Det är en ledig Arne Björnberg som möter utanför den nybyggda villan i Viggbyholm i Täby norr om Stockholm iklädd skitiga jeans och en grå T-shirt med texten ?www.apoteket.se? på ryggen och mobiltelefonen hängandes i halslinningen. Det är lördag eftermiddag och den växlande molnigheten ger just ifrån sig en skur som gör det omöjligt att fortsätta trädgårdsarbetet som planerat. Annars skulle han ha byggt en pergola för några klängrosor den här helgen var det tänkt. Det är bl a sådant som Arne Björnberg sysslar med på sin fritid. Han är definitivt inte någon arbetsnarkoman som sliter och svettas med att driva Apoteksbolaget dygnet runt vardag som helg. I själva verket ser han sig själv som en ganska lat person.
? Ja, i grunden är jag lat som stryk i den bemärkelsen att jag alltid försöker hitta ett arbetsfriare sätt att nå ett givet resultat på än det som är uppenbart, säger han.
? Jag har mött många som har det intrycket att jag jobbar som fan, men det tycker jag inte att jag gör. Däremot vet jag att jag uppfattas som ganska intensiv när jag jobbar.
Det är inte heller speciellt sannolikt att man finner Arne Björnberg kvar på kontoret efter klockan sex på vardagarna.
? Nej, långa arbetsdagar på kontoret, det vägrar jag att göra, säger han. Det finns ingen anledning att tillbringa tid på kontoret när det inte finns andra där som jag kan växelverka med. Istället bär jag hem laptopen vid sex, halvsju-tiden, umgås med barnen någon timme och sitter sedan ett par timmar framför TV-n med laptopen och min postpärm.
Frispråkig man med målande språk
Den nybyggda vita Götene-villan i trä där familjen Björnberg bor har ett vackert och funktionellt klinkergolv i hallen som utan tröskel även fortsätter in i köket. Cairnterriern d?Artagnan möter mycket kärvänligt i hallen och avslöjar sig därmed som inte helt idealisk vakthund. Huset är ganska sparsamt möblerat, om än inte spartanskt, och det är gott om lediga golvytor. Vare sig skinnsoffgruppen eller soffbordet i vardagsrummet är nyinköpta utan har varit med om både en och två flyttar. Mot en vägg i vardagsrummet står familjens piano som hustrun Gunilla gärna spelar på. Hon stod en gång i sitt liv i valet mellan musiklärare och kemist som yrkeskarriär ? och det blev kemin som vann. Hon blev kemist, men har fortfarande sitt musikintresse kvar.
Familjen Björnberg består, förutom pappa Arne och mamma Gunilla, av dottern Helena, 4 år och sonen Adam 3 år ? och så hunden d?Artagnan förstås.
Det har nu gått ett år sedan Arne Björnberg övertog Apoteksbolagets VD-stol. Under detta första år har en hel del hänt och det starkaste minnet av det gångna året som Arne Björnberg har är naturligtvis den enorma belastningen som hamstringen vid årsskiftet orsakade.
? Ja, det hade ju varit roligare att kunna koncentrera sig mer på det som är företagets kärnverksamhet och långsiktiga strategi än på att finna kortsiktiga lösningar i och med att det nya högkostnadssystemet trädde i kraft, säger han.
Han är dock ändå positiv till det nya högkostnadssystemet i sin helhet och menar att de långsiktiga fördelar som systemet har utan tvivel överväger över de kortsiktiga problem som det har gett upphov till ute på apoteken och på huvudkontoret. För Apoteksbolaget innebär det nya systemet också en del strategiska poänger, menar Arne Björnberg.
? Att bli ålagd att införa ett apotekskort är ju t ex inte helt fel ur bolagets synpunkt på lång sikt även om det just nu är väldigt jobbigt att göra alla ekonomiska utredningar, säger han.
Arne Björnberg tycker att han har blivit väldigt väl emottagen av personalen i Apoteksbolaget under detta första år, så väl man nu kan begära som ny chef. Självklart har han fått höra både positiva och negativa reaktioner från de anställda.
? Det är klart, att komma in som ny chef med något andra värderingar av vad som är viktigt än vad tidigare ledning hade gör ju att delar av organisationen upplever det som ett lyft medan andra ser det som en rutschbana, säger han.
