På måndag är det dags – Nobelveckan rullar i gång och kl. 11.30 – ”tidigast” – tillkännages högtidligen vem eller vilka som får 2019 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Förhandsintresset är som vanligt stort runt om i världen. Och även om vadslagningen och spekulationerna är störst kring litteratur- och fredspriserna, tippas det friskt även om tänkbara mottagare av de naturvetenskapliga priserna. Läkemedelsvärlden har tittat runt för att se vilka forskare som utpekas som kandidater till 2019 års medicin- respektive kemipris.
Inte cancer eller immunologi
Gissningarna är många och det enda som alla Nobel-siare verkar riktigt överens om är att årets medicinpris inte kommer att gå till forskning om cancer eller immunologi eftersom det var inom dessa två områden som fjolårets pristagare gjorde sina upptäckter.
Några som varit förhandstippade till medicinpriset i många år och som återkommer i diskussionerna även i år är David Allis vid Rockefeller university och Michael Grunstein vid Hebrew university. De upptäckte på 1990-talet hur så kallade histoner genom kemiska förändringar slår av och på gener. Det lade grunden till ett helt nytt forskningsfält och utveckling av nya läkemedel mot flera olika sjukdomar.
Att gissa Nobelpristagare är en svår konst, inte minst eftersom det ofta är en utmaning att kunna identifiera de högst tre (fler får pristagarna inom en kategori inte vara) forskare som spelat störst roll för en viss upptäckt.
Till de mer kvalificerade Nobel-förutsägelserna räknas dem som under många år gjordes av Thomson Reuters foundation och numer har övertagits av det stora analysföretaget Clarivate analytics.
Både på Thomson Reuters-tiden och i dag hos Clarivate leds arbetet med de årliga förutsägelserna av analytikern David Pendlebury vars metod bygger på en kombination av antal citeringar, antal andra prestigefyllda priser som forskaren fått och några andra variabler.
David Pendlebury och hans medarbetare söker sina Nobelkandidater i den lilla, exklusiva grupp av omkring 300 forskare i världen som fått sina studier citerade av andra forskare minst 2 000 gånger. De forskare som analytikerna lyfter fram måste också uppfylla Nobelvillkoren att ha gjort en avgörande upptäckt – och att fortfarande vara vid liv eftersom priset inte delas ut postumt.
Optogenetik spännande fält
I år har Clarivate-analytikerna i sin förutsägelse satsat på möjliga medicinpristagare inom tre olika forskningsfält. Det är forskare som de anser värdiga att få Nobelpriset, vare sig det blir i år eller längre fram.
Ett av de utpekade forskningsfälten är optogenetik, som handlar om att styra nervcellers aktivitet med hjälp av ljus. Där föreslås tre lämpliga medicinpristagare, forskare som oberoende av varandra har gjort viktiga upptäckter som bidragit till ”en revolution inom neurovetenskapen” och ökat vår kunskap om bland annat Parkinsons sjukdom, synreparation och beroende.
De tre kandidaterna är Ernst Bamberg vid Max Planck-institutet i Frankfurt, Tyskland, Karl Deisseroth vid Stanford university, USA, och Gero Miesenböck vid University of Oxford, Storbritannien.
Men kanske är det lite tidigt för optogenetiken att Nobelprisas ännu? Mycket forskning pågår om hur den kan användas mot exempelvis epilepsi, men ännu handlar det främst om djurstudier och studier på human vävnad.
Miniorgan, tolerans och sekvensering
En annan forskare som analytikerna anser är värd ett Nobelpris är Hans Clevers vid Utrecht university i Nederländerna. Han beskrev hur så kallad wnt-signalering styr genuttrycket under embryoutveckling, i stamceller och vid cancer. Med hjälp av denna kunskap skapade han miniorgan som representerar exempelvis människans njurar, lever och bukspottkörtel. Detta har gett nya möjligheter för läkemedelstestning utan att använda cellinjer eller djurförsök.
Två andra av Clarivate-analytikernas kandidater till ett medicinpris är John W. Kappler och Philippa Marrack, båda vid National jewish health i Denver, USA. De har tillsammans klarlagt hur tolerans skapas hos T-celler i immunsystemet och därmed fört kunskapen om autoimmuna sjukdomar som ledgångsreumatism och lupus viktiga steg framåt. Något som talar emot dem just i år är ju dock att det handlar om immunologisk forskning, ett fält som efter Nobelpriserna 2018 alltså kanske får vänta några år på nästa.
När det gäller Nobelpriset i kemi nämner analytikerna bland andra Edwin M. Southern som en lämplig kandidat. Han utvecklade metoden Southern blot som används för att bestämma DNA-sekvenser och på så sätt identifiera enstaka gener i DNA. En metod som möjliggjorde den fortsatta molekylärgenetiska utveckling som lade grunden för skräddarsydd medicin.
Andra prognosmakare
Även redaktionen för nyhetssajten STAT News ägnar sig åt Nobelspaning. Med hjälp av intervjuade experter har redaktionen hittat ytterligare några medicinpriskandidater, förutom de som Clarivates analytiker lyfter fram.
STAT News experter håller med om att DNA-sekvensering är ett fält som är moget för ett medicin- eller kemipris. Här nämns bland andra Joan Steitz vid Yale university, USA, som upptäckte hur små icke kodande RNA-sekvenser kontrollerar genuttryck. STAT News föreslår också att några av huvudpersonerna inom the Human genom project borde belönas, men tycker det är svårt att välja vilka av alla medverkande som är mest värda priset.
STAT News påpekar att andra vetenskapliga priser tycks ha ett prognosvärde för Nobelpriset. Exempelvis har många Nobelpristagare tidigare fått det berömda Laskerpriset.
Kanske en Scheelepristagare?
Ur ett svenskt perspektiv finns då anledning att framhålla att även vi har ett vetenskapligt pris som kan ge ledtrådar om Nobelkandidater. Det handlar om Scheelepriset som delas ut av Apotekarsocieteten vartannat år. Hittills har fyra Scheelepristagare senare fått Nobelpriset i medicin eller fysiologi, eller i kemi.
För den som vill tippa Nobelpristagare kan det med andra ord också vara värt att titta tillbaka på de senaste decenniernas mottagare av Scheelepriset. Ett intressant namn på den listan är 2009 års Scheelepristagare Dennis J. Slamon, en av forskarna bakom det målriktade läkemedlet herceptin (trastuzumab) mot bröstcancer. Han fick, som Läkemedelsvärlden rapporterade, i år dessutom Laskerpriset tillsammans med medupptäckarna Michael Shepard och Axel Ullrich.
Fast det var det där med att det troligen inte är cancerforskningens Nobelår i år.
Men vad sägs om 1997 års Scheelepristagare, bakteriologen Julian E. Davies vid University of British Columbia, Kanada? Han har gjort grundläggande upptäckter om hur bakterier utvecklar resistens mot antibiotika.
År 1945 fick Alexander Fleming Nobelpriset för sin upptäckt av penicillinet som sedan dess räddat miljontals liv. Nu kanske det börjar bli dags för Nobelkommittén att belöna forskare som Julian E. Davies vars upptäckter förhoppningsvis kan bidra till att Flemings penicillin kan fortsätta att rädda liv?