Läkemedelsverket har publicerat nya behandlingsrekommendationer för hormonbehandling mot klimakteriebesvär. Dokumentet innehåller en förnyad genomlysning av kunskapsläget när det gäller risker och nytta med behandlingen.
Hormonbehandling mot klimakteriebesvär är effektiv
Läkemedelsverket konstaterar att ungefär var tredje kvinna har så svåra besvär i klimakteriet att hon vill ha någon typ av behandling. Den sjunkande östrogennivån under klimakteriet kan orsaka bland annat svettningar, värmevallningar och sömnproblem. I genomsnitt håller besvären i sig under fem år och påverkar ibland livskvaliteten negativt.
Behandling med östrogen har, konstaterar Läkemedelsverket, mycket god effekt på dessa symtom. Hos kvinnor som har livmodern kvar behöver östrogen ges i kombination med gestagen för att inte risken för livmodercancer ska öka. Sådan systemisk hormonbehandling finns som tabletter, plåster, sprayer och gelprodukter.
Förutom systemisk behandling finns även lokal behandling. Det handlar om östrogenkrämer för behandling av torra och sköra slemhinnor i underlivet vilket är ytterligare ett problem som ofta kommer i klimakteriet.
Ökad cancer- och blodproppsrisk
På senare år har forskningen och diskussionen om riskerna med systemisk hormonbehandling mot klimakteriebesvär varit intensiv. De risker som Läkemedelsverkets genomlysning bekräftar är att systemisk hormonbehandling ökar risken för blodproppar och för bröstcancer.
Riskökningen för blodpropp beror på dosen och gäller framför allt behandling i tablettform.
Riskökningen för bröstcancer blir större ju längre tid som behandlingen pågår och kan även variera en del mellan olika typer av systemisk hormonbehandling.
Många menar att den stora uppmärksamheten kring riskerna ligger bakom den kraftiga minskningen av användningen under 2000-talet. På senare år har användningen åter ökat något, men inte alls till samma nivå som på 1990-talet. År 2020 var det 54 av 1000 kvinnor i åldrarna 40 år och äldre som under ett år hämtade ut recept på systemisk hormonbehandling mot klimakteriebesvär.
Det finns också en stor variation mellan regionerna. Det är nästan dubbelt så vanligt med systemisk hormonbehandling i Stockholm som i Värmland.
Vill se individuella bedömningar
Läkemedelsverket tar inte ställning till vad som är en lagom nivå av hormonanvändning mot klimakteriebesvär i vårt land. Budskapet i behandlingsrekommendationerna är i stället att kvinnor och deras läkare bör göra en individuell bedömning av nytta och risker i varje enskilt fall. Rekommendationerna innehåller också underlag för sådana bedömningar.
De som generellt kan rekommenderas systemisk hormonbehandling mot klimakteriebesvär, enligt Läkemedelsverket, är friska kvinnor med så svåra klimakteriebesvär att de påverkar livskvaliteten negativt. Kvinnan ska också vara yngre än 60 år eller ha gått in i menopaus för kortare tid sedan än tio år.
Om behandlingen startar före 60 års ålder kan friska kvinnor även få andra positiva hälsoeffekter. Både risken för hjärt-kärlsjukdom och för skeletturkalkning kan minska. Slemhinnorna i underlivet kan också påverkas positivt vilket kan vara bra för sexlivet.
Om kvinnan har eller har haft olika sjukdomstillstånd ska detta vägas in i risk-nyttabedömningen.
Rekommenderar lägsta effektiva dos
En grupp som nämns särskilt är kvinnor med tidig menopaus (före 45 års ålder). De bör enligt Läkemedelsverket rekommenderas systemisk hormonbehandling åtminstone till normal menopausålder, vilket är cirka 52 år.
Läkemedelsverket understryker att hormonbehandlingen bör omprövas emellanåt och bara fortsätta så länge klimakteriebesvären kvarstår utan behandling. Dosen bör vara så låg som möjligt.
När det gäller lokal behandling med östrogen på underlivets slemhinnor anser Läkemedelsverket att den kan rekommenderas till de flesta kvinnor och att den kan fortsätta livslångt vid behov.
