Nu sticker forskare i Göteborg ut hakan i diskussionen om vem som ska betala läkemedelsrening av avloppsvattnet i Sverige och övriga Europa. I en studie i tidskriften Public health ethics analyserar de om det är rimligt att låta läkemedelsföretagen stå för notan för en utbyggnad av reningsverken.
Föroreningarna av läkemedel ökar
Vi använder allt mer läkemedel. När restprodukterna lämnar våra kroppar hamnar de i avloppsvattnet. Halterna av läkemedelsrester i avloppsvattnet och vattendragen ökar i takt med läkemedelsanvändningen.
Detta har negativa miljöeffekter som forskningsmässigt hittills är tydligast visat när det gäller vissa djurarter, till exempel olika insekter och fiskar. Ingen vet ännu om det kan leda till en negativ påverkan även på oss människor.
Den lösning som främst diskuteras är att förbättra reningen av avloppsvattnet så att läkemedelsresterna inte hamnar i vattendragen.
Vem ska betala läkemedelsrening?
Men frågan är vem som ska betala för den utbyggad av reningsverken som krävs. Bör man tillämpa den ofta omhuldade principen att förorenaren betalar – Polluter pays – i detta fall?
Göteborgsforskarnas svar blir nej.
– Vi anser inte att man kan peka ut läkemedelsindustrin som särskilt ansvarig för de ökande föroreningarna med läkemedelsrester i våra vattendrag.
Det säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet och en av studiens författare, till Läkemedelsvärlden.
– Läkemedlen ger en stor samhällsvinst och många aktörer i samhället vill att läkemedlen ska finnas. Detta är en helt annan situation än när det gäller andra produkter som bidrar till miljörisker.
Inte rimligt peka ut företagen
Han menar att läkemedel har en särställning som ett viktigt gemensamt samhällsintresse.
– Överstatliga eller nationella system godkänner och övervakar läkemedel, staten subventionerar dem, vårdgivare förskriver dem och apotek säljer dem innan den enskilde kan använda dem.
– Alla som efterfrågar läkemedel kan i viss mån sägas bidra till utsläppen. Då är det inte rimligt att peka ut tillverkaren som den stora boven som ska betala hela notan för bättre avloppsrening.
Via skatten eller vattennotan
Forskarna förespråkar i stället att kostnaden bör fördelas mellan de aktörer som efterfrågar och drar nytta av läkemedlen.
– Det är det minst orättvisa, säger Joakim Larsson.
Han utesluter inte att även läkemedelsföretag då skulle kunna vara med och bidra, men vill att reningen huvudsakligen ska vara samhällsfinansierad:
– I vårt land innebär det att man antingen finansierar den via skatterna eller via vattennotan.
Nya EU-regler på gång
Det är en rykande aktuell fråga som forskarna har studerat. I oktober i fjol lade EU-kommissionen fram sitt förslag till reviderat direktiv om rening av avlopp från tätbebyggelse.
Kommissionens direktivförslag innehåller, som Läkemedelsvärlden rapporterat, en lång rad skärpningar av reglerna för miljöfarliga utsläpp i avloppsvatten och av reningskraven.
EU-kommissionen vill se en omfattande utbyggnad av kapaciteten vid Europas reningsverk när det gäller att kunna skilja bort läkemedelsrester och andra organiska mikroföroreningar.
Kostsam utbyggnad krävs
Enligt direktivförslaget ska ett sådant reningssteg vara obligatoriskt vid alla reningsverk i tätorter med 100 000 invånare och däröver.
EU-kommissionen föreslår också att även reningsverk på mindre orter måste införa avancerad rening om mätningar nedströms anläggningen visar att vissa gränsvärden överskrids.
Utbyggnaden av reningsverken här och i övriga EU kommer att kräva mycket stora investeringar. Enligt en rapport som Läkemedelsvärlden tidigare refererat ligger investeringskostnaden för att bygga ut exempelvis de 315 största reningsverken i Sverige på uppåt nio miljarder kronor.
Kommissionen föreslår producentansvar
När det gäller vem som ska betala läkemedelsrening, pekar EU-kommissionen på läkemedelsindustrin.
Kommissionen föreslår just det ökade producentansvar som Göteborgsforskarna ifrågasätter. Enligt direktivförslaget ska kosmetikaföretag och läkemedelsföretag bli skyldiga att vara med och bekosta den kraftigt utbyggda rening som kommissionen vill se.
Det utökade producentansvaret ska organiseras via nationella fonder som företagen blir skyldiga att bidra till om de levererar över en viss volym av en substans till marknaden.
”Risk för sämre tillgång på läkemedel”
Direktivförslaget är nu under beredning och beslut i ministerrådet och Europaparlamentet väntas tidigast i början av 2024.
Joakim Larsson hoppas att reglerna om att läkemedelsföretagen ska betala för avloppsreningen inte kommer att finnas med i direktivet när det är klart.
– Ett sådant krav skulle innebära mycket stora kostnader för företagen. Det finns en stor risk att många av dem då lämnar Europa och att vi får en kraftigt försämrad tillgänglighet till läkemedel, säger han.
Retat vattensektorn?
Idén om att låta läkemedelsindustrin bekosta bättre läkemedelsrening i EU har fått hård kritik av läkemedelsbranschen, vilket Läkemedelsvärlden tidigare rapporterat.
Företag och organisationer på vattenreningssidan vill däremot gärna slippa notan och har varit mycket positiva till just den delen av direktivförslaget.
Efter studiens publicering har Joakim Larsson och hans medförfattare inte oväntat mötts av en del ifrågasättanden från vattensektorn.
– De har frågat om vi är finansierade av läkemedelsindustrin. Men det är vi inte. Jag är inte direkt känd för att stryka industrin medhårs. Men den här gången har vi kanske retat vattensektorn i stället.
