KRÖNIKA. Jag tog jobb som undersköterska i ett privat hemtjänstföretag för att kunna berätta inifrån om verkligheten för de mest utsatta äldre och den lågavlönade personalen. Artiklarna publicerades i Expressen 2014.
Jag jobbade över minst två timmar varje dag för att försöka hinna med. När jag kom hem rasade jag ihop på hallmattan och grät. Jag var så rädd att ha gjort fel, inte hunnit med att göra det jag skulle. Att ha missat något. Inte lyckats få i någon medicin, inte upptäckt en biverkan. Jag hade en klump i magen varje dag.
Rutinerad undersköterska
Trots detta är jag ingen dununge när det gäller att vårda äldre. Innan jag blev medicinjournalist har jag arbetat som vårdbiträde och undersköterska i en herrans massa år; på akutsjukhus, äldreboende, servicehus och inom psykogeriatriken. Jag har utsatt mig för en hel del risker som journalist – som att vada i koleravatten i kåkstäderna i Zambia, vistas i minst sagt skumma miljöer eller klättra och kräla på osäker mark för att bevaka översvämningarna i Prag.
Men aldrig har jag varit så rädd och stressad som när jag jobbade i hemtjänsten i Stockholm. Jag var så rädd att skada någon av ”mina” gamla.
Bröt mot reglerna flera gånger om dagen
Jag saknade också delegering för att ge mediciner, något som tyvärr inte är ovanligt. Men det måste man egentligen ha, enligt Socialstyrelsens regler för en säker patientsäker vård. Jag tjatade på chefen men det hanns inte med. För att få en delegering för en enda enskild äldre var jag tvungen att boka tid med dennes vårdcentralssköterska. Och de äldres olika vårdcentraler var utspridda över hela Stockholm. Det hanns inte med, helt enkelt.
Samtidigt är det förstås direkt farligt om äldre inte får sina mediciner. Så jag lagade efter läge och bröt mot reglerna konstant och gav dem sina mediciner – för de gamlas skull.
Saknas forskning om läkemedel i hemtjänsten
Det finns inga tecken på att något förändrats sen dess. Tyvärr är det brist på forskning om läkemedelshantering i hemtjänsten. Möjligen för att det är en extrem lågstatusverksamhet. En rapport om hemsjukvård från Röda Korset som Dagens Medicin presenterade häromdagen visade på stora säkerhetsbrister i hemsjukvården. Studien som publicerades i Science Direct Varannan patient drabbas av skador och risk för skador, så kallade tillbud. Vanligaste tillbuden var fall, brister i läkemedelshantering och måttlig förstoppning. De flesta tillbud var undvikbara.
IVO, Inspektionen för vård och omsorg, har gjort tillsyn på 1985 särskilda boenden. Myndigheten konstaterar, som Läkemedelsvärlden rapporterat om, att det finns tydliga brister. Framförallt gäller det vård i livets slutskede, läkemedelshantering samt kontinuitet och dokumentation.
”Det gäller tyvärr fortfarande att äldre hamnar på akuten på grund av läkemedelsbiverkningar” säger Johan Fastbom, professor i geriatrisk farmakologi, utredare vid Socialstyrelsen och expert på läkemedelsbehandling av äldre.
Äldre får många och starka läkemedel
Han anser att de läkemedel som ger mest problem idag även ha stor nytta för de äldre. ”Det är potenta läkemedel mot somatiska sjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, men de kan ge biverkningar som hjärtsvikt, sänkt blodtryck så man blir yr samt kognitiv påverkan”. Dessutom får äldre många olika läkemedel, så kallad polyfarmaci vilket i sig är en risk för biverkningar. Det gäller därför att behandla sköra äldre med eftertanke och följa upp medicineringen noggrant.
Risken för biverkningar, skador och död på grund av okunskap är högst reell. Läkemedelsrelaterade skador är en stor del av vårdskadorna, enligt Socialstyrelsen.
20 000 biverkningar kunde undvikits
Varje är läggs 35 000 äldre in på sjukhus som helt eller delvis orsakats av läkemedelsbiverkningar. 20 000 till 25 000 inläggningar hade kunnat undvikas.
Samtidigt är de som tar livsavgörande beslut om läkemedel – att ge de gamla medicinerna och har störst chans att uppmärksamma tecken på biverkningar – de som har lägst formell kompetens, minst utbildning eller ingen alls. Undersköterskor som jag, personliga assistenter, vårdbiträden eller helt outbildade.
Massiva utbildningsinsatser behövs
Nu behövs det massiva insatser för att utbilda undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter, vårdbiträden samt outbildad vårdpersonal som arbetar med äldre. Både när det gäller läkemedelshantering och att upptäcka biverkningar.
Det är trots allt personalen på golvet i äldreomsorgen som träffar de äldre dagligen, ofta flera gånger, och ger dem läkemedel. Det är också fotfolket som snabbast kan se tecken på biverkningar.
Upp till 25 000 sjukhusinläggningar kostar oerhört mycket pengar. Att satsa en liten slant på att utbilda de som utför det faktiska arbetet kommer att löna sig. För att inte tala om allt lidande och död som kunnat undvikas. Nu måste kommunerna – och i slutändan tror jag staten måste ta kostnaden. Det här är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.
