Grundbetydelsen hos begreppet polyfarmaci är visserligen det neutrala ?många läkemedel?, men på senare tid har uttrycket laddats med en negativ konnotation. Ordet har blivit synonymt med en överdriven, ogenomtänkt medicinering som bidrar till ett gytter av biverkningar och interaktioner som inte nödvändigtvis gör patienten friskare.
På riksstämman aktualiserades problemen vid symposiet ?Polyfarmaci ? mångfald med komplikationer? som leddes av Jan Håkansson, distriktsläkare och ordförande i Jämtlands läns läkemedelskommitté.
Läkemedlets makt
Distriktsläkaren Sven-Olov Lindahl i Eksjö har arbetat länge med denna problematik på olika nivåer. Han belyste flera bakomliggande mekanismer och orsaker till fenomenet, exempelvis det framgångskoncept som läkemedelsbehandling utgör i skenet av 1900-talets medicinska landvinningar.
? Det ligger en oerhörd makt i uttrycket läkemedel. Om man talade klarspråk och istället sa kemikalier skulle nog attityderna förändras.
Lindahl menade också att det saknas tillräckliga incitament för att utsätta sig för den risk som det innebär att sätta ut ett läkemedel.
? Ett icke-fattat beslut är alltid mindre riskfyllt än ett aktivt beslut att göra något.
Utsättningsförpackningar önskemål
Brist på incitament finns antagligen också bakom det faktum att läkemedelsindustrin sällan lanserar utsättningsförpackningar som en motsvarighet till de allt vanligare titreringsförpackningarna vid insättning av läkemedel.
? Utsättningsförpackningar vore mycket välbehövliga och borde verkligen tas fram i större omfattning än idag.
Johan Fastbom, forskare vid Stockholms läns äldrecentrum, underströk att interaktions- och biverkningsriskerna liksom läkemedelsbehovet ökar med stigande ålder.
Polyfarmaci är med all tydlighet ett ökande problem. I slutet av 1980-talet fick 75-åringarna i genomsnitt tre läkemedel per capita; idag är motsvarande siffra fem.
På sjukhemmen har ökningen varit ännu mer markant under samma tidsperiod ? idag får de boende i snitt 8-10 läkemedel.
På preparatnivå har ökningen varit störst av bland annat antikoagulantia (i första hand acetylsalicylsyra), östrogenpreparat, diuretika och antidepressiva läkemedel.
Johan Fastbom hänvisade bland annat till en studie (Beers et al) som visat att 40 procent av sjukhemspatienterna har minst en olämplig ordination.
?Ring en farmakolog?
Ylva Böttiger, klinisk farmakolog vid Huddinge sjukhus och expert på läkemedelsinteraktioner, belyste några olämpliga läkemedelskombinationer och uppmanade auditoriet att ringa en klinisk farmakolog eller en läkemedelsinformationscentral om interaktionsrelaterade frågor uppstår.
Stig Attvall, docent vid Sahlgrenska sjukhuset, gav sina infallsvinklar från diabetologins horisont och Barbro Westerholm, ordförande för Sveriges pensionärsförbund, avslutade med att summera några vanliga synpunkter från äldre på läkemedelsanvändningen.
Många äldre tar utöver sina receptbelagda läkemedel även receptfria medel ? något som ofta inte ?syns? ? vilket ytterligare kan komplicera interaktionsproblematiken.