Vad blev nu resultatet av detta nytänkande? Från mötet beskrivs att företagen varierade betänkligt beträffande sina presentationer och sin förmåga att besvara frågorna. Det var inte heller mycket ny information som kom fram. ?Företagen hänvisade i stort till publicerade studier?. Men det var väl bra? Var förväntningarna sådana att åhörarna ville höra några positiva effekter av de diskuterade analgetika som inte var publicerade? Var det den samlade, opublicerade biverkningssituationen för de olika medlen som skulle ha presenterats? Var det kommande ekonomiska överväganden från företagens marknadsföringsstrategier som man ville få avslöjade?
Visst är vården i behov av information och kunskap, men vilken? Beträffande läkemedelsföretagens kunskaper om sina egna produkter upprepar Fredrik Hed den axiomatiska beskrivningen att ?det är ju de som har den bästa, senaste och djupaste kunskapen om sina produkter?. Så säger alltid tillverkarna. Vi håller med när beskrivningen gäller det som vi här skulle kunna kalla ?den sammanslagna kunskapen?, men den visas aldrig upp. Vilken information om dödsfall med och utan muskelbiverkningar av Lipobay hade vi till exempel fått från tillverkaren för ett halvår sedan?
Vad är det vi behöver? Vad är det tillverkarna av läkemedel kan eller bör erbjuda? Vilken är vår gemensamma mötesplats? På det möte som beskrevs fungerade det tydligen inte. Varför? Evidensen måste granskas. I princip är all opublicerad dokumentation att betrakta som icke existerande (utom för registreringsmyndigheterna). Pseudopublikationer som abstracts med mera är inte pålitliga. Att hänvisa till publicerade studier är precis det som företagen skall göra. Resten kan tills vidare endast betraktas som marknadsföringsmaterial. De publicerade studierna kan och skall vi själva ta fram. Dessa skall sedan bedömas av producentobundna, professionella grupper och presenteras för förskrivarna.