Han kommer till intervjun oklanderligt klädd i grå kostym, grå skjorta och gråmönstrad slips ? allt i olika nyanser och smakfullt komponerat. När väl intervjun kommer igång, inser jag snabbt att insidan är allt annat än grått.
I en av mina sista intervjufrågor undrar jag hur andra människor skulle beskriva Hans Sievertsson. Efter en lång funderare säger han, ganska tyst:
? Ingen aning.
Efter ytterligare en funderare utbrister han ? förvånande:
? Men jag har en jävla förmåga att komma för tidigt.
Vilket stämmer alldeles utmärkt. En stund innan intervjun ska ta sin början sitter han djupt nedsjunken i en fåtölj med en kopp kaffe.
Om man nu ska kalla det en ful ovana, eller en tillgång, men han har haft den så länge han minns.
Måste förstå bättre
Ända sedan Hans Sievertsson lämnade apotekarlinjen och disputerade inom läkemedelskemi har han varit industrin trogen, framför allt läkemedelsindustrin. Han började på Kabi, fortsatte på Recip för att gå tillbaka till Kabi innan han prövade på chefsjobb på Bofors Nobel och Nobel Kemi. Efter tio år på Boforskoncernen i Karlskoga lockade Kabis vd Jan Ekberg tillbaka Hans Sievertsson till Stockholm där han slutade som chef för den globala affärsutvecklingen inom Pharmaciakoncernen i januari 2001.
I det perspektivet är det intressant att Hans Sievertsson valt att acceptera ordförandeskapet i en organisation som till största delen samlar medlemmar från det svenska apoteksväsendet. Han erkänner de bristande apotekskunskaperna.
– Det är naturligtvis något som jag måste lära mig.
Även kunskaperna om Apotekarsocieteten är bristfälliga. När jag frågar om mål och visioner svarar han rakt och ärligt.
– Nu ställer du en riktigt svår fråga. Jag kan inte tillräckligt mycket ännu för att ha en ordentlig programförklaring.
Innan han fortsätter tänker han efter, länge och noga.
? Men jag kan ändå tycka att om Apotekarsocieteten ska hänga med i dagens dymaniska och föränderliga samhälle behöver organisationen förändras. Men jag kan inte säga hur. Det är för tidigt.
Sagt av en man vars enda kontakt med Apotekarsocieteten är att han sedan början av nittiotalet sitter med i kommittén som utser Scheelepristagaren.
Fundersam tankepaus
Sommaren ska han därför använda till att läsa på hemläxan, prata med folk och förstå vad Apotekarsocieteten handlar om.
Sannolikt gör han det på torpstället i Härjedalen, som ursprungligen tillhörde hans farfar. Där tillbringar familjen mycket tid, både på sommaren och på vintern.
? Vi åker mycket skidor, både på tvären och nedför. Där finns en liten å med både harr och öring. Det är ett härligt ställe.
Han tycker om Härjedalen för att det är kargt.
? Där finns inga industrier och inte så många städer. Därför brukar man kalla det landskapet som Gud glömde men egentligen är det så att det är landskapet som Gud gömde.
När jag ber Hans Sievertsson beskriva sig själv svarar han, som vanligt, efter en längre tankepaus.
? Det har jag aldrig gjort?
Men efter ytterligare en fundersam tankepaus kommer han igång. Då använder han uttryck som ?snackar inte speciellt mycket?, ?ganska tyst i stora sammanhang?, ?inte så våldsamt spirituell? och ?kanske lite tråkig ibland?.
Schablonbilden av en ?norrlänning?, tänker jag. Men sen säger han:
? Jag är nog också relativt positiv och ganska öppen. Jag känner alltid en kraftig motivation för de uppdrag jag tar på mig.
Efter de positiva orden fortsätter vi diskutera vad han vill med Apotekarsocieteten.
– För det första måste man bli mer medveten om Apotekarsocieteten i samhället. Den är relativt anonym utanför våra kretsar.
Trots det vet han inte riktigt hur han vill föra ut organisationen och göra den mer välkänd.
– Jag måste vara ärlig och säga att det har jag inte klart för mig. Jag har inte arbetat i en situation där jag har behövt göra det.
