Har ni märkt att era apoteksanställda medlemmar har problem med försämrad arbetsmiljö efter omregleringen?
– Ja, det har vi. Det finns naturligtvis en hel del apotek där man inte upplever någon förändring. Men det är absolut så att fler apoteksanställda medlemmar hör av sig och vi har också en bild av att det är samstämmigt hos alla apoteksaktörer.
Vad anmärker de på?
– På vissa orter och vissa apotek så har stressen ökat. Man har naturligtvis påverkats av byte av receptexpedieringssystem, vilket inte varit smärtfritt. Vissa orter har drabbats kraftigt av ökade etableringar, men har däremot inte per automatik haft tillgång till fler att anställa, vilket lett till personalresursbrist framför allt på farmacevtsidan. De som jobbar, tvingas att jobba mer, längre och det är svårare att få ut ledighet. Marknaden är i princip dammsugen på farmacevter.
Varför är det ett problem?
– Dels får det konsekvenser för rekrytering till branschen. De bästa rekryterarna är de goda ambassadörerna som pratar om sina fantastiska yrken och sin fantastiska arbetsplats. Det får naturligtvis negativa konsekvenser om personal inte längre orkar prata om sin arbetsplats eller arbetssituation. Farmacevter ska arbeta med kvalitet och patientsäkerhet. De ska orka med och hinna ta ställning till varje receptexpedition och förvissa sig om att varje kund använder sina läkemedel på rätt sätt. En arbetsmiljö som inte är optimal ger inte de möjligheter som personalen behöver. Statskontorets delrapport vittnar om precis den bild vi får av våra medlemmar. De får inte kompetensutbilda sig inom sin profession. Det är bekymmersamt eftersom apoteksanställda farmacevter många gånger är första länken i vårdkedjan och i princip alltid sista länken i vårdkedjan. Det innebär att apotekspersonalen måste få utrymme att ständigt vara uppdaterad inom läkemedelsområdet.
Vad tror du att försämringarna beror på?
– Stora pensionsavgångar, en väldigt kraftig nyetablering av apotek och en personalpåfyllnad som inte motsvarar tappet är förmodligen huvudorsakerna till problemen.
– Marginalen på receptexpeditionen är väldigt låg, så det räcker inte att jobba med det som egentligen är apotekens kärnverksamhet för att ha lönsamhet. Det gör att det blivit stort fokus på sälj. Medlemmar berättar att man fortsatt har informationsmöten och olika utbildningsaktiviteter men att väldigt mycket av den tiden är kopplat till att sälja mer. Det gör att möjligheten att få tid och utrymme att få sätta sig in i lagar, författningsändringar, rutiner för kvalitetsarbete, nya terapier och nya läkemedel blir lidande. Sådant får man göra på sin fritid.
Hur tror du man kan komma tillrätta med problemen?
– Det är inte helt enkelt, men genom att på den lokala arbetsplatsen säkra att man har tillgång till rätt antal anställda med rätt kompetens kommer man långt. Har man vakanser som man inte lyckas fylla, så måste man agera, det är ju inga beslut som är lätta att fatta. Tvingas du dra ned på öppethållandet så påverkar det kundströmmarna, som påverkar lönsamheten, som påverkar apotekets överlevnad på sikt. Dessutom måste vi inom Sveriges farmacevtförbund tillsammans med apoteksföreningen och apoteksaktörerna på olika sätt påverka ungdomar att verkligen söka de här utbildningarna.
Vad gör ni som fackförbund?
– I det mer generella arbetet så har vi bland annat haft stort fokus på utbildning av våra skyddsombud, att säkra att de vet vad de har för rättigheter och skyldigheter och vad de kan göra. De finns där ute på fältet och måste reagera på situationer. Under våren har vi också haft ett antal regionala möten där vi träffat våra medlemmar och diskuterat farmacevtens roll. Det har varit jättepopulärt, med många kreativa idéer och konstruktiva diskussioner.
Ni som fackförbund var ju tydligt för omregleringen av apoteksmarknaden. Hur ser ni nu på de förändringar det medfört för era apoteksanställda medlemmar?
– De problem vi ser är egentligen inte kopplade till monopol eller inte, utan till vad man har skapat för förutsättningar på den omreglerade marknaden. Idag har vi en omreglerad marknad till exempel för att ge möjlighet till apotekare att driva sina egna apotek samtidigt som man gör en finansieringslösning som innebär att det lager du köper in till ditt apotek ska betalas innan du får betalningen från landstingen för det du har sålt. Stora aktörer kan hantera detta, men en enskild individ som ska utveckla sitt lokala apotek har inte en chans att sitta på de pengarna. Man måste gynna och finansiera det som bidrar till att läkemedelsanvändningen i Sverige blir förbättrad. Om man därtill vill kunna sälja ett stort utbud av andra produkter på apotek, den typen av differentiering är bra. Men du måste fortfarande kunna ha en lönsamhet på det som är apotekens kärnverksamhet.
