Användningen av läkemedel nådde 1998 inte upp till rekordnivån från hamstringsåret 1996.
Förra året användes knappt 4,7 miljarder DDD (definierade dygnsdoser), vilket är 5 procent mindre än 1996. Men användningen blev nästan 10 procent högre än 1997.
Praktiskt taget alla läkemedelsgrupper ökade sin användning under 1998 jämfört med året innan. Ett undantag är att vi satte i oss betydligt mindre vitaminer än tidigare.
Denna minskning är påtaglig och sedan 1996 har nu användningen av vitaminer minskat med 14 procent.
Minskningen sker dock från en hög nivå. I genomsnitt äter varje svensk i genomsnitt drygt 55 dygnsdoser vitaminer sålda på apoteken varje år.
Frågan är om minskningen på apoteken beror på att vi äter mer vitaminer köpta i livsmedelshandel och hälsokostbutiker ? i frukt och grönsaker eller kosttillskott ? eller om vi helt enkelt klarar oss med färre vitaminer.
800 miljoner doser hjärtmedel
Vi använder mycket läkemedel avsedda för hjärtat och blodets kretslopp. Den största ökningen i absoluta tal stod ACE-hämmarna för. Vi använde nästan 27 miljoner fler dygnsdoser 1998 än året innan. Nivån 1998 överträffade även den från 1996 med knappt 12 miljarder dygnsdoser.
Diuretika för behandling av högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdom ökade näst mest. Svenska folket använde knappt 22 miljoner fler dygnsdoser under 1998 jämfört med 1997. Trots denna ökning var fjolårets notering drygt 30 miljoner dygnsdoser lägre än användningen 1996.
I relativa tal ökade användningen av kolesterolsänkande statiner mest. Ökningen med 20 miljoner dygnsdoser innebar en 56-procentig ökning jämfört med 1997.
Användningen av p-piller i Sverige sjönk efter det senaste larmet om risker för blodpropp i mitten av 1990-talet. Men nu pekar användningen uppåt igen. Ökningen var förra året knappt 16 miljoner dygnsdoser, vilket motsvarar en uppgång med 9 procent.
Kostnaderna åter över
20 miljarder kronor
År 1996 överskreds nivån 20 miljarder kronor med några få miljoner kronor. 1997 minskade läkemedelskostnaderna till drygt 18 miljarder. 1998 stannade den totala kostnaden (räknat som AUP, apotekens utförsäljningspriser) på drygt 20,7 miljarder kronor.
Statens kostnader för läkemedel ökade med 2,2 miljarder kronor ? från 11,2 miljarder kronor 1997 till 13,4 miljarder. Därmed överskreds den nivå på 12,7 miljarder kronor som låg till grund för avtalet mellan staten och landstingen.
Enligt avtalet ska ?förluster?, det vill säga kostnader utöver 12,7 miljarder delas så att staten står för 90 procent och landstingen för resten. Dock finns en begränsning så att ?förlusten? för landstingens del skulle stanna på högst 50 miljoner kronor 1998 ? en klausul som sparade 20 miljoner kronor åt landstingen.
De senaste åren har det varit svårt att förutse läkemedelskostnaderna i förväg. Förra året blev det alltså en ?förlust? på 700 miljoner kronor. Året innan blev det en ?vinst? på närmare 1,5 miljarder kronor.
När detta skrivs har staten och Landstingsförbundet ännu inte enats om nivån för avtalet 1999.
Losecs framgångar fortsätter
Losecs segertåg som världens mest sålda läkemedel (räknat i kronor) fortsätter. Tillsammans med den nya tablettformen Mups såldes Losec för en dryg miljard kronor förra året. De andra protonpumpshämmarna Lanzo och Pantoloc såldes för cirka 70 respektive 10 miljoner kronor.
Losec Mups, som lanserades våren 1998, har tagit en femtedel av protonpumpshämmarmarknaden. Sedan årsskiftet finns enbart parallellimporterade enterokapslar, sedan Astra valt att avregistrera sin egen produkt.
Enligt ett beslut av Läkemedelsverket skulle parallellimporten av Losec-kapslar upphöra den 1 juli 1999. Men efter en dom i Uppsala länsrätt får den fortsätta efter halvårsskiftet. Denna dom har dock överklagats till Kammarrätten i Stockholm (se Läkemedelsvärlden sidan 13, nr 2/1999).
Lägre kostnader med landstingen?
Förra året var det första i den nya ordningen där landstingen ska hålla i läkemedelsnotan (även om det fortfarande är statsbidrag och medborgarnas patientavgifter som betalar).
En tanke med läkemedelsreformen var att när kostnader för läkemedel jämställs med andra kostnader inom vården så får man en bättre kostnadskontroll än med det gamla systemet.
Det är dock för tidigt för att kunna dra ordentliga slutsatser utifrån utfallet under ett år ? ett år där de två föregående åren varit extrema och inte representativa för läkemedelsanvändningen. 1996 förrycktes av den rekordartade hamstringen i slutet av året. Stora delar av 1997 påverkades försäljningen av svallvågorna efter hamstringen.
1999 blir därför ett mer intressant test på reformens slagkraft än 1998. Frågan är dock om genomslaget i läkemedelsanvändningen inte dröjer ytterligare. Fortfarande har den överväldigande andelen av landstingen kvar det ekonomiska ansvaret på central nivå.
Så länge läkemedelskostnaderna inte delegeras ut på de enskilda klinikerna och vårdcentralerna ? och därmed likställs med andra kostnader ? blir det mest fråga om torrsim på land än ?skarpt läge? i fritt vatten.