Det var i slutet av oktober som Lif presenterade en rapport framtagen av analysföretaget IMS Health. I rapporten granskades förskrivningen av läkemedel inom sex sjukdomsområden varav ett var demensläkemedel. Det framhölls där att det finns stora regionala skillnader i landet för i vilken utsträckning patienter får tillgång till läkemedel mot Alzheimer.
Nu har representanter från Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, reagerat på rapporten och menar att den på flera punkter är missvisande.
– En låg förskrivning av läkemedel mot Alzheimers sjukdom betyder inte att vården är eftersatt eller dålig. Förskrivningsmönster är helt enkelt ingen bra indikator för kvalitén av demensvården eftersom en hög förskrivning lika väl skulle kunna visa på slentrianmässig behandling, säger Jan Håkanson, distriktsläkare i Krokom och ordförande i SFAM:s läkemedelsråd.
I IMS-rapporten uppmärksammas användningen av kolinesterashämmare men enligt de protesterande läkarna är det omöjligt att fastställa var en optimal nivå ligger. Det beror enligt dem bland annat på att behandlingen regelbundet måste omprövas och avslutas när den inte har avsedd effekt. Många patienter har blandformer av demens och kolinesterashämmare är verkningslösa vid till exempel demens som är vaskulärt orsakad.
Jan Håkansson vänder sig också emot att läkemedlen i rapporten omnämns som bromsmediciner eftersom det saknas vetenskapligt stöd för att sjukdomsförloppet stannar av vid läkemedelsbehandling. Däremot kan de lindra symptomen under en tid.
– Ordet bromsmedicin riskerar att skapa orimliga förväntningar. Vi är också oroliga att den här typen av diskussion kan leda till att andra viktiga vårdinsatser vid demens som omsorg och anhörigstöd, hamnar i skymundan.