I november valdes Kristina Fritjofsson till ny ordförande för fackförbundet Sveriges Farmaceuter. Hon arbetar 20 procent för förbundet, resten av tiden ägnar hon åt att äga och driva Apotek Samariten i Uppsala. Men hon ser ingen konflikt i att hon är arbetsgivare och samtidigt företräder medarbetarna.
– Det är lika viktigt för mig som arbetsgivare att hålla mig till arbetsrätt och avtal. Jag vinner mest på att ha nöjda medarbetare, det är en självklarhet.
Vad har du för erfarenheter som du vill ta med dig till fackförbundet?
– Jag är legitimerad apotekare, och jag har bland annat arbetat i läkemedelsindustrin som läkemedelskonsulent, produktchef och klinisk prövningsledare samt i chefsposition. Jag hade alltid drömt om ett eget apotek, så när jag fick höra talas om omregleringen kändes det spännande. Sedan oktober 2010 driver jag Apotek Samariten tillsammans med en kompanjon. Jag har sett många olika sektorer och kan visa medlemmarna vilka möjligheter som kommer med utbildningen.
Vilka är de viktigaste frågorna för Sveriges Farmaceuter?
– Jag vill framhålla apotekares och receptariers kompetens, och se till att den nyttjas på ett optimalt sätt. Det öppnar även upp arbetsmarknaden för oss. Vi ska vara en självklar kontakt när det gäller läkemedelsfrågor i Sverige, det är vi som är experter på läkemedel.
Vilka utmaningar står ni inför?
– Vi måste jobba mer med rekrytering och öka medlemsantalet. De flesta fackförbunden tappar medlemmar, så vi behöver förtydliga fördelarna med ett medlemskap. Ju större vi blir, desto större maktfaktor blir vi. Vi är det enda förbundet bara för apotekare och receptarier, vi kan driva professionens frågor bäst.
– Det är också viktigt att förtydliga begreppen, det finns så mycket olika titlar på apotekskedjorna när det faktiskt handlar om två legitimerade yrken. Det är viktigt att visa att man är stolt över sin legitimering.
Vilka är de viktigaste fackliga frågorna just nu?
– En facklig fråga som vi driver är fyra veckors sammanhängande semester. Det har förhandlats bort, men det är viktigt för medlemmarna. Det måste åtminstone finnas möjlighet att önska fyra veckors sammanhängande semester. Jag vet att några apotekskedjor försöker lösa det. Förbundet kommer inom kort att kampanja kring den här frågan.
– För anställda inom statlig sektor är den stora frågan just nu pensionsavtalet. Förhandlingen sköts av Saco-S där vi är representerade.
– Jag vet också att det finns ett ökande problem med hög arbetsbelastning och att det är stor fokus på merförsäljning. Det är viktigt att det blir merförsäljning som känns relevant för kunden, där farmaceuten kan visa sin kompetens och skapa ett förtroende. Det är ett legitimerat yrke som man pluggat i tre eller fem år för och så är det viktigaste att det ska ta kort tid vid expedieringen och att man ska sälja något extra. Det är felaktig användning av resurser och kompetens, och inte heller vad våra medlemmar vill.
– Vi är de som ska prata med kunderna och patienterna om användning och de ska kunna ställa frågor. Vi åläggs även att kunna fånga upp biverkningar och rapportera till Läkemedelsverket.
– Självklart kommer ersättningsmodeller in där, det är inte välgörenhet vi ägnar oss åt. Vi kan bidra till att minska felaktig läkemedelsanvändning och samhället tjänar på det.
Vilka andra områden än apoteken är intressanta för farmaceuter tycker du?
– Vi har världens bästa utbildning, det finns så många möjligheter. Det är inte bara apotek, utan myndigheter som Läkemedelsverket, TLV och E-hälsomyndigheten. Tyvärr finns det inte längre lika stora möjligheter inom läkemedelsindustrin. Landstingen är den stora arbetsmöjligheten, jag tror stort på klinisk farmaci. Landstingen är på god väg, och kommunerna är nästa ställe där vi behövs. Projekten med kommunapotekare har slagit väldigt väl ut. Jag ser oss apotekare och receptarier som en resurs, och det ska inte stå i motsatsförhållande till vården. Det är ett komplement, och det gäller att hitta samarbetsvägar. Vi har en gemensam kund, patienten.
En av de första frågor du uttalade dig kring var antroposofiska medel. Varför är det ett problem om de medlen blir godkända som läkemedel i Sverige?
– Det är en väldigt viktig fråga eftersom det kommer att hamna på vårt bord i slutändan. Jag har all respekt för omhändertagandet på Vidarkliniken men antroposofiska medel är inte läkemedel. Vi på apoteken ska inte tvingas expediera sådant, det hör hemma i egenvården eller liknande.
– Om vår profession ska få respekt för vår kunskap om läkemedel, så måste visa att vi är värdiga den respekten genom att hålla hårt på den farmaceutiska kvaliteten.
Vad har Sveriges Farmaceuter gjort som är bra som du vill jobba vidare med?
– Jag har ett väldigt duktigt kansli som kommer att stödja mig och ett fullmäktige som gett tydliga direktiv. Jag var också kursare med Thony Björk (fackförbundets tidigare ordförande red. anm.), och det har varit roligt att följa hans arbete. Han har lyft fram professionen och vikten av att använda våra kunskaper. Förbundet har också varit bra på att hålla på kvaliteten, till exempel lyckades man ändra inriktning på Apoteksmässan, från att handla om hälsokost till att faktiskt handla om farmaci. Thony Björk har också uttalat sig om vikten av att vi får ut den farmaceutiska kompetensen i egenvården. Jag vill fortsätta med det goda arbete som han och förbundet gjort.