Vid Psykiatri sydväst på Huddinge sjukhus erbjuds i dag elva träningspass i veckan till såväl inneliggande patienter som patienter i öppenvård. Träningen kallas “braining” och har pågått i ungefär två år.
– Alla pass leds av personalen och både personal och patienter tränar tillsammans, säger Lina Martinsson, överläkare i psykiatri vid Psykiatri sydväst på Huddinge sjukhus, och en av initiativtagarna till braining-konceptet.
Stödet för att fysisk träning har positiv effekt vid behandling av psykisk ohälsa har växt sig allt starkare genom åren. Senast visade en studie publicerad i Jama Psychiatry ytterligare stöd för att fysisk aktivitet även tycks kunna förebygga risken att drabbas av depression.
En utmaning är dock att få patienter med depression och ångest att verkligen komma igång med sin träning, trots att man vet att det är bra och trots att de kanske fått träning på recept. En annan utmaning är att om man trots allt tränar blir det för sällan.
– Från studier vet vi att man behöver träna ganska hårt minst tre gånger i veckan för att det ska vara som mest effektivt mot depression, säger Lina Martinsson.
De flesta av braining-passen är därför ganska tuffa och man tränar på cirka 70 procent av maxpuls i 30 till 45 minuter. Det handlar bland annat om gruppgymnastik med armhävningar, knäböj och situps, tuff vattengymnastik, dans och stavgång med stopp för styrketräning. Fokus är att få upp pulsen och bli svettig.
Till det kommer också tre mer lågintensiva pass med fokus på rörlighet, avslappning och medveten närvaro. Innan varje gruppträning får alla deltagare varsitt kort individuellt avstämningssamtal med personalen som ska leda träningspasset.
Träningen görs numera i tre-månaders perioder där man inför start av varje omgång bjuder in alla patienter till ett informationstillfälle om hur träning påverkar psykisk hälsa. De patienter som vill får också fylla i skattningsskalor för sitt psykiska mående samt lämna blodprov. Både de individuella undersökningarna och övriga mätningar upprepas efter träningsperioden.
Sedan man började med organiserad träning som en del av vården har det blivit allt populärare. Från tre pass i veckan 2017 har man nu alltså ökat till elva, och både personal och patienter uppskattar det.
– Det plattar verkligen till hierarkier när personal som överläkare, psykiatrisjuksköterskor, psykologer, mentalskötare och patienter tränar tillsammans. Det skapar en typ av klubbkänsla – att vi gör det tillsammans, säger Lina Martinsson.
– Att vi gör de här individuella avstämningarna innan varje pass gör det också lättare att koppla ihop träningen med själva vården och se den som en betydelsefull del av behandlingen.
Totalt har cirka 100 patienter, både kvinnor och män i åldern 18 till 76 år, deltagit i braining-passen sedan projektets start. Ungefär hälften av dem har deltagit i det nuvarande tre-månaderskonceptet och av den första utvärderingen att döma baserad på cirka 40 patienter har träningen haft positiva effekter.
Bland annat mättes patienternas sjuklighet före och efter träningsperioden enligt skalan CGI-S. Det är en sjugradig skala som anger patientens psykiatriska sjuklighet bedömd av personalen där 1 är frisk, 2 är gränsfall, 3 är lindrigt sjuk och så vidare upp till 7, som är det sjukaste man sett.
– Som grupp förbättrades den totala sjukdomsbördan från 3 till 2 på skalan. Även fasteblodsocker, det diastoliska blodtrycket och inflammationsgraden sjönk, säger Lina Martinsson.
Hon poängterar dock att detta än så länge bara är intressanta mätetal, men att man planerar att starta en pilotstudie för att utvärdera interventionen med fysisk träning. Etikansökan ska precis skickas in.
– Vi planerar att göra en randomiserad kontrollerad studie för bipolär depression, ett område som inte är särskilt beforskat.
I studien ska personer med bipolär depression lottas till antingen ”hård” fysisk träning (cirka 70 procent av maxpuls), till lågpulsträning eller till ingen träning alls, som tillägg till sin vanliga behandling.
– Hypotesen är att den pulshöjande träningen är mest effektiv för att påskynda tillfrisknandet och skydda mot att återinsjukna i nya skov. Det finns även studier som stödjer det, säger Lina Martinsson.
Man ska också studera längden på telomererna, det vill säga ändarna på kromosomerna. De förkortas vid varje celldelning, vilket innebär att cellerna har en begränsad livslängd.
Patienter med bipolär sjukdom behandlas ofta med litium, vilket man tror har en skyddande effekt på telomererna, något som i sin tur leder till att cellerna kan leva längre.
– Man vet att träning också har skyddande effekt på telomerlängden och det är något vi vill undersöka i studien. Vi vill också titta på om vi kan identifiera andra genetiska faktorer som kan förutsäga vilka patienter som har bäst nytta av fysisk träning med avseende på psykisk hälsa, säger Lina Martinsson.
Nu ska braining-konceptet överföras till fler kliniker i Stockholms län. Bland annat finns initiativ till ett “braining junior” inom barn- och ungdomspsykiatrin, och även Beroendecentrum i Stockholm ligger i startgroparna för att erbjuda träning som en del i behandlingen i braining-format.
Vilken plats har fysisk träning inom psykiatrin, går det att likställa med exempelvis läkemedelsbehandling?
– Inom psykiatrin behandlar vi som regel de allra sjukaste patienterna. Här ser jag träning som ett komplement till annan behandling. Men det vore oetiskt att inte erbjuda det i ett patientvänligt format när vi vet att det har så god evidens, säger Lina Martinsson.
Majoriteten av patienter med depressionssjukdom lider dock av lindrigare sjukdom och behandlas inom primärvården. Här skulle på sikt behandling med regelbunden organiserad högintensiv fysisk träning kunna bli ett alternativ, menar Lina Martinsson.
– Oavsett sjukdomsgrad anser jag att det vid behandling av depression inte är ett alternativ att enbart till exempel höja dosen läkemedel och sjukskriva någon till hemmasittande och ältande.
Vad gäller negativa biverkningar har man inte noterat några sådana under de cirka två år som braining-projektet pågått.
– Ingen har skadat sig av träningen och det har inte inträffat några andra allvarliga incidenter i anslutning till träningspassen. Den mest påtagliga biverkningen är att man kan gå ner i vikt och få träningsvärk, säger Lina Martinsson.
