Till skillnad mot andra läkemedel är marknadsföringen av läkemedel för behandling av alkoholmissbruk begränsad. Marknaden är liten, patienterna finns i specialistvården, effekten anses vara ?sådär? och de ska i princip alltid kombineras med olika former av samtalsterapi.
? Läkemedel är inte avsedda för riskbrukare utan för dem med svårare missbruk. Och gruppen med gravt alkoholberoende är liten, säger Hans Hallberg, familjeläkare i Hofors som ingår i svensk förening för allmänmedicins (SFAM) Riskbruksprojekt.
Enligt Hans Hallberg finns det en del förklaringar till varför reklamen lyser med sin frånvaro, trots att sjukdomen verkligen existerar, och inte är ?påhittad som många andra sjukdomar?. För att läkemedel ska fungera ska medicineringen kopplas till någon form av psykosocial behandling. Dessutom är marknaden för dessa läkemedel relativt begränsad. Vidare är preparaten inte speciellt dyra.
? Därför riktar företagen annonseringen direkt mot målgruppen, specialisterna, eftersom det här är specialistpreparat, säger Charlotte Hedberg, husläkare vid Kvartersakuten på Surbrunnsgatan i Stockholm.
Stort ointresse
Behandlingen av alkoholmissbrukare sker inte i primärvården utan framför allt på landets alkoholkliniker och till viss del i psykiatrin. Därför riktas också en stor del av marknadsföringen mot dessa läkare istället för till allmänläkarna som brukligt är.
? Vi ska precis dra igång en kampanj mot psykiatri- och missbruksläkare, säger Ann-Christin Pålsson på Alpharma, som marknadsför disulfiram (Antabus).
? Patienterna går till sin husläkare men de som upptäcks remitteras alltid till en specialist för behandling. Det finns både mycket att göra och många att behandla.
Men intresset är inte alltid på topp. Erfarenheterna från Bristol Myers Squibb är inte så positiva.
? Vi gjorde en stor marknadsföringsinsats i höstas mot psykiatri- och alkoholmottagningar, men möttes av ett ganska stort ointresse, säger Anne Wästgård, informationschef på Bristol Myers Squibb (BMS), som marknadsför naltrexon (Revia).
BMS har också informerat en del i primärvården, men där var det framför allt sjuksköterskor som kom.
? Jag tycker att det här ointresset från vårdens sida är konstigt. Området är uppenbarligen tabu och inga patienter vill träda fram samtidigt som det är en tung sjukdom, säger Anne Wästgård.