Ozonrening är en metod att rena avloppsvatten från läkemedelsrester som nu prövas på många håll. Tekniken har ofta gett goda resultat och anses som lovande, men ett pilotförsök i Uppsala visar att den också kan ha sina begränsningar.
Det var Akademiska sjukhuset i Uppsala som 2019 genomförde ett pilotförsök med ozonrening inom ramen för en studie. Syftet var att se om en försöksanläggning med ozonrening kunde rena sjukhusets avloppsvatten från läkemedelsrester och antibiotikaresistenta bakterier.
Ozonrening minskade inte resistenta bakterier
Resultatet av studien, som är publicerad av tidskriften Antibiotics, visade att tekniken fungerade delvis, men för dåligt. Halten av läkemedelsrester minskade, men inte tillräckligt. Och mängden av antibiotikaresistenta bakterier i avloppsvattnet påverkades inte.
– Vi har visat att det går att ozonrena orenat avloppsvatten innan det passerat ett vanligt reningsverk för att minska läkemedelsrester. Men minskningen med den testade tekniken är inte tillräcklig för att det ska vara praktiskt genomförbart på ett sjukhus som Akademiska i nuläget, säger docent Josef Järhult, infektionsläkare och den som ledde studien, i ett pressmeddelande.
Akademiska sjukhuset har tidigare testat enzymrening med hjälp av toablock i sjukhusets toaletter. Den metoden fungerade inte heller, som Läkemedelsvärlden har rapporterat. Då bestämde sig sjukhusets ansvariga för miljöfrågor att i stället testa ozonrening. De ville pröva tekniken på ett systematiskt sätt i den miljö där den skulle användas före eventuellt inköp av system för storskaligt bruk.
Därför byggdes en försöksanläggning på sjukhusområdet. Rening med ozon bygger på att ozon är en mycket reaktiv gas som snabbt reagerar med föroreningar och kan bryta ned dem till mindre molekyler som ofta är mindre skadliga. Det har visat sig att ozon är bra för att bryta ned läkemedelsrester i relativt rent vatten, exempelvis i det sista steget vid ett kommunalt reningsverk. Men det finns inte lika mycket erfarenhet när det gäller ozonrening av mer orenat avloppsvatten.
Många driftstopp
Ozonanläggningen fanns i en container placerad på sjukhusområdet. I studien ingick kontinuerlig provtagning av vattnet före och efter rening. Proverna analyserades av forskare vid ett laboratorium på Umeå universitet. De mätte halterna av 29 läkemedelssubstanser och av antibiotikaresistenta tarmbakterier.
Resultatet visade att koncentrationen av läkemedelsrester minskade med i genomsnitt som mest 25 procent. När det gällde enbart antibiotikasubstanser var den största genomsnittliga minskningen 41 procent. Förekomsten av antibiotikaresistenta tarmbakterier förändrades inte signifikant av reningsprocessen.
Ett problem med anläggningen var också de många driftstörningarna.
– Det finns mycket partiklar och smuts i avloppsvattnet. Trots att vi försökte filtrera vattnet som första steg så täpptes delar av anläggningen igen, berättar Josef Järhult.
Letar vidare
Han och hans kollegor kommer inte att gå vidare med den testade tekniken. Men de fortsätter att leta efter en reningsmetod som fungerar vid Akademiska och andra sjukhus. Detta bland annat eftersom sjukhusavlopp kan vara kritiska när det gäller utsläpp av läkemedelsrester som påskyndar utvecklingen av antibiotikaresistens. Sjukhusen använder de viktiga antibiotika som man tar till som en sista utväg när inga andra antibiotika hjälper. Resistensutveckling mot dessa antibiotika är särskilt allvarlig.
Enligt Josef Järhult saknas dock i nuläget fungerande teknik på marknaden för att kunna rena läkemedelsrester från orenat vatten på ett sjukhus som Akademiska.
– Även om vi i nuläget inte går vidare med ozon som reningsmetod så har vi inte givit upp om tekniken för all framtid. Vi är öppna för att testa olika tekniker och anläggningar som är bättre lämpade för sjukhuset och som har bättre effekt. Vi fortsätter aktivt att leta efter fungerande reningsmetoder.