Arne Björnberg har under sitt första år gjort sig känd som en frispråkig man med ett mycket målande och drastiskt språk, något som i viss mån har kommit som en chock för de anställda. Uttalanden som ?äta skrot och skita kätting? och ?Goebbels var duktig på att få fram budskapet? har vandrat från hans mun och ut i företaget och han är medveten om att det har retat folk.
? Javisst, särskilt när det citeras i tredje, fjärde led, säger han. Det jag sa var att vi behövde ett par hyresförhandlare som åt skrot och sket kätting, men sen fick jag höra att det gick runt på bolaget att ?Arne har sagt att den nye personaldirektören ska äta skrot och skita kätting?. Det är klart att den som trodde på det citatet reagerade säkert kraftfullt, det skulle jag också ha gjort. Det är inte kravspecen på vår personaldirektör, kan jag säga.
Att Goebbels var duktig på att få fram det nazistiska budskapet är inget att hymla om tycker Arne Björnberg.
? Det var han och det var ju ett av problemen, säger han. Goebbels är förmodligen en av historiens skickligaste informatörer eller propagandister, vilket man nu vill kalla honom. Och om Hitler haft en sämre propagandaminister så hade världen haft färre problem. Världen ska, på samma sätt, vara ganska glad åt att Hitler inte hade en bättre flygvapenchef än han hade.
Samtidigt som han kan förstå att sådana uttalanden kan reta vissa i personalen så vägrar Arne Björnberg att ransonera sig på grund av det. Det är så här han är och han menar att förhållningssättet har fler fördelar än nackdelar.
Raketstart inget märkvärdigt
Lika drastisk som han är i ord var Arne Björnberg i handling strax efter han tillträtt som VD. Med en rask omorganisation städade han bort de nyligen införda regionerna och han minskade sedan antalet apoteksgrupper och apoteksdirektörer med en tredjedel för att anpassa apoteksgrupperna till landstingsgränserna. Detta var dock inget märkvärdigt, menar han.
? Nej, inte ett skvatt. Det var bara i Apoteksbolaget som det upplevdes som märkvärdigt. Bolaget hade ju självt bevisat att regionerna kan man ha och mista genom att gå som en jojo fram och tillbaka mellan dessa två lägen. Och att strukturera apoteksgrupperna efter landstingen var ganska självklart eftersom man ska ha en organisation så att man kan betjäna sina kunder.
Även om det låter enkelt och självklart när Arne Björnberg resonerar om det så här efteråt så var det ganska drastiska förändringar som han gjorde efter ganska kort tid. Hur kan han veta att han gör rätt i en sådan situation?
? Det vet jag inte, säger han. Jag får förlita mig på att jag håller 80-20. Men å andra sidan är det ju så att den som inte gör ett misstag i veckan försöker inte tillräckligt energiskt.
Och här kan han tydligt identifiera en klar skiljelinje mellan sig själv och sin personal.
? Farmaceutprofessionen har ju i sekel koncentrerat sig på att aldrig någonsin göra fel, säger han. Det finns förvisso ett antal tillfällen då man inte får göra fel t ex vid hjärtoperationer, start och landning av flygplan eller för den delen när man ska ge ut ett läkemedel. Men nu när vi vill förbättra kommunikationen i kundsituationen så ställer det till problem. Vår personal är stensäker på farmaci, där vet man att man gör rätt, men hur fanken vet man att man gör rätt om man vill intensifiera kommunikationen i en kundsituation. Det kan man inte veta, och då tror jag att många av våra medarbetare inte riktigt törs försöka.
? Problemet vi brottas med nu är hur vi ska få personalen att våga tro att de behärskar detta och tänka att ?jag vågar faktiskt försöka engagera mig mer i kundens personliga situation än vad jag gör när jag bara står där och talar om att så här fungerar det här pillret?.
Farmaceuter mest disciplinerade
Ett annat farmaceutiskt karaktärsdrag som Arne Björnberg har fått uppleva under det gångna året är lydigheten.
? Man brukar säga att leda ett kunskapsföretag är som att valla katter. Men farmaceuter är den bäst disciplinerade högkvalificerade profession som jag någonsin har stött på, säger han.
