Andrew Witty gick direkt från skolbänken till Glaxo UK för över 20 år sedan. Det var hans första fasta anställning. I bagaget hade han en ekonomexamen i business administration från Nottingham University. Nu, fyllda 41 år, nämns han av Times of London som trolig efterträdare för Jean-Pierre Garnier som högste vd för en av giganterna inom läkemedelsindustrin: Glaxosmithkline, GSK, med 110 000 anställa i 80 länder. Spekulationerna tog fart efter det att företaget nyligen annonserade om byte av forskningschef, och förväntningar om fler chefsbyten väcktes. Men det är en spekulation som Andrew Witty själv, i sin nuvarande roll som europachef för GSK i Europa, helst inte vill kommentera.
– Det är något som styrelsen beslutar. Vi har i J P Garnier en mycket kompetent vd och han blir kvar på obestämd tid, säger Andrew Witty.
Med drygt 20 års erfarenhet från branschen, till största delen i ledande befattningar, har Andrew Witty bevittnat hur villkoren förändrats för den globala läkemedelsindustrin.
Vad har varit de största förändringarna under den här perioden, enligt dig?
– Två viktiga förändringar har inträffat, som har att göra med dels priset på läkemedel, dels företagens produktivitet. För 20 år sedan var priset egentligen ingen fråga, företagen bestämde i stor utsträckning själva prisbilden medan vi i dag ser hur regeringarna blivit mycket kostnadskontrollerande. Samtidigt har företagen tappat i produktivitet. För 20 år sedan kom vi med stor regelbundenhet ut med nya läkemedel mot högt blodtryck och astma till exempel, säger Andrew Witty.
– Att det idag kommer så få nya läkemedel på marknaden är ett stort problem, och det vi gör nu är att försöka hitta läkemedel mot allt svårare sjukdomar. Det är ingen som är intresserade av ytterligare medel mot exempelvis högt blodtryck. Konsekvensen av prispressen och den lägre produktiviteten är att det blir svårt för många läkemedelsföretag att överleva, vissa har redan försvunnit och andra kommer att gå samma väg. I slutändan blir det ett fåtal företag som överlever, som vinnare, säger Andrew Witty.
I fråga om kostnadskontroll finns det en skillnad mellan Europa och USA, på så vis att den europeiska marknaden påverkas mer av statlig prispress medan den nordamerikanska till stor del bygger på ett försäkringssystem utan motsvarande inblandning av statlig priskontroll.
Är det så att amerikanska konsumenter egentligen finansierar er utveckling av nya läkemedel, och vi i Europa åker snålskjuts?
– Visst finns det en tydlig obalans. Den amerikanska marknaden betalar betydligt mer än den europeiska för utvecklingskostnaderna. Men det är ju egentligen inget som bara gäller för läkemedelsindustrin, se på exempelvis försvarsindustrin där man har motsvarande situation. Men den riktigt stora skillnaden mellan Europa och USA är att man i USA är betydligt mer innovationsvänliga. Där vill konsumenterna ha nya typer av läkemedel, och de är villiga att betala för det. Dessutom är den amerikanska konsumentens röst mycket starkare än den europeiska; får inte en patient de läkemedel som patienten vill ha byter han läkare, eller utövar lobbying mot kongressen.
– I Europa skulle vi behöva en förskjutning av diskussionen från att vara fokuserad på pris, till att handla om pris kontra nytta. Kan vi leverera bra läkemedel så går det att spara i den andra änden, på sjukvårdskostnaderna, och det är så de amerikanska konsumenterna och försäkringsbolagen ser på det. Försäkringsbolagen i USA har ju ett finansiellt ansvar för hela systemet, inte bara för enskilda patienter. Det är viktigt att vi får till stånd en sådan diskussion i Europa, om vi hamnar i en segdragen diskussion om priser riskerar de nya läkemedel som nu är på gång att försenas, säger Andrew Witty.
Du sade tidigare att ett stort problem är att det kommer så få nya läkemedel. Vad har GSK själva på gång som kan betecknas som helt nya läkemedel?
