Idag är det äldre läkemedlet karbamazepin förstahandsmedel vid partiell epilepsi. Många nya läkemedel har lanserats, men eftersom de bakomliggande studierna varit korta och ofta misslyckades med att visa ökad livskvalitet och kostnadseffektivitet, finns ingen konsensus om vilket läkemedel som är bäst.
Mellan åren 1999 och 2004 rekryterade den så kallade Sanad-studien 1 721 patienter äldre än fyra år med partiella anfall. De behandlades med karbamazepin, gabapentin, lamotrigin, oxkarbazepin eller topiramat.
Vid uppföljningen 2006 fann forskarna att gabapentin och topiramat var de läkemedel som gav sämst effekt. Oxkarbazepin inkluderades 2001 så det gick inte att fullt utvärdera dess effekt. Lamotrigin var signifikant bättre och tolererades bättre än karbamazepin och det var också mer kostnadseffektivt. Forskarna påpekar att i vissa situationer, som vid risk för missbildningar och läkemedelsinteraktioner, kan andra läkemedel vara bättre.
I den andra studien ingick 716 patienter med generaliserad epilepsi eller epilepsi som var svår att klassificera. Förstahandsval har hittills varit valproat. Patienterna randomiserades till att få valproat, lamotrigin eller topiramat. Trots att valproat hade lägst kostnad per uteblivet anfall hade topiramat lägst kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår. Men valproat tolererades bättre än topiramat och var mer effektivt än lamotrigin och bör därför vara förstahandsval, konstaterar forskarna.
I en relaterad kommentar i Lancet (2007;369:970-972) påpekas att studien har övervunnit många begränsningar hos tidigare studier, men att behandlingen bör anpassas individuellt och att det därför kan innebära en fara i att klassa ett läkemedel som förstahandsval.
Till exempel kan lamotrigin ge sömnproblem och det kan vara olämpligt för kvinnor med småbarn. Valproat har, förutom att det är olämpligt för kvinnor som planerar en graviditet, kopplats till ökad risk för viktuppgång.