Det är naturligtvis både positivt och negativt ur en företagsledares syn med en lydig och disciplinerad personal, men ibland tycker Arne Björnberg att det går till överdrift.
? Hade inte farmaceuter varit så ohyggligt lydiga så borde det ha skett en palatsrevolution när man installerade ett datasystem som gjorde att det tog längre tid att utföra arbetet än vad det gjorde tidigare, säger han. Hellre än att sitta och stirra på timglas på skärmarna borde någon ha ryckt åt sig ett hårt, vasst föremål och löpt amok på HK. Jag tror ingen annan profession hade funnit sig i detta.
Arne Björnberg säger sig dock vara övertygad om att datasystemet ska fungera tillfredsställande innan årets slut och han har också ett recept för att få en ?olydigare? personal som tar ett större ansvar och agerar själva.
? Det är främst två saker som krävs för att få en engagerad personal, säger han. Det första är att se till att de som är ute i verksamheten har ekonomiska och kvalitetsmässiga uppföljningsverktyg så att de kan se vad som händer. Det andra är att signalera att initiativ och ansträngningar belönas. Tyvärr har det inte varit så i Apoteksbolaget. Som någon uttryckte sig; vi måste kommunicera ut att sovjettiden är slut.
Väntar inte på utredningen
Trots att Apoteksbolagets framtid har befunnit sig under utredning de senaste två åren och nu avvaktar utredaren Lars Jedings resultat i oktober så sitter inte Arne Björnberg och hans medarbetare i ledningen och väntar på resultatet för att veta vad de ska göra. De kör i stället full fart framåt och förändrar och utvecklar Apoteksbolaget efter det de anser att företaget ska syssla med i framtiden.
? Ja, vad jag förstår så har det varit en läkemedelsutredning på gång i stort sett vartenda år sedan andra världskriget slutade. Och man kan ju inte sitta och vänta i 50 år på att utredningar ska bli klara innan man kan formulera sin strategi, säger han.
Arne Björnberg försöker istället att se till Apoteksbolagets inre styrkor och försöka använda dem så bra som möjligt. Att utgå från att företagets framtid beror av omvärldsfaktorer är en sämre inställning, menar han.
? Det finns en benägenhet i Apoteksbolaget att sitta och vänta på att någon annan ska besluta vad som ska hända med oss, säger han. Men det är ju väldigt sällsynt ? i alla bolag ? att ägare och styrelse formulerar strategierna. Vi har naturligtvis en hypotes om utredningens resultat som går ut på att vi knappast får behålla hela OTC-monopolet, men vi tror att det går alldeles utmärkt att formulera en hållbar strategi och vision för det här bolaget mitt under utredningen.
Och Apoteksbolagets framtid kan, enligt Arne Björnberg, stavas med tre bokstäver; P, B och M ? eller ?Pharmacy Benefits Management? som den engelska förklaringen lyder. I Apoteksbolagets svenska översättning blir det istället ?program för bättre medicinanvändning?. Konceptet PBM kommer från USA och innebär att apoteken, i samarbete med sjukhus, vårdcentraler och andra vårdgivare, tar ett större ansvar för att patienterna får rätt läkemedel och vet hur de ska användas och att läkarna får bättre information om sin egen förskrivning. Detta ansvar över läkemedlens användande som möjligen låter ganska självklart i svenska apotekaröron är något som håller på att utvecklas stenhårt i USA. Och Arne Björnberg ser i PBM-tanken hela idén med Apoteksbolaget.
? Vitsen med det här företaget är inte butikskedjan och distributionen även om det fungerar bra, säger han. Utan den stora poängen med ett Apoteksbolag är ju att se till att läkarens intentioner med behandlingen blir uppfyllda.
För det är långt ifrån alla ordinationer som resulterar i ett optimalt behandlingsresultat, även i Sverige. Enligt de beräkningar som är gjorda blir endast cirka 30 procent av alla förskrivna läkemedel använda helt rätt. Och enligt den färska målsättningen som Arne Björnberg har satt upp för Apoteksbolaget ska denna siffra höjas till 40 procent på fem år.
Det viktigaste i Apoteksbolaget just nu är därför farmaci-frågorna menar Arne Björnberg och ser framför sig en nytändning av huvudkontorets farmacisektor som kommer att få i uppgift att leda PBM-arbetet ut på apoteken.
