarbete med kliniska farmacevter, menar Läkarförbundet att de skulle kunna förbättra läkemedelsanvändningen lika bra eller bättre om de hade mer tid för sina patienter.
Eva Nilsson Bågenholm, tillträdande ordförande i Sveriges läkarförbund, tycker inte att utvärderingen av försöksverksamheterna ger en rättvis bild.
? De har inte tagit hänsyn till om en annan yrkeskår hade kunnat göra samma arbete ännu bättre. Det kanske skulle ha varit en läkare till i stället eller en sjuksköterska som tar på sig en del av uppgifterna. Dessutom haltar jämförelsen genom att man tillför mer personal och resurser, säger hon.
? Mycket av det som kliniska farmacevter gör skulle jag också kunna göra för patientens läkemedelsanvändning om jag hade mer tid i stället för att involvera ytterligare en person.
Hon tycker att det är självklart att man har läkemedelsgenomgångar vid varje möte med en patient.
? Det är alla läkares skyldighet oavsett om patienten ligger på sjukhus eller besöker vårdcentralen, säger hon.
Hon tycker däremot att kliniska farmacevter skulle kunna göra stor nytta på sjukhus som en resurs dit läkarna kan vända sig med frågor. Det finns mycket man kan göra inom läkemedelsområdet, men det gäller att hitta det mest kostnadseffektiva arbetssättet, påpekar hon.
Bibehållet förtroende
Svenska Läkaresällskapet är också angelägna om att inte störa relationen mellan patient och läkare. Om apotekaren ska delta i arbetet inom vården så ska man göra det i samverkan med förskrivaren.
? Att apotekaren går sina egna ronder vid sidan om läkaren tycker vi inte är en bra modell. Det är ändå läkaren som har ansvaret för själva läkemedelsutskrivningen och förtroendet mellan patient och läkare får inte rubbas, säger Olle Stendahl, ordförande i Svenska Läkaresällskapet.
Däremot tycker han att det är viktigt att man samverkar om läkemedelsbehandlingen och att professionerna lär sig av varandra.
Björn Olsson, distriktsläkare i Luleå, tycker att allt som kan förbättra kvalitén på läkemedelsanvändningen är positivt. Men påpekar samtidigt att varje enskild åtgärd måste vägas mot krav på effektivitet i arbetet.
? Visserligen är klinisk farmaci ett intressant försök men jag är lite tveksam till att apotekaren ska sätta sig ner med patienten i någon sorts extra överprövande konsultation. Det ska i så fall ske i en dialog mellan förskrivare och farmacevt, säger han.
Han betonar att man bör ha ett entydigt förhållande från vårdprofessionernas sida gentemot patienterna. Han menar att det gamla ordspråket ?desto fler kockar desto sämre soppa? kan gälla både matlagning och läkemedelsordinationer. Att farmacevter går igenom patienternas läkemedelslista är ibland bra, men kan även ställa till problem.
? Jag tycker generellt att det är bra om kvaliteten på förskrivningen och informationen om läkemedelsanvändningen till patienten kan förbättras. Men jag tror att krutet ska läggas på förskrivarna, säger han.
Viktigt samarbete
Sjuksköterskorna är på facklig nivå mer positiva till klinisk farmaci och tycker att det är värdefullt med ett utökat samarbete mellan yrkesgrupperna.
Eva Fernvall, ordförande i Vårdförbundet, menar att farmacevterna kan tillföra mycket kunskap när det gäller läkemedelsanvändningen. Det är värdefullt för patienterna att i lugn och ro kunna diskutera sina läkemedel. Apotekaren har en annan infallsvinkel och ser på läkemedelsanvändningen på ett annat sätt än läkare och sjuksköterskor. Hon menar att man på det sättet kan frigöra resurser från andra yrkeskategorier, som kanske inte har tid att göra läkemedelsgenomgångar.
? Vi välkomnar ett ökat samarbete mellan vårdprofessionerna, säger hon.
Birgitta Engström, ordförande i Svensk sjuksköterskeförening, ser också positivt på att olika yrkeskategorier samlas och går igenom patientens läkemedelsanvändning. Det är särskilt viktigt inom äldreomsorgen och den kommunala hälso- och sjukvården där patienterna har många läkemedel som kan påverka varandra negativt.
? Det är viktigt att ha en samlad kompetens och bedömning av vad som är den optimala läkemedelsanvändningen. För vårdtagarnas bästa och för vårdens kvalitet är det utomordentligt bra, säger hon.
Birgitta Engström ser det inte som att den ena kompetensen är bättre än den andra, utan att de kompletterar varandra. Det är ingen av de andra yrkeskategorierna som har just den kunskap som farmacevterna har.
? Men allt är idag en fråga om resurser och varje verksamhet måste besluta utifrån sina förutsättningar. Men jag tycker att det är en bra modell, understryker hon.
Ta tillvara kompetensen
Camilla Frankelius på Farmacevtförbundet ser det som en självklarhet att farmacevterna också ska få delta och göra insatser där vård bedrivs. Kliniska farmacevter kan göra väldigt stor nytta precis som försöksverksamheterna har visat.
? Så varför ska inte samhället nyttja den kraften, undrar hon.
Hennes uppfattning är att de olika yrkesgrupperna ska komplettera varandra. Var och en kan göra god nytta för samhällets medborgare med sin del av kunskapen.
? Vår avsikt är inte att konkurrera ut läkarna utan snarare att vara en hjälp och en resurs som kan ge stöd och avlastning, säger hon.
Det viktigaste av allt är att få ner läkemedelskostnaderna i samhället genom att se till att patienterna har rätt läkemedel. Det uppnår man bäst med samarbete, menar Camilla Frankelius.