Att ge hormoner mot könsdysfori hos unga påverkar sannolikt skelettet och kan därför bidra till benskörhet senare i livet. I övrigt är det vetenskapliga kunskapsläget om behandlingens hälsoeffekter bristfälliga. Det gäller såväl andra eventuella fysiska hälsoeffekter som hur behandlingen långsiktigt påverkar den psykiska hälsan.
Det konstaterar svenska forskare i en systematisk översikt av forskningen på området som nu publiceras i Acta paediatrica.
Ändrade råd om hormoner mot könsdysfori
Det är forskare vid Karolinska institutet, Göteborgs universitet och Umeå universitet samt SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) som kartlagt kunskapsläget om hormonbehandling till unga under 18 år med könsdysfori. Deras slutsatser låg också bakom förra årets kursändring på Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen uppdaterade då sitt kunskapsstöd för hormonbehandling till unga med könsdysfori. Detta inte minst på grund av den bristfälliga kunskapen om behandlingens långtidseffekter. Även den snabba ökningen av förskrivningen av hormonläkemedel till unga med könsdysfori bidrog.
Socialstyrelsen rekommenderar numer att hormonbehandling mot könsdysfori hos unga bara ska ske inom ramen för forskningsstudier. Samma slutsats drar författarna i forskningsöversikten i Acta paediatrica.
Få studier om pubertetsblockerande terapi
Bland över 9 900 studier i 15 forskningsdatabaser sållade forskarna bakom översikten fram 24 relevanta studier. De fokuserade på undersökningar av psykisk hälsa, skelettpåverkan, kroppssammansättning och metabola effekter hos barn under 18 år med könsdysfori som behandlas med GnRH-agonister, så kallade pubertetsblockerande läkemedel.
– Jag är förvånad över bristen på studier inom området. Vi fann inga randomiserade studier om hormonbehandling av unga med könsdysfori, och bara 24 relevanta observationella studier, säger studiens försteförfattare Jonas F Ludvigsson, barnläkare vid Örebro universitetssjukhus och professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Efterlyser fler och bättre studier
I forskningsöversikten lyfter författarna fram en rad frågor som behöver belysas.
De menar bland annat att man behöver veta mer om hälsan på längre sikt om man har könsdysfori och inte får pubertetsblockerande läkemedel. Kan könsdysforin gå över av sig själv ? Hur ska man i så fall veta hos vilka den gör det respektive inte? Vad blir långtidseffekterna av hormoner mot könsdysfori?
Författarna efterlyser också studier av högre vetenskaplig kvalitet än hittills. De föreslår att man ska hitta sätt att göra placebokontrollerade randomiserade studier. Eftersom det handlar om en sårbar patientgrupp kan dock sådana studier, framhåller de, behöva läggas upp på anpassade sätt.