Ingrid Carlbergs genombrottsbok ”Pillret” (2008) är en journalistisk skildring av historien bakom de storsäljande SSRI-preparaten mot depression och ångest. Där berättar hon om den slingriga forskningsresan och de banbrytande upptäckterna bakom läkemedlen. Hon skildrar också den hårda marknadsföringen och de motsättningar och den debatt som de så kallade lyckopillren skapade.
Hur det kom sig att du skrev ”Pillret”?
– Det började med ett grävande reportage i Dagens Nyheter om antidepressiva mediciner. Flera förlag hörde av sig och ville att jag skulle skriva en bok om samma ämne. Under researchen möttes jag snabbt av den då starka polariseringen inom psykiatrin, en polarisering mellan biologiskt inriktade psykiatriker och psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter inspirerade av Freud. Journalistkollegor varnade mig för ”getingboet”, men jag insåg att det var getingboet som var själva berättelsen. Jag bestämde mig för att skildra kampen mellan de olika lägren inom psykiatrin.
Hur var det under de tre åren då du arbetade med boken?
– Det var jobbigt med det misstroende som jag mötte från båda lägren i debatten. När jag frågade en läkare om biverkningar fick jag till exempel motfrågan om jag var scientolog. De psykodynamiskt inriktade undrade å sin sida om jag var köpt av läkemedelsindustrin. Så när boken skulle komma ut var jag beredd på att bli nedklubbad av båda lägren. I stället blev den välkomnad och uppskattad av båda sidor. Det var fantastiskt roligt, men jag skulle ändå dra mig för att ge mig in i ett sådant getingbo igen.
Varför gillar du att skriva just sakprosa?
– Jag tycker om att skriva berättelser om verkligheten med all den dramatik som den inrymmer. För mig är det mer spännande och utmanande att försöka komma nära någonting som faktiskt har hänt, än att skriva fiktivt. Att hitta källorna och orka att så långt möjligt ta reda på exakt hur det var.
Vad hoppas du bidra med i Svenska akademien?
– Jag vill arbeta för en fortsatt breddning av den litteratur som akademien uppmärksammar genom att ytterligare stärka intresset för sakprosan. Jag tycker att läsvärda berättelser som handlar om verkligheten bara blir viktigare och viktigare i en tid när vi omges av allt mer fiction och fake news.
– Svenska akademien har några motiga år bakom sig, nu är det hög tid att se framåt igen. Akademien är en viktig institution som kan bidra med lugn, nyanser, kvalitet och sanning till försvar för språket och litteraturen. Jag är glad att få delta i detta, det känns meningsfullt.
Ditt inträde sker vid akademiens högtidssammankomst 20 december – hur förbereder du dig?
– Jag ska snart sätta i gång att skriva det tal som jag då traditionsenligt ska hålla om min företrädare på stol nummer fem. Det handlar om Göran Malmqvist som inte bara var en framstående Kinaexpert, översättare och litteraturforskare utan också en härligt levande levnadskonstnär.