Information skapar nya tjänster
Information kring läkemedel och deras användning är också ett område där Arne Björnberg ser fler utvecklingsmöjligheter. Han berättar om ett internationellt möte som han nyligen varit på där en engelsk forskare hävdade att Apoteksbolaget sannolikt har den bästa databasen över läkemedelsanvändning och läkemedelspriser i Europa. Dessutom använde två andra forskare bilder på läkemedelsstatistik som de fått från Apoteksbolaget.
Det var i och för sig smickrande, menar Arne Björnberg, men samtidigt slogs han av tanken att dessa forskare hade fått dessa OH-bilder alldeles gratis från Apoteksbolagets huvudkontor.
? Vi har ju inte fått ett rävis för den informationen, säger han. Apoteksbolaget har ju alltid gladeligen skänkt bort en massa information ur det som kallas den bästa databasen på området i Europa. Och det är ju inte Apoteksbolagets immateriella tillgångar som vi skickar utrikes utan det är ju våra ägares. Det är alltså inte för att vi ska få in en massa pengar i vinst, utan det skulle ju i så fall användas för att sänka kostnaderna för läkemedelsförsörjningen.
Information och statistik från Apoteksbolaget kommer alltså därför att avgiftsbeläggas för utländska intressenter i framtiden och allra helst även för svenska landsting och verk, tycker Arne Björnberg. Idag kan ju de svenska intressenterna hävda att de har betalat för tjänsten via marginalen, men Arne Björnberg ser en framtid där marginalen bryts ned i sina beståndsdelar och där Apoteksbolaget tar betalt för varje tjänst för sig ? expedition, information, Apodos o s v.
En annan idé som Arne Björnberg har är att själva kundmötet på apoteket skulle kunna utvecklas till en tjänst som går att sälja.
? Vid läkemedelsuppföljningar, typ fas-IV studier, har man alltid en kontaktkostnad för att nå patienten, och ofta handlar det om att gå igenom ett frågeformulär, säger han. Kontaktkostnaden med en patient i svensk sjukvård är 1 000 spänn om en läkare ska göra det, och 300 spänn om en distriktssköterska ska göra det. Kontaktkostnaden på ett svenskt apotek är 55 spänn i recepturen och ungefär 17 kronor i handköpsavdelningen.
Idag görs det väldigt få fas-IV studier men det kommer nog att öka, tror Arne Björnberg och då skulle apotekspersonalen kunna vara en länk mellan patienten och läkemedelsföretaget eller Läkemedelsverket eller vem som nu gör studien.
Anledningen till att Arne Björnberg är så pigg på att hitta nya tjänster som Apoteksbolaget kan bidra med är att han har en nollvision när det gäller Apoteksbolagets marginal.
? Om jag riktigt får drömma och se
15 år framåt i tiden så är min vision att Apoteksbolaget har noll i marginal på läkemedelsdistributionen och alla intäkter skulle vara definierade som tjänster, säger han.
Revisionen en personlig hämnd
Den revisionsberättelse som landstingets politiska revisorer vid Västerbottens läns landsting gjorde 1995 angående Arne Björnbergs chefskap vid Norrlands Universitetssjukhus som dömde ut honom som oduglig, inkompetent och odemokratisk skrattar Arne Björnberg åt idag. Den är skriven som en personlig hämnd för att han retat upp de politiker som satt som revisorer under 1994, menar han.
Revisionsberättelsen på fyra sidor som har valsat runt bland Apoteksbolagets anställda och även hos flera svenska medier är inte den riktiga revisionsrapporten från Västerbotten det året hävdar Arne Björnberg. Den riktiga revisionen är en tjock lunta som behandlade 1994 års förvaltning. 1995 kom den ut den 6 mars minns Arne Björnberg eftersom det var mindre än en vecka efter att han sade upp sig som sjukhusdirektör. Rapporten var det här året dock full av små detaljanmärkningar av typen; ?Vi har hittat två tandborstar av märke Rotadent som var bokförda på konto 1.4200, men skulle varit bokförda på konto 1.4242?. Den var ganska löjlig tyckte Arne Björnberg. Dessutom hade de politiska revisorerna och Arne Björnberg haft vissa meningsskiljaktigheter under året så stämningen var inte riktigt på topp dem emellan.
