I slutet av 1996 enades Pharmacy Group of the European Union (PGEU) om en gemensam skrivelse till de femton medlemsländernas regeringar med krav på förbud av postorderförsäljning av läkemedel. PGEU anser att försäljning av läkemedel kräver personlig kontakt och att patienten alltid behöver muntlig information vid sidan av den skriftliga. Det är ett påstående som klingar falskt i dagens verklighet. När andra än apotekarna själva har undersökt värdet av apotekens information i olika europeiska länder har nämligen resultaten varit alarmerande negativa.
Kanske håller läkemedelsinformationen på att växa sig för stor och för komplicerad för apoteken. Redan idag är det svårt att utnyttja de tillgängliga informationskällorna för läkemedel vid apoteksdisken fullt ut. Kunder som väntar på sin tur, betalningsrutiner som skall redas ut och mycket annat runt omkring som distraherar. Få apotek har dessutom ekonomi och kompetens att hänga med i den snabba IT-utvecklingen och långt ifrån alla har ens en apotekare tillstädes.
När naturmedlen på 70-talet gjorde come-back som alternativ till de apoteksförsålda läkemedlen var det många som trodde de kunde tigas ihjäl. Få personer ? farm.dr. Jan G. Bruhn var en ? vågade då ha en offensiv strategi. De hävdade att om inte farmacevterna, som kan läkemedel, ger sig in i denna nya värld av naturläkemedel och med sitt kunnande bidrar till att höja kvaliteten på verksamheten, så förlorar i slutändan endast en part ? kunden.
Stora grupper inom allmänheten kan antas vilja köpa läkemedel via telefon/internet eller postbeställningar av flera skäl. Endera tar farmacevterna patientinflytandet på allvar och bidrar utifrån sitt kunnande och sina erfarenheter till att utveckla postorderapoteken till uppskattade och trygga och kompletterande försäljningkanaler eller också slår de vakt om dagens system och tror att de med ett enat moraliserande kan hindra ny teknik att slå igenom. Det gick inte för hästkuskarna och det gick inte för motståndarna till gentekniken.
Postorderapotek är ett alternativ till dagens apotek och som sådant naturligtvis ett hot mot de traditionella apoteksinnehavarnas existens. Även i Sverige skulle postorderveksamhet kunna leda till nedläggningar av mindre lönsamma apotek. Det är dock en allmän regionalpolitisk fråga om dessa skall räddas som helt och hållet är skild ifrån frågan om det går att skapa farmacevtiskt godtagbara postorderapotek.