Nu är jästcellernas metabolism kartlagd. Det innebär att vetenskapen har kommit ett steg närmare att kunna producera proteinläkemedel mot till exempel cancer på ett billigare och effektivare sätt. Resultatet publicerades nyligen i tidskriften Nature Communications.
– Proteinläkemedel framställs idag istället med hjälp av en cellfabrik som baseras på en cell från en kinesisk hamster. Det är en väldigt dyr process. Om man får jästceller att göra samma sak blir det betydligt billigare, kanske tio procent av vad det kostar idag, förklarar Jens Nielsen, professor i systembiologi vid Chalmers och en av dem som har lett forskningen, i ett pressmeddelande.
Antalet nya läkemedel som efterliknar kroppens egna celler blir allt fler. Det finns nu en stor förhoppning att man i framtiden ska kunna ta fram jästbaserade proteinläkemedel, inte bara för cancer utan även för Alzheimer, diabetes och MS.
– Visionen är att så småningom kunna producera och förse hela världen med läkemedel som är för dyra för många länder idag, säger Jens Nielsen i pressmeddelandet.
Tillsammans med docent Dina Petrovic och Mathias Uhléns forskarlag på KTH har han ägnat fyra år åt arbetet med att kartlägga metabolismen hos jästceller. För jästceller har en komplicerad metabolism. Deras proteinproduktion engagerar runt 200 enzymer och omfattar över 100 processer. För att kartlägga enzymerna och optimera proteinproduktionen har forskarna ändrat genuppsättningen på vissa nyckelgener i kombination med gensekvensering.
Jäst ger stora förhoppningar inför framtiden och inte bara för sjukvården. Jens Nielsens har nyligen mottagit fina internationella priser för sin forskning på jästceller inom alternativa bränslen. När det gäller läkemedel är det inte så långt kvar innan det kan finnas jästbaserade proteinläkemedel på marknaden, tror han.
– Det kan vara möjligt om fem år, men borde absolut vara på marknaden om tio, säger Jens Nielsen.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Tror för att metoden skall fungera på lång sikt bör proteinet utsöndras, så att man slipper hålla på rena bort så mycket intracellulära proteiner. I mitten på 70-talet jobbade jag en tid med Pharmacia Fine Chemicals för att framställa ett bakterieprotein billigt. De valde då extracellulärt protein istället för cellulärt, som krävde dyra bakteriolytiska enzymer. Första odlingarna gjordes på KI:s avdelning för Tillämpad mikrobiologi för de hade stora odlingstankar på 500 – 1000 liter, Sedan skaffade Pharmacia egen odlingskapacitet. Själv förfogade jag över en 10 liters tank och en kontinuerlig Sharpless centrifug i källaren på Wallenberg laboratoriet, men den tillhörde nog Naturvetenskaplig Mikrobiologi, men kändes ändå som min egen.