? När Västerbottens-Kuriren då ringde för en kommentar om den första rapporten så sa jag att den enda kommentar jag kunde komma på var ett gammalt indianordspråk; När liten hövding kastar lång skugga är mörkret nära. Och det tryckte de på förstasidan, säger Arne Björnberg.
Revisionens drivande man, som var ganska kortväxt, tog inte Arne Björnbergs uttalande speciellt väl utan producerande på fyra veckor en ny revisionsrapport som enbart handlade om Arne Björnberg.
? När sedan Västerbottens-Kuriren ringde igen för att få en kommentar på den nya revisionsberättelsen sa jag bara att; du ska få ett ett-ords svar; Ugh! Och det tryckte de också på förstasidan, säger han och skrattar.
Det är den senare revisionsberättelsen som under Arne Björnbergs första år som VD i Apoteksbolaget har gett upphov till rubriker i tidningar, utfrågning i TV-Aktuellt och oro bland personalen. Men enligt Arne Björnberg saknar den helt juridiskt och politiskt värde.
? Man ska komma ihåg att det inte är några yrkesrevisorer som gjort revisionsberättelsen utan politiska revisorer ? fritidspolitiker som är lekmän i ordets rätta bemärkelse, säger han.
Arne Björnberg tror att det idag inte finns några anställda inom Apoteksbolaget som oroar sig för framtiden på grund av den här rapporten utan att det är nu en utagerad fråga inom Apoteksbolaget.
Motorcykelman in i framtiden
Precis som han tänkte sig för ett år sedan när han tillträdde som VD för Apoteksbolaget har nu Arne Björnberg återigen skaffat sig en motorcykel. En 14 år begagnad Yamaha 750 kubikcentimeters motorcykel som han varje dag kör till och från arbetet på. Och det gör han för att slippa de garanterade bilköerna från Täby in mot Stockholm, motorcykeln får han nämligen köra i bussfilen vilket gör att han kan susa förbi hela kön.
? Människan är inte skapt för att sitta i bilkö, säger han. Jag höll på att bli vansinnig första gången jag kom från Umeå till Stockholm och fick uppleva dessa köer. Det var då jag såg skylten till bussfilen som säger ?Gäller även taxi och MC?.
Och den som anser att en VD som kör motorcykel till jobbet är en kontroversiell företeelse lär få mer att fundera över. För när MC-säsongen är över i höst kommer Arne Björnberg inte att återgå till sin tjänstebil för att ta sig till jobbet.
? Jag ska skaffa en Heinkel Trojan till vintern, säger han. En sådan där trehjulig bubbelbil.
Skälet till detta minst sagt okonventionella val av transportmedel är återigen bilköerna.
? Har man kört MC hela sommaren så är ju toleransen att sätta sig i en bilkö igen den 1 november noll, säger han. En Heinkel Trojan ser ut som en liten bil men den klassas som motorcykel och får därför också köras i bussfilen.
Arne Björnberg bekymrar sig inte speciellt mycket om folks reaktioner på hans udda val av färdmedel. När det gäller motorcykeln har det inte heller varit något problem, hittills.
? Jag tror inte att jag kan minnas någon som har snetänt på MC:n, säger han. De flesta tycker ju att det är roligt, speciellt om jag har kostymen under ? den vanligaste kommentaren är då nånting om James Bond.
Och när det gäller risken för nördstämpel när han så småningom kommer i den trehjuliga bubbelbilen har han sitt svar redan klart.
? Då säger jag bara; jag och Richard Branson ? grundare och ägare av Virgin records och Englands tredje rikaste man, han tar sig också fram på okonventionella sätt i London.
Att Arne Björnberg är mannen som aldrig slutar förvåna är nog uppenbart för alla. Är det inte nya affärsområden för Apoteksbolaget på områden som ingen annan ens har tänkt på så är det innovativa sätt att smidigt och snabbt ta sig till jobbet. ?Frågan är inte om man kan lösa ett problem, utan hur? för att använda hans egna ord. Och den som tror att de vet var de har Arne Björnberg lär sannolikt bli besvikna. För han är en motorcykelman med full fart in i framtiden ? och sådana kan man aldrig vara riktigt säker på.