– Jag tror att produktiviteten går i cykler, och vi har själva under fem-sex år kommit med få nya läkemedel. Men nu har vi åtta nya läkemedel i fas III, och till årsskiftet kommer det att handla om 16 nya läkemedel i fas III. Vi har också flera läkemedel som har godkänts, eller kommer att godkännas av de europeiska myndigheterna de närmaste tolv månaderna, och som alla kan ses som unika genombrott. Det handlar bland annat om vaccin mot rotavirus bland barn och om ett cancervaccin. Vi ser nu en omfattande återhämtning för GSK, med en accelererande produktivitet vilket bland annat visar sig i att vi har 140 olika läkemedel som är under utveckling, säger Andrew Witty.
Enligt er hemsida är ett vaccin för människor mot fågelinfluensa under utveckling. Vad händer på den fronten?
– Vi inleder nu kliniska försök med en vaccinkandidat, och fungerar den kan vi vara igång med en produktion redan i slutet av 2006. Samtidigt för vi dialog med olika länders regeringar om framtida vaccinleveranser, även den svenska regeringen. Om vaccinet fungerar kan man i ett första steg ge en vaccination redan 2007, och den andra vaccinationen när en pandemi är ett faktum, om en sådan kommer.
Men hur kan ni ta fram ett effektivt vaccin utan att veta exakt vilken typ av mutation i viruset som i värsta fall leder till att det blir smittsamt mellan människor?
– Den prototyp vi har utvecklat riktar sig även mot andra subtyper av viruset än H5N1. Vi har utvecklat en egen teknologi där vi med hjälp av en ny typ av adjuvans, ett understödjande medel, kan få en bredare effekt på immunsystemet. Men först i september vet vi om det fungerar.
Nyligen inträffade en allvarlig händelse i London, då sex unga män som ingick i första fasen av en klinisk prövning fick mycket allvarliga biverkningar av den substans som användes.
Hur kommer händelsen i London att påverka framtida prövningar, och säkerhetstänkandet generellt inom läkemedelsindustrin?
– Händelsen är en påminnelse om vilka risker vi har att hantera då läkemedel utvecklas. När vi lämnar den fas som handlar om laboratorieforskning och test på försöksdjur, och träder in i den fas då nya substanser ska testas på människa handlar det om ett experiment. Det är så vi måste se på det, och agera med den försiktighet ett experiment kräver. Jag är inte mer insatt i vad som hände i London än vad jag läst mig till i nyhetstidningar, men jag tror att läkemedelsföretagen nu kommer att anstränga sig ännu mer för att verkligen gå till väga på ett korrekt och säkert sätt.
Du var själv tidigare inne på den allt tuffare konkurrensen inom läkemedelsindustrin. Kan sådant innebära att man tummar på säkerheten?
– Jag tror inte att en faktor som tuffare konkurrens mellan olika bolag hade något att göra med händelsen i London. Den kom som en mycket stor överraskning och som en chock för oss alla i branschen, och nu måste vi vänta och se vad som låg bakom att detta överhuvudtaget kunde hända.
Läkemedelsindustrin och bioteknikföretagen får en allt starkare ställning som finansiärer av medicinsk forskning. Enligt en artikel i mars i online-versionen av British Medical Journal visar en granskning av de mest citerade studierna, att industrin nu satsar mer pengar på medicinsk forskning än vad det offentliga gör.
Är industrin på väg att ta makten över agendan för den så kallade fria medicinska forskningen, och innebär det i så fall en fara?
– Industrin vill inte bestämma den agendan, även om en sådan utveckling i sig inte behöver innebära någon risk. Men för att göra de riktigt viktiga upptäckterna krävs en diversifiering inom forskningen, då vi samarbetar i nätverk och allianser mellan industrin och universiteten.
– Ett stort problem i Europa är att regeringarna inte satsar tillräckligt med pengar på vare sig forskning eller utbildning. Men nu finns en möjlighet att komma tillrätta med det, genom EU-projektet Innovative Medicine Initiative. Vi är överens om principerna inom både industrin och på regeringsnivå, och de bygger på att det offentliga går in med mer pengar till akademiens medicinska forskning, medan vi från industrin bidrar med vår specifika kunskap om läkemedelsutveckling. Syftet är bland annat att satsningen ska leda till att påskynda utveckling av nya och effektivare läkemedel. Just nu pågår en diskussion om detta inom EU, och tvistefrågan för närvarande är hur mycket pengar som de olika länderna ska satsa. Nu har Europa ett viktigt val att göra inför framtiden, säger Andrew Witty.