Rätt i tiden
Ändå tycker han att Apotekarsocieteten har en stor uppgift att fylla i hela läkemedelsutvecklingen. Bland annat nämner han den ?Drug Discovery Club? som startades förra året. Det är en informell sammanslutning av folk från alla vetenskaper som är intresserade av just läkemedelsutveckling.
? Jag har bara hört talas om den, men det låter fantastiskt rätt i tiden. Apotekarsocieteten kan fungera som en samlingsplats för sådana här aktiviteter som är stimulerande för den totala läkemedelsutvecklingen men som saknas på andra platser. Vi kan bryta tvärs igenom de traditionella disciplinerna.
Utan att kunna något om apoteksväsendet eller Apotekarsocieteten, varför vill Hans Sievertsson bli ordförande?
? När jag blev tillfrågad runt årsskiftet 2001 och 2002 hade jag aldrig funderat på Apotekarsocieteten på det sättet. Jag blev överraskad och sa att jag ville ta en funderare.
? Ju mer jag funderade desto mer kände jag att uppgiften som Apotekarsocieteten har, att främja läkemedelsinformation och -utveckling i landet, är väldigt stimulerande att delta i. Det lockade, eftersom jag större delen av mitt verksamma liv har varit i läkemedelsindustrin.
I januari 2001, när Hans Sievertsson enligt avtal lämnade Pharmacia vid 60 års ålder, var tanken att ägna mer tid åt familj och fritid, samt åt lagom mycket arbete. Istället för lagom har det blivit mycket arbete.
? Relativt snabbt fick jag propåer om flera spännande uppdrag. Har man som jag under en lång tid arbetat 50-60 timmar i veckan är man först lite orolig att man helt plötsligt ska hamna på bänken och mata duvorna. Då är det lätt att säga ja till saker, så jag har rätt mycket att syssla med.
Förutom ordförandeskapet i Apotekarsocieteten läggs tiden på att vara ordförande i investeringskommittén i en riskkapitalfond som heter Karolinska Investment Fund.
? Jag sitter också i sex styrelser i biotechbolag varav som ordförande i ett. Dessutom är jag sen årsskiftet 2001/2002 ordförande i Ingenjörsvetenskapsakademins avdelning tio som handhar bioteknik.
Stort nätverk
Jag ber Hans Sievertsson räkna upp de meriter han anser sig ha för jobbet som ordförande. Det blir ord som speglar ett långt liv inom den högsta toppen i svenskt näringsliv.
? Jag har jobbat hela mitt professionella liv inom läkemedelsområdet och har varit operativt ansvarig för organisationer där vi jobbat med strategier och utveckling. Jag har både operativ erfarenhet och av kunskap om stabsarbete inom industrin. Jag har arbetat både inom läkemedels- och kemiska industri och har en god överblick på området. Tack vare allt detta har jag ett stort nätverk i vårt land och internationellt.
Efter 35 år inom svenskt näringslivs elitserie går det att skönja en viss konservatism hos Hans Sievertsson. Tankegångarna kommer in på traditionen och vikten av respekt för densamma.
? Jag har haft tre ledord under mitt verksamma liv, ledord som jag tänker ta med mig till Apotekarsocieteten. De är tradition, kvalitet och dynamik.
? Efter att ha tittat på verksamhetsplanen som jag fick efter fullmäktigemötet den 24-25 maj känns det oerhört viktigt att vårda traditionen i en organisation som Apotekarsocieteten. Den som inte kan det tror jag inte är rätt person för en sån här verksamhet.
? Det andra ledordet, kvalitet, gäller inom läkemedelsområdet både på läkemedlen och tjänster runt läkemedel. Kvalitet är samma sak som respekt.
När vi diskuterar kvalitet glider vi in på det omdiskuterade apoteksmonopolet. I grund och botten är Hans Sievertsson för en fri konkurrens.
? Men den fria konkurrensen får inte påverka kvaliteten. När det gäller läkemedel anser jag att kvalitet är viktigare än fri konkurrens. Men jag anser också att de två går att kombinera. En upplyst allmänhet på området vill också ha kvalitet och därför tror jag att de aktörer som erbjuder kvalitet kommer att hålla i längden.
