”Jag är både bekymrad och hoppfull”

I samband med regeringsombildningen den 27 juli tog dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) permanent över tidigare folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikströms portfölj. En portfölj som hon i praktiken förvaltat sedan Gabriel Wikströms sjukskrivning i maj.

Med tillägget av ansvarsområden ändrades också ministertiteln till socialminister. Frågan är hur Annika Strandhäll ska hantera den nya jätteportföljen.

– Jag är en av de få ministrar som haft möjlighet att vikariera på en ministerpost innan jag fick den skarpa frågan att ta hela området, säger Annika Strandhäll. Jag ser också att det finns viktiga synergieffekter mellan socialförsäkringar och hälso- och sjukvårdsfrågorna.

Tre år in i mandatperioden känner sig Annika Strandhäll trygg med vad regeringen har åstadkommit inom socialförsäkringsområdet. Nu ligger fokus på hälso- och sjukvårdsfrågorna.

– Det är stora frågor där det finns mycket att göra och ett område som svenska folket oroar sig för och prioriterar. Det är också ett prioriterat område för mig.

Hur märks det?
– Jag har en stab som är dimensionerad efter ansvarsområdet och där vi har förstärkt personalresurserna. Likaså står hälso- och sjukvårdsfrågorna högt på agendan när vi gör olika prioriteringar.
– Omställningen på hälso- och sjukvårdsområdet går från ganska omoderna system till en bättre och mer nära vård. Det krävs långsiktigt avgörande förändringar för att klara den demografiska utvecklingen och att allt fler lever med kroniska sjukdomar.

Den svenska sjukvården befinner sig ett pressat läge. Vad vill du göra åt det?
– Vi kan göra mycket och en stor del har att göra med personalfrågor. Antalet sjukskrivningar i stressrelaterade sjukdomar toppas av hälso- och sjukvårdspersonal och det hänger ihop med de villkoren på arbetsplatserna. Ny personal kommer in för att ersätta sjukskrivna och de blir i sin tur sönderstressade för att det saknas personal. Det är ett Moment 22. Det skickar också en bild av att det inte är attraktivt att arbeta inom hälso- och sjukvården. Därför måste vi komma tillrätta med personalfrågorna.

Hur ska ni göra det?
– I höstbudgeten aviserade vi två miljarder kronor specifikt riktade till personal- och bemanningsfrågor. Pengarna kan till exempel användas för att anställa personal, ta fram nya arbetstidsscheman och testa nya bemanningslösningar.

Kan aktörerna använda pengarna som de vill, till exempel att ta in ännu mer bemanningspersonal?
– Vi har i dialog med Sveriges kommuner och landsting diskuterat hur pengarna är tänkta att användas. De är inte tänkta att förstärka befintliga problem. Fler stafettläkare och sjuksköterskor är inte den långsiktiga lösningen utan vi vill stärka basen i hälso- och sjukvården. Man ökar inte attraktiviteten för vården som arbetsplats genom att ta in mer bemanningspersonal. Det är viktigt för mig som minister att ta tag i det som är grundproblemet.

På läkemedelsområdet går utvecklingen framåt och det kommer många nya, effektiva och samtidigt dyra läkemedel. Hur ska det säkerställas att dessa utnyttjas på ett jämlikt sätt?
– Det här är en av de frågor jag inte har arbetat med tidigare men som jag haft en chans att sätta mig in i. Det är positivt att det tas fram nya och effektiva läkemedel som kan revolutionera behandlingen av svåra sjukdomar. Men det är en utveckling som gör mig både bekymrad och hoppfull. Den kräver att vi tänker på ett nytt sätt för att få till en helhetslösning, snarare än att lappa och laga befintliga system.

Hur ska dessa nya dyra läkemedel finansieras?
– Det kräver att vi tittar på helheten och det är något som Toivo Heinsoo gör i sin utredning, som ska vara klar 2019. Där ska han ge en idé om hur en helhetslösning kan se ut vad gäller finansiering och prissättning av läkemedel. Den politiska målsättningen måste vara att hitta en lösning som bidrar till en jämlik vård. Det är en fråga som vi av olika skäl kommer att behöva engagera oss mycket i.

