Socialminister Lars Engqvist presenterade den nya läkemedelspropositionen före jul. I den föreslås bland annat en Läkemedelsförmånsnämnd som ska bestämma vilka läkemedel som ska ingå i förmånssystemet.
Nu diskuteras det inom Socialdepartementet och andra berörda var denna nämnd ska ligga rent geografiskt i landet. Vissa ser det som självklart att den ska ligga i Stockholm, medan andra föreslår en utlokalisering utanför huvudstaden. I Edhags utredning föreslogs att nämnden samlokaliseras med Läkemedelsverket i Uppsala men propen föreslår att den inte samlokaliseras med någon myndighet verksam inom läkemedelsområdet.
Jane Ahlqvist Rastad
Läkemedelsverket
Viktigast är att sjukvården får en god representation och att representanterna har bred kompetens och förankring inom det medicinska området. Kunskap om klinisk prövningsmetodologi och vana att bedöma läkemedelsdokumentation samt hälsoekonomiska studier är också viktig.
Beträffande placeringen av nämnden kan jag se samordningsvinster genom lokalisering i närheten av Läkemedelsverket i Uppsala. Nämnden behöver ju ha tillgång till Läkemedelsverkets dokumentation och kunskap om de nya läkemedlen och deras plats i terapin.
Anders Hernborg
SFAM:s läkemedelsråd Nämnden kommer av praktiska skäl att förläggas till Uppsala-Stockholms-trakten. Jag delar i stort propositionens intentioner med nämnden och den organisation som skissas med företrädare för såväl professionella myndigheter som landsting. Representanter för patient- och pensionärsföreningar kunde möjligen lagts som ett brukarråd utanför själva nämnden. Verksamheten är ny och spännande. Kraven på ledamöternas etik och integritet måste ställas högt om dess praxis och beslut skall vinna trovärdighet och acceptans.
Gunilla Johansson
Distriktsläkare, Uppsala Lägg enheten på en plats där man behöver arbetstillfällen. Det kan inte vara nödvändigt att den ska placeras i en storstad. Enheten bör bestå av läkare, apotekare, farmakologer och ekonomer.
Björn Lindeke
Vd Apotekarsocieteten Med Läkemedelsförmånsnämnden (LMFN) införs en ny storhet som skall bestämma vilka preparat som skall rabatteras och till vilken grad. Vid sidan av pengar och resurser tillfogas dimensioner som etik och prioritering mellan individer. LFMN måste vara duktig på att värdera läkemedel och man måste snabbt kunna interagera med relevanta kompetenser. FMN behöver inte ?per automatik? förläggas till Stockholm, men nämnden bör lokaliseras till en kunskapsintensiv hälso- och sjukvårdsmiljö. Rent generellt tror jag ju att Uppsala är att föredra framför till exempel Sunderbyn.