– Ökningen av antibiotikaresistens är en kris som är jämförbar med covidpandemin. Och arbetet mot antibiotikaresistens har mycket att lära av hur vi arbetade under pandemin.
Det säger apotekaren och forskaren Nina Viberg, tidigare handläggare vid socialdepartementet i frågor kring antimikrobiell resistens, AMR, till Läkemedelsvärlden. Tillsammans med tre andra experter föreslår hon nu en satsning med arbetsnamnet ”Antibiotikalyftet”.
– Sverige har möjlighet att vara en internationell förebild genom att formalisera ett starkt nationellt styrsystem för arbetet mot AMR. Vi måste driva upp dessa frågor högre på den politiska agendan och arbetet får inte vara beroende av enskilda individers engagemang, säger hon.
”Våga tänk det otänkbara”
I en debattartikel i Göteborgs-posten förde de fyra experterna nyligen fram sitt förslag om ett lyft i antibiotikapolitiken. Nina Vibergs medskribenter är Daniel Carelli, postdoktor i statsvetenskap, Chalmers tekniska högskola, Anna Zorzet, doktor i medicinsk mikrobiologi, strategisk processledare vid Centrum för hälsokriser, Karolinska institutet, och Otto Cars, professor emeritus i infektionssjukdomar, Uppsala universitet och grundare av React – Action on antibiotic resistance.
”Vi måste börja våga tänka det otänkbara – att antibiotika slutar att fungera – och agera därefter”, skriver de fyra i artikeln.
Att de agerar just nu har två orsaker. Den ena är en besvikelse över resultaten av det globala FN-mötet om antimikrobiell resistens i fjol. Mötet var det andra någonsin om denna globala ödesfråga. Länderna enades där, som Läkemedelsvärlden rapporterade, om en FN-deklaration med målsättningen att minska antibiotikarelaterad dödlighet med tio procent fram till 2030.
Uppdrag till Statskontoret
Men de svenska experterna anser att ländernas åtaganden i deklarationen är långt ifrån tillräckliga för att ens bromsa ökningen av antibiotikaresistens. Förekomsten av resistens och multiresistens, dödlighet på grund av resistenta bakterier samt onödig antibiotikaanvändning som driver på resistensutvecklingen – allt går fortfarande åt fel håll.
Den andra orsaken till att kvartetten presenterar sina förslag just nu är att Statskontoret inom kort ska redovisa nya slutsatser om det svenska arbetet mot antibiotikaresistens. Regeringens nuvarande strategi för det nationella arbetet mot antimikrobiell resistens och antibiotikaresistens sträcker sig till slutet av 2025. Statskontoret har fått i uppdrag att föreslå hur arbetet ska utvecklas efter det.
Vill se lyft i antibiotikapolitiken
Den 15 februari ska Statskontorets rapport vara klar. Nina Viberg och hennes medförfattare vill med sitt förslag bidra till myndighetens analys. Deras mål är att forma en strategi för att ta svenskt antibiotikaarbete till nästa nivå. Samtidigt ska Sverige fungera som förebild för andra länder.
En av de viktigaste långsiktiga frågorna anser Nina Viberg är hur arbetet mot resistens prioriteras och styrs politiskt. Här utgår hon bland annat från sina erfarenheter under covidpandemin.
I dag är hon forskare och projektkoordinator vid Institutionen för global
folkhälsa och Center of excellence for sustainable health vid Karolinska institutet i Stockholm. Men hon har lång erfarenhet av hälsopolitik på olika nivåer i Sverige och jobbade under pandemin på socialdepartementet.
Hämtar lärdomar från pandemin
På socialdepartementet var hon bland annat ansvarig handläggare för frågor om antimikrobiell resistens och samordnare inom regeringskansliet av frågor som berörde vacciner mot covid-19.
– Under covid hölls regelbundna statssekreterarmöten med statssekreterare från alla departement. Detta var en framgångsfaktor som gjorde det enkelt att placera covid högt på den politiska agendan, vilket annars inte alltid är lätt när det gäller hälsofrågor.
– Just detta är oerhört viktigt att komma ihåg när det gäller AMR – att det är en så bred fråga att vi måste engagera hela regeringen, alla departement.
Vill att Sverige går före
FN-deklarationen från 2024 är också inne på detta. Den säger att länderna ska bygga upp styrsystem för antibiotikapolitiken som följer principen”whole-of-government”, det vill säga tar med hela regeringen och inte bara hälsoministern.
– Men det är lätt att detta bara blir ett buzz word, säger Nina Viberg.
– Här kan Sverige vara en förebild. Vi har goda förutsättningar genom att vi redan har en lagstiftning med gemensamt beslutsfattande inom regeringen och tidigare erfarenheter att bygga på.
Därför vill de fyra experterna att Sverige ska skapa en statssekreterargrupp för antibiotikapolitiken där alla departement är representerade. Det vore, menar de, ett effektivt sätt att höja frågornas status och försäkra sig om att arbetet blir brett.
– Det är en klart görlig sak som jag anser att socialdepartementet borde driva, säger Nina Viberg.
Granskningsråd ska hålla koll
I förslaget om Antibiotikalyftet ingår även att experterna vill ha ett mer detaljerat antibiotikapolitiskt ramverk än dagens regeringsstrategi. Och för att hålla koll på att antibiotikaarbetet fungerar effektivt och att målen nås föreslår de ett särskilt nationellt granskningsråd.
Dessutom menar de att Sverige behöver utveckla sitt bistånd till andra länder i resistensfrågor.
En annan avgörande fråga är, anser de, att göra betydligt större satsningar på forskning och utveckling av nya antibiotika.
– Här är FN-deklarationen väldigt svagt skriven, säger Nina Vibergs medförfattare Otto Cars vid organisationen React i Uppsala.
”Det är bråttom”
Otto Cars efterlyser en nationell storsatsning på utveckling av nya antibiotika
– Att man förlängde stödet till forskningssatsningen Enable om nya antibiotika var mycket positivt, men långt ifrån tillräckligt. Vi behöver omforma satsningen till ett permanent institut som fler länder än Sverige tar ekonomiskt ansvar för, säger han.
Otto Cars menar att det föreslagna Antibiotikalyftet är Sveriges chans att påverka den just nu dystra utvecklingen. Och framhåller att vi inte har någon tid att förlora:
– Det pågår en kraftmätning mellan bakteriernas och människans förmåga att anpassa sig. Och det är inte vi som vinner den matchen just nu.
