Hade inte nuvarande finansministern Bosse Ringholm slagit ut nio tänder på honom så hade Per From kanske blivit tandläkare och inte chef för AstraZeneca i Sverige. De timmar han fick sitta i tandläkarstolen fick nämligen Per From att tänka om i funderingarna på det framtida yrkesvalet.
? Jag insåg att jag är mer utåtriktad än vad tandläkaryrket erbjöd. Så jag ska kanske sända Bosse en tacksamhetens tanke för att han råkade träffa min mun med den där pucken när vi spelade ishockey hemma i Skövde den 1 februari 1960, säger Per From med ett leende som avslöjar att de nya tänderna sitter där de ska.
I tonårsgänget därhemma var det inte bara Bosse Ringholm som senare skulle bli känd i massmedia. Lars Thalén blev politikjournalist och lobbyspecialist (och gift med socialförsäkringsminister Ingela Thalén), Ronnie Pettersson blev senare målvakt i Djurgårdens och landslagets fotbollslag. Christer Ulfbåge och Fredrik Belfrage var två som skulle synas i sportjournalistiksammanhang.
Ess i handboll
Över huvud var det mycket idrott för den tonårige Per From. Ishockey var bara en av idrotterna för den unge idrottsentusiasten. Inom handbollen hade Skövde ett elitlag och Per From spelade i den högsta divisionen.
? Idrotten har givit mig mycket erfarenheter som jag har glädje av i mitt jobb, inte minst när det gäller att hantera motgångar. En handbollsspelare vet att det alltid blir en ny match där man kan ta revansch. Man måste kunna lämna negativa händelser bakom sig och blicka framåt, säger han.
En annan lärdom från idrotten är lagkänslan och ledarskapsfilosofi.
? Ett lag vinner aldrig om var och en bara går sin egen väg. Som ledare måste man inpränta vi-känslan i laget.
Ordningsman i skolan
Per Froms sociala kvaliteter gjorde det naturligt att han tidigt fick representera andra. Skolan gav honom det första uppdraget.
? Jag var ordningsman och ordförande i elevrådet. Som sådan fick jag vara med om den första elevriksdagen 1959 i Stockholm. Och sedan blev jag lagkapten i handbollslaget. Jag är bra på att engagera andra, säger Per From.
Men att så mycket utanför skolan är så kul kan bli ett problem ? studierna kan bli lidande. Det insåg han efter att ha börjat sin apotekarutbildning (?Farmis?).
? När jag efter gymnasiet började på Farmis i Stockholm kom jag också snabbt in i kårarbetet och sedan i kårstyrelsen. Jag har aldrig medvetet strävat efter sådana positioner, men satsar alltid helhjärtat på det jag vill göra. Men jag måste välja och slutade med kårarbetet.
Att Per From valde att bli apotekare berodde på det breda anslaget i utbildningen som omfattar biologi, kemi och medicin. Och ändå är det inte för tekniskt.
? Här hittade jag balansen mellan allt det som intresserade mig.
Som blivande apotekare fanns i princip två tänkbara slags arbetsgivare: apotek och läkemedelsindustrin.
? Jag tyckte det var kul att praktisera på apotek, ha kontakt med kunder etc. Men ändå lockade industrin mig mera redan tidigt. Efter en kort sejour på analytisk kemi på Farmis i Stockholm fick jag chansen att bli chef för farmaceutiska utvecklingslaboratoriet på Tika Läkemedel, som i slutet av sextiotalet fanns i Umeå, säger Per From.
?Södertälje för stort?
Visst hade Astra i Södertälje lockat tidigare, men från positionen som nybakad apotekare tyckte Per From att Södertälje var för stort då 1967. Men efter ett par år i Umeå kom locktoner från koncernens huvudkontor.
? Dåvarande forskningschefen Berndt Sjöberg på Astra Läkemedel (senare Astra Arcus och Astra Pain Control) behövde en assistent och jag flyttade ner till Södertälje 1969.
Det blev upptakten till 25 år i Södertälje med tyngdpunkt på administration och projektkoordination inom Astras forskningsorganisationer. Periodvis hoppade han också in som VD. Han hade däremot inte den rätta bakgrunden för att vara chef för ett forskande bolag.
? Chefen för ett forskande läkemedelsbolag ska ha disputerat, vilket jag aldrig gjorde. Därför var jag VD endast medan vi letade efter en mer permanent lösning, säger Per From.
Per From har även suttit med i styrelser som personalrepresentant för akademikerorganisationerna i företaget. Även som fackligt engagerad var han imponerad av det engagemang som fanns hos familjen Wallenberg, huvudägare i det gamla Astra.