Ett annat område där läkemedelsutvecklingen gått starkt framåt är inom hepatit C. Hur resonerar du kring att erbjuda lindrigare sjuka och/eller missbrukare de nya läkemedlen?
– Vad gäller de nya hepatit C-läkemedlen hade regeringen redan från start en betydligt mer aktiv hållning än vanligt, där vi gick in och betalade introduktionen av läkemedlen. Där har man också fått en snabb introduktion till patienterna. Nu förespråkas att fler ska behandlas och att regeringen ska tala om hur många som ska ha behandling. Men vi har inte ett sådant system och jag ser inte att regeringen kan fatta ett beslut som genom ett trollslag gör att alla med sjukdomen får behandling. Men jag ser gärna att landstingen går före. I övrigt har vi ju TLV:s beslut att behandla de med svårare sjukdom först och därefter de med lindrigare sjukdom.

Men där kan ju regeringen styra myndigheten med regleringsbrev.
– Det är klart att man via regleringsbrev i någon mån kan påverka inriktningen. Men det är viktigt att lyfta blicken och tänka långsiktigt. I fallet med hepatit C-läkemedlen har regeringen gått in och sett till att läkemedlen introducerades snabbt, resten är myndighetens avvägning. Här kommer återigen Toivo Heinsoos utredning att ta ett större grepp. Där ligger frågan just nu.

Den tidigare regeringen initierade den Nationella läkemedelsstrategin för ett mer strategiskt arbete med läkemedelsfrågor, en modell som den nuvarande regeringen arbetar vidare med. Vad vill du med den nya strategin?
– Jag tycker att läkemedelsstrategin var ett bra initiativ som den förra regeringen tog. Den är ett gott exempel på hur man kan jobba med strategiska frågor inom ett stort och komplext område. Jag ser att strategin har en tydlig funktion. Om den kommer att se ut som den gör i dag även i framtiden får vi återkomma till. Men med de utmaningar som utpekas är behovet av samverkan stort och det är sättet vi kommer att fortsätta arbeta på.

De senaste veckorna har debatten om apotekens roll i vårdkedjan åter blossat upp efter ett inlägg på DN Debatt av Kristdemokraterna. Hur ser regeringen på apotekens roll nu och i framtiden?
– Vi vet att apoteken har en viktig och grundläggande roll i att tillhandahålla läkemedel och service till medborgarna. Jag tyckte att det var spännande att få del av KD:s inspel i apoteksfrågan. Men jag oroar mig för hur apoteken även framgent ska kunna leverera tjänster på en hög nivå.
– Nyligen träffade jag Sveriges Farmaceuter. I dialogen med dem fick jag bilden av att kravet på att det alltid ska finna minst en farmaceut på apotek under hela öppettiden skapar stora problem. Dels håller sig arbetsgivarna till en miniminivå och bemannar med en och samma farmaceut hela dagen, vilket gör att personal knappt kan ta rast. Dessutom har man ambulerande farmaceuter som bemannar flera apotek samtidigt.

Vad vill regeringen göra konkret inom apoteksområdet?
– Det är ingen hemlighet att den här regeringen inte ser läkemedel som vilken vara som helst. Läkemedel är en del av vårdkedjan och inte en detaljhandelsfråga. Därför måste vi säkerställa kvaliteten på de tjänster som apoteken levererar. De tjänster som apoteken startat på vissa håll, där du kan ta ditt blodtryck och så vidare, ser många som en viktig del och som i någon mån avlastar vården och ökar tryggheten för patienterna.
– Men det måste också vara attraktivt att arbeta på apotek och personalen måste ha rätt kompetens. Här är vi bekymrade. Farmaceuterna ser att söktrycket till utbildningarna minskar och man är orolig för att det sker en devalvering av farmaceutyrket. För oss är det också viktigt att allmänhetens sänkta förtroende för apotek åtgärdas.

Har verkligen folk lägre förtroende för apotek?
– Det är den bilden vi har fått. I dag har vi en situation med fler apotek och fler produkter – men det betyder inte att tillgången till medicin ökar.

Vilken är den allra viktigaste frågan inom hälso- och sjukvården med fokus på läkemedel?
– Den viktigaste frågan för mig som hälso- och sjukvårdsminister är att vi klarar av att ta tillvara på den utveckling vi ser på läkemedelsområdet med nya effektiva, men dyra läkemedel, och att vi kan tillhandahålla dem till det svenska folket inom ramen för de resurser vi har. Många svenskar har med rätta högt ställda förväntningar på att vi ska kunna tillhandahålla läkemedel i världsklass och inte halka efter i utvecklingen.

Den 7 november talar Annika Strandhäll på Läkemedelskongressen. Läs mer och anmäl dig här.