Luisa Becedes kommer närmast från tjänsten som enhetschef för enheten Effekt och säkerhet på Läkemedelsverket. Hon efterträder Maja Marklund som är ny direktör för verksamhetsområdet Användning på Läkemedelsverket.
– Giftinformationscentralen har en viktig samhällsfunktion, inte minst som informationskälla för allmänheten och vårdpersonal, vilket gör jobbet betydelsefullt. Så det är med spänning och ödmjukhet jag tar på mig uppdraget som Giftinformationscentralens enhetschef, säger Luisa Becedas, i ett pressmeddelande.
Giftinformationscentralens huvuduppgift är att per telefon ge information om risker, symtom och behandlingar vid olika typer av akuta förgiftningar. Varje år tar man emot cirka 90 000 telefonsamtal varav cirka 80 000 gäller akuta förgiftningar hos människor.
Av de cirka 13 000 personer som läggs in på sjukhus varje år till följd av förgiftning har majoriteten överdoserat läkemedel, enligt uppgifter på Giftinformationscentralens hemsida.
Luisa Becedes tillträdde sin tjänst den 1 september.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Ursäkta om jag blir nostalgisk och minns Giftinformationscentralens första chef och grundare Birgitta Werner, som var barnöverläkare. Mycket kompetent, drivande och färgstark. På hennes tid tillhörde Giftinformationscentralen Karolinska Sjukhuset och låg i ett trähus, som kallades Eugeniahemmet.
Minns när Birgitta Werner skulle bedöma min ensamjourkompetens. Jag gick kvälls-och nattpasset parallellt med henne. Strax efter kl 23. blev det tyst i telefonerna och hon drog sig tillbaka tills sitt tjänsterum, där hon hade också en säng. Hon slog på snabbtelefonen så hon skulle höra vad jag sa, men det gjorde också att jag hörde ljuden från hennes rum. Ganska snart hördes högljudda snarkningar. Det var en varm sommarnatt och jag hade fönstret uppe. Vid hennes rum satt en fiskmås, som skrek ibland. Jag hörde först måsskrik i snabben och sedan via fönstret. Det gav ekoeffekt. Där satt jag i Stockholmsnatten och lyssnade på snarkkonsert med en fiskmåsolist. Det var bara applåderna som fattades. Vid 6-tiden började det ringa. Naturligtvis var det barn som druckit blomvatten eller ätit cigarettfimpar. Tänk att inte föräldrar kan ge sina barn riktig mat.
En söndag när jag arbetade ensam ringde brandchefen från Malung. En galvaniseringsindustri stod i brand och de hade stora kärl med syror och cyanid separat. Han var rädd för att det skulle bildas HCN och frågade om han skulle beordra evakuering av Malungs befolkning. Jag briefade honom om symptomen på cyanidförgiftning och berättade vilket sjukhus de kunde hämta motgift från för att ha i beredskap. Jag skulle strax återkomma om evakueringsbesked.
Blev något stressad av detta. En onödig evakuering med bilder på folk i tusental på väg ut ur Malung var inte bra. Om hela Malungsbefolkning gasades ihjäl var en världskatastrof. Det måste absolut bli 100 % rätt. Spontant trodde jag inte på evakuering för det skulle stått i våra papper. Plockade fram pärmen med experter och ringde hem till rätt man. Han sa det är ingen risk för om HCN bildas så brinner det upp direkt. Ringde sedan Birgitta Werner och förankrade det hela; Sedan berättade jag för brandchefen vad experten sagt. Medan jag höll på med detta skötte jag också de andra samtalen som kom in.
Efter några timmar ringde distriktsläkaren från Malung som var på gott humör. Han sa det var bra att du berättade om symptomen på cyanidförgiftning för brandchefen men nu står fem brandmän med metallsmak i munnen och vill ha motgift. Frågade om de hade andra symptom, men det hade de inte. Det måste vara psykiskt sa distriktsläkaren och skrattade. Jag höll med honom.