DEBATTREPLIK. Socialstyrelsens nya rekommendation om en månads egenberedskap av receptbelagda läkemedel har resulterat i en mindre hamstringsvåg och en debatt här i Läkemedelsvärlden med inspel både från patient och läkare.
Apoteken och farmaceuterna har givetvis också en del synpunkter, men i grunden är god framförhållning något som vi ser som positivt. Det är inte främst en beredskapsfråga eller något som föranletts av ett ökat antal restnoteringar utan handlar om patientens möjlighet att få en kontinuerlig behandling.
God framförhållning är en patientsäkerhetsfråga och vi behöver se till att det blir så enkelt som möjligt för patienten.
Misslyckande för systemet
I en aktuell intervjustudie publicerad i International journal of clinical pharmacy utvärderade forskarna informationen i listan ”Mina sparade recept” för 327 apotekskunder. För en tredjedel av dem saknade listan recept på minst en pågående behandling, vilket kan bero på att receptets giltighetstid gått ut eller alla uttag är gjorda.
Att patienter så ofta saknar recept på sina läkemedel i läkemedelslistan är givetvis ett misslyckande för hela systemet. Det resulterar bland annat i att vart tionde efterfrågat läkemedel på apoteken inte kan expedieras eftersom receptet gått ut eller är slutexpedierat.
Ylva Sandström menar i sitt debattinlägg att detta bäst löses genom att patienten ”beter sig som en vuxen”, det vill säga i tid kontaktar vården. Ur min synvinkel visar problemen snarare hur svårt det är för patienter att ta det ansvar som åläggs dem idag. Regelverken kring recept, förmån och så vidare är knepiga, informationen i läkemedelslistan är inte lättillgänglig och kompliceras av att där ofta finns gamla recept, dubbla recept, recept med en tidigare dosering med mera.
Det är också vanligt att recepten hamnar i ”otakt” när en patient har många läkemedel. Att vården dras med tillgänglighetsproblem och att recepten ofta är utskrivna av många olika läkare försvårar givetvis ytterligare.
Danskt exempel inspirerar
Från apotekens håll framhåller vi ofta det danska exemplet med re-förskrivning. Det handlar om att farmaceuter förlänger ett recept med ett ytterligare uttag på läkemedel mot kronisk sjukdom med stabil dosering. Detta ger en respit till patienten att få kontakt med sin läkare och boka in ett uppföljande besök. Ett besök som då kan planeras in på ett bra sätt så att den uppföljning som patienten kan förvänta sig faktiskt låter sig genomföras.
Då blir det ingen ”receptförnyelse” – något som ingen egentligen vill ha – utan ett bra beslut om den framtida läkemedelsbehandlingen.
På längre sikt behöver vi arbeta mer med de möjligheter som Nationella Läkemedelslistan kommer att ge oss. En vanlig syn är att receptet ”bara” är ett meddelande från läkaren till apoteket som ger patienten rätt att köpa ett läkemedel. Men recepten i läkemedelslistan är både patientens grundläggande behandlingsinformation och det som ger denne möjlighet att genomföra sin läkemedelsbehandling.
Uppdateras till exempel en dosering utan att receptet ändras så kan det leda till att receptet tar slut snabbare än vad det är tänkt, förutom att informationen på etiketter och som farmaceuten använder i sin kontroll är fel. Farmaceuter behöver få större möjligheter att göra korrigeringar i listan, men även patienterna behöver få kunna påverka innehållet så att det passar dem och avspeglar den faktiska läkemedelsanvändningen.
Vill hjälpa kunder med framförhållning
Det är frestande att lägga ansvaret på någon annan – patient eller någon på nationell nivå. Sanningen är att vi alla behöver göra vår del och från apotekens sida ser vi att möjligheter till god framförhållning och bra tillgänglighet till läkemedel är något som vi behöver hjälpa våra kunder med.
Fredrik Boström
Chefsfarmaceut, Sveriges apoteksförening