Vältalig och engagerad
När Hans Sievertsson ska förklara sina tankar kring det sista ledordet, dynamik, kommer han in på industrin igen.
? Det har varit så stora förändringar inom läkemedelsindustrin under 70-, 80- och 90-talen. Den som inte har varit beredd att ta till sig den yttre dynamiken och anpassa sig till vad som händer de har inte klarat sig. Samma gäller för Apotekarsocieteten. Om inte vi är beredda att göra förändringar och anpassa oss kommer inte heller vi att utvecklas och bli en del i det här samhället.
För att komma framåt måste man även titta bakåt. Apotekarsocieteten arbetar för en bättre läkemedelsanvändning och omsluter medlemmar som på alla möjliga sätt har med läkemedelsanvändning att göra. Efter en lång eftertänksam paus på minst 30 sekunder, en jobbig tystnad som många inte hade uthärdat, formulerar han ett vältaligt och engagerat svar om hur han ser på optimal läkemedelsanvändning.
? I kontakten mellan patient och läkare måste det finnas tid att ställa en så säker diagnos som möjligt. Därefter måste patienten ta sitt läkemedel och det måste finnas möjlighet att följa upp det hos läkaren. Jag kan känna att det inte finns tillräckligt mycket tid hos läkaren och därmed har vi inte en bra läkemedelanvändning.
Det handlar helt enkelt om att göra rätt från början. Och det har han försökt göra genom hela yrkeskarriären inom läkemedelsindustrin.
Att utvecklingen inom läkemedelsindustrin gått rasande fort råder det knappast några tvivel om. När jag ber honom beskriva utvecklingen gör han det metaforiskt.
? På 1970-talet, när vi screenade efter nya substanser, var det som att spela piano med boxhandskar på händerna. I dag spelar vi med alla fingrar, utan handskar.
Även avseende dokumentation av läkemedel är bilden klar och grundläggande. Han anser att den administrativa delen inom läkemedelsutvecklingen har blivit mycket omständigare, men också kraftfullare.
? Vi måste ha ordning och reda på det här och vara säkra på att vi har den bästa möjliga dokumentationen när vi ska ge det till den värdefullaste organismen som finns.
Illa berörd
Dock är han medveten om att strängare säkerhetskrav från myndigheterna medför ökade kostnader för läkemedlen. Men om de samtidigt på ett bättre, rationellare och säkrare sätt kan påverka kvalitet och sjukdomstillstånd än äldre läkemedel, då är det motiverat med ökade läkemedelskostnader.
? Vi måste titta på totalbilden, men politiskt är det väl enkelt att bara skjuta in sig på läkemedlen.
Apropå skjuta ligger det för Hans Sievertsson, av flera anledningar. Under tio år arbetade han inom Boforskoncernen. Bland annat satt han med i ledningsgruppen under den beryktade exportaffären till Indien. Den perioden var kämpig, minns han med en suck.
? Den var mycket jobbig. Det gjorde att man fick lite fransig själ.
För att råda bot på fransiga själar har jakt fått en central plats i Hans Sievertssons fritid.
? Jakten är viktig. Det är en härlig avkoppling med fina naturupplevelser. Samtidigt är det socialt, plus att man får vara ensam också. Jakten är en viktig del för mig.
När han beskriver hur han sitter och väntar på att älgen ska vandra förbi dyker orden upp igen. Orden som speglar många år inom näringslivet.
? Man är koncentrerad på uppgiften. Knäpper det i buskarna måste man koncentrera sig på vad man håller på med. Det måste man alltid göra, oavsett vad det är för något. Sen måste man vara motiverad och helt klar för uppgiften. Kommer det något som man kan skjuta måste man som jägare fatta beslut om jag ska skjuta eller inte, det handlar om att välja eller välja bort. Men det kan vara spännande även man väljer att inte skjuta.
Men några etiska eller moraliska betänkligheter mot jakten har han inte.
? Däremot kan jag bli väldigt illa berörd om jag ser ett påkört rådjur längs vägen. Det är nåt helt annat.