? Jag minns särskilt ett anförande där Jacob Wallenberg betonade sitt ansvar för Sverige och svenska företag. Det fanns ? och finns ? en stark Astra-anda i företaget. Trots att fack och ägare har olika intressen så lyssnar man på varandra och backar upp varandra. Det märktes inte minst när fusionen med Zeneca blev aktuell, säger Per From.
Internationella utblickar
Per From har länge varit nyfiken på andra länder och kulturer. Sedan slutet av 1970-talet har han haft olika förtroendeuppdrag i den internationella farmaceutiska organisationen FIP.
I början av 1990-talet växte det fram en insikt inom Astra att man inte kunde expandera forskningen tillräckligt snabbt om man enbart skulle växa i Sverige. Antalet forskare som kunde rekryteras var helt enkelt för få. Allt fler blickar kastades mot Nordamerika.
? 1993 beslöt företaget att en ny forskningsenhet inom Pain Control skulle etableras i Montreal. Så i februari 1994 stod jag och två andra medarbetare på en leråker utanför den kanadensiska staden. Att börja från noll och etablera kontakter var en upplevelse, säger Per From.
Man mötte ett positivt företagsklimat. Arbetssätt och inställning hos lokala och regionala instanser i Kanada påminner mycket om de som förekommer i Sverige. Staten Québec påminner i mycket om Sverige, till exempel i fråga om antal invånare. Och Québec förhåller sig till Kanada ungefär som Sverige förhåller sig till EU.
? Företag som vill investera välkomnas i Kanada. Man har inställningen att ju mer företagen investerar desto mer skatteintäkter blir det i slutändan.
Cirkeln sluter sig
Den kanadensiska utflykten varade i 5,5 år. Under den tiden växte forskningsenheten från tre personer till 107. Framgången kan också anges med att Per Froms ?baby? uppmärksammades i företagskretsar och att Per From, som enda ?utböling? utsågs till guvernör för Montreal 1997.
Men så kom då fusionen med Zeneca in i Astras verklighet. Den gamla organisationen som utgick från Södertälje ersattes av en ny ?global? organisation med huvudkontor i London. Många personer skulle få nya positioner i det nya företaget och det uppstod ett behov av en Sverigechef, en person som skulle hålla samman verksamheterna på de olika orterna i landet?
? Någon skulle vara koncernchefen Tom McKillops förlängda arm i Sverige, men också Sveriges arm till McKillop, säger Per From.
? I det sammanhanget var det kanske en fördel att jag varit borta från det dagliga arbetet i Sverige under fem år samtidigt som jag ju kan företaget efter mer än 30 år som anställd.
Ökad uppföljning krävs
En förändring som fusionen medfört är en hårdare kontroll från centralt håll. Numera ska mycket mer uppgifter rapporteras in jämfört med tidigare, då de enskilda forskningsenheterna hade stor handlingsfrihet.
? Det finns inget alternativ till detta. Det vore slöseri om man gör samma sak på tre ställen i stället för ett. När en organisation blivit stor blir ökad central styrning nödvändig. Annars lyckas vi inte uppfylla målsättningen att förbli ett av världens 5?6 största läkemedelsföretag om 10?15 år, säger Per From.
Dock vill han inte svara på frågan vilka de andra företagen blir. Men han tror att den nuvarande trenden med fusioner och uppköp kommer att fortsätta. Därför kan vi få se 5?6 företag med en större sammanlagd marknadsandel än idag. Dessa företag kommer sannolikt att ha storsäljande läkemedel inom fem till sex terapiområden. Sedan blir det ett stort glapp ner till uppstickarföretag, som har stora framgångar inom ett eller två terapiområden.
Ökat samarbete
Många debattörer hävdar att den nytänkande forskningen motverkas av strävan efter att bygga ett jättestort läkemedelsföretag. Det är också en tydlig trend att storföretagen i ökad utsträckning köper upp eller inleder samarbete med renodlade forskningsbolag. Men Per From tror inte att företagen framöver skrotar sina egna forskningsorganisationer.
? Om vi ska kunna attrahera de bästa forskningsbolagen måste våra förhandlare själva tillhöra eliten inom samma område, säger han.
Han jämför med hur det är när en elitklubb i ishockey skickar ut representanter för att köpa upp småklubbarnas talanger.
? Det funkar inte att skicka en förhandlare som inte kan något om ishockey. Då lyssnar dom inte. Det är samma sak inom läkemedelsforskningen, säger Per From.