Våren 1996 skrev en tredjedel av läkarna ut kalciumantagonister till nya hypertonipatienter. Våren 1997 minskade andelen till 8 procent ? en minskning med hela tre fjärdedelar.
Samtidigt ökade användningen av betablockerare kraftigt. Våren 1996 skrev en tredjedel av läkarna i första hand ut betablockerare. Våren därpå ökade andelen till 58 procent.
På hösten 1997 var bilden något annorlunda. Nyförskrivningen av kalciumantagonister hade återhämtat sig något och var nu uppe i 20 procent bland specia-listerna och 16 procent bland allmänläkarna. Men andelen av nyförskrivningen var fortfarande endast hälften av den som kalciumantagonisterna fick våren 1996.
Det är undersökningsföretaget Medical Radar International i Göteborg som har gjort undersökningen. Den görs i form av telefonintervjuer till slumpmässigt utvalda läkare i hela landet.
Innebörden av den fråga som ställdes var: ?Vilket blodtryckssänkande läkemedel skrev du ut senast till en ny patient med hypertoni??.
En intressant detalj är att andelen nytillkomna patienter som fått kalciumantagonister var ungefär densamma våren 1996 (30?35 procent) som den var i NEPI:s Värmlandsstudie 1993?1995 (37 procent, se sid 18-19), något som ökar styrkan i Medical Radars sifferuppgifter.
Debatt sammanföll
med nedgång
Månaderna som föregick enkäten våren 1997 förekom mycket publicitet och debatt om kalciumantagonister. Bland annat ägnade teveprogrammet Norra Magasinet två halvtimmesprogram åt kalciumantagonister.
? Vi kan inte härleda en enskild informationskälla som förklaring till det ändrade förskrivningsmönstret. Det fanns också en rad artiklar i dagspress och specialtidningar. Vi hade inte motsvarande intensiva uppmärksamhet månaderna innan nästa undersökning gjordes hösten 1997, säger Mats Linde, Medical Radar International.
Läkare kan, som andra människor, vara mottagliga för kraftiga opinioner, även sådana som är dåligt underbyggda. Mats Linde ger ett exempel.
? I slutet av 1980-talet gav ett teveprogram uppmärksamhet åt en dåligt underbyggd klinisk studie på få patienter, som sades visa samband mellan sömnstörningar och Seloken.
Inslaget ledde till att många patienter vände sig till sina läkare och ville byta ut Seloken, vilket också skedde i många fall.
Trendbrott?
Totalt är det mellan 100 och 150 läkare som tillfrågats varje gång och det låga antalet läkare gör att siffrorna måste tolkas med viss försiktighet. Men siffrorna kan tolkas som ett trendbrott. Många läkare ändrade sin förskrivning mellan 1996 och 1997.
Och ett trendbrott vore kanske inte överraskande mot bakgrund av en mångårig information som gått ut på restriktivitet mot kalciumantagonister. I början av 1990-talet kom SBU:s (Statens beredning för medicinsk utvärdering) rapport som manade till återhållsamhet eftersom det saknades belägg för att kalciumantagonister sänker dödligheten i hjärt-kärlsjukdom och stroke.
Professor Arne Melander, Nätverk för läkemedelsepidemiologi (NEPI), tillhör också sedan länge dem som pläderat för användning av beprövade behandlingsmetoder.
?Det är helt enkelt så att man inte ska använda behandlingar utan dokumenterad nytta så länge det finns fullvärdiga, och billigare, alternativ. Kalciumantagonister har en alltför låg nytta i förhållande till riskerna, och nya riskrapporter kommer hela tiden, säger Arne Melander.