Hon är inte blygsam, Ann-Charlotte Beckman. När hon får frågan om hon vill ställa upp på en intervju svarar hon ?självklart, jag ser det som en välinvesterad timma för att nå ut till er målgrupp?. Under själva intervjun blir det än mer uppenbart att Ann-Charlotte Beckman är en säljare. Svaren kommer snabbt och utan tvekan. Ord och fraser som ?Netdoktors själ?, ?folkbildning?, ?hjälpa människor? och ?vi ska vara en brygga mellan patient och läkare? kryddar snart sagt varje mening.
? Netdoktor har inget berättigande om det inte vore för att vi gör ett väldigt viktigt jobb, säger hon.
Över femtio procent av de svenska internetanvändarna använder nätet till att söka information om hälsa enligt forskningsinstitutet World internet institute. Och läsarna är ett attraktivt byte för framförallt läkemedelsindustrin. I Sverige finns det idag ett par stora hälsoportaler, men Netdoktor är den enda i toppen som är helt kommersiell. Med sina 350 000 unika besökare per månad är de också en konkurrent att räkna med för landstingens olika informationssatsningar som till exempel Sjukvårdsrådgivningen och Vårdguiden.
? Det som skiljer oss från de andra är att vi redan från början haft stort fokus på våra communities, eller mötesplatser som vi också kallar dem, där patienter pratar med varandra och kan fråga våra experter. De är oerhört populära och vår stora styrka, säger Ann-Charlotte Beckman.
Historien om Netdoktor börjar i Danmark 1997. Den danska läkaren Carl Brandt gjorde en studie på en grupp patienter som fick diagnosen kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL. Till hälften av patienterna sa han att de drabbats av just KOL, den andra hälften fick istället diagnosen rökarlunga. Alla patienter fick också uppmaningen att sluta röka. Vid en uppföljning ett år senare visade det sig att de patienter som fått diagnosen rökarlunga hade slutat röka i dubbelt så stor utsträckning som de som fått veta att de drabbats av kronisk obstruktiv lungsjukdom.
? Han insåg då vilken stor roll språket spelar i kontakten med patienter, och han förstod också att det fanns ett stort informationsbehov. Så föddes Netdoktors affärsidé, och den är densamma idag.
Den svenska redaktionen på Netdoktor startade 1999 och Ann-Charlotte Beckman blev anställd som projektledare 2001. Efter mindre än ett år blev hon erbjuden att helt ta över verksamheten i Sverige och dagens version av Netdoktor startade i december 2002.
Fem år senare är företaget på flera sätt på väg in i den svenska sjukvården. Tillsammans med Karolinska institutet snickrar de till exempel på ett internetbaserat KBT-behandlingsprogram för lätt nedstämdhet.
? Sjukvården vill och kan ta emot de som lider av svårare depressioner som kräver läkemedel och behandling. Men det är väldigt många människor som lider av lättare nedstämdhet och där har man i forskning sett att KBT-program kan hjälpa. Får vi fram ett sådant program tillsammans med Karolinska så är tanken också att de ska kunna slussa vissa patienter vidare till oss.
? Det här är ju något av ett genombrott för oss, vi märker nu att inställningen till oss börjar bli lite öppnare och man ser oss som en förtroendeingivande part.
Hur ett sådant behandlingsprogram ska finansieras är inte klart ännu, men förmodligen kommer det bli patienten själv som får betala.
En annan trend inom sjukvården som Ann-Charlotte Beckman tycker sig kunna se är den ständigt ökande patientmakten.
? Patientmakten handlar inte bara om rättigheter längre. Det krävs också mer och mer av patienterna att de ska ta eget ansvar. Om du drabbats av cancer så ska du själv ta ställning till om du ska behandlas med strålning, tabletter eller operation. Och det är klart att det ökar informationssuget ännu mer, och det är väldigt uppskattat när du som patient kan få svar på dina frågor från en av Sveriges ledande experter som du ofta får på våra mötesplatser.
Det är med en påtaglig självsäkerhet som Ann-Charlotte Beckman berättar om sina projekt. Och när hon berättar om sin egen historia är det inte svårt att finna åtminstone en del av förklaringen där. Hon började sin karriär som sjuksköterska, inspirerad av mamman som hade samma yrke. Men efter en kort tid som sjuksköterska märkte hon att det inte passade henne att ha landstinget som arbetsgivare. Istället ställde hon in siktet på läkemedelsindustrin. Bara för att få kalla handen. Att vara sjuksyster var inte en profil som passade 80-talets läkemedelsföretag. Men Ann-Charlotte Beckman är inte en person som man avfärdar.
? Då började jag sälja annonser för telefonkatalogen bara för att visa att jag visst kunde sälja saker. Efter ett år kunde jag sedan visa upp dokumenterad säljerfarenhet och fick jobb som läkemedelskonsulent på Bristol Myers Squibb.
Och därmed tog också karriären inom läkemedelsindustrin fart. Under åren som gick såg hon också till att vidareutbilda sig inom ekonomi och marknadsföring och i mitten av 1990-talet sökte hon jobb hos Pfizer.
? Han som anställde mig på Pfizer sa att han nog hade en produkt på ingång som skulle passa mig perfekt. Det var impotensläkemedlet Viagra.
? Jag hade inte hört talas om det då, men jag förstod att det här var en produkt med en otrolig potential där det verkligen handlade om att bryta ny mark.
Hon insåg snart att den största utmaningen skulle bli att nå de presumtiva patienterna. Eftersom impotens var ett problem som man inte hade kunnat behandla med läkemedel tidigare så gällde det att göra patienterna uppmärksamma på att de borde söka hjälp. Lösningen såg Ann-Charlotte Beckman på internet.
? Vi skapade då impotenslinjen. Internet hade inte hunnit bli särskilt stort 1998, och att som läkemedelsföretag arbeta med att nå patienter direkt var också nytt. Tidigare vände man sig bara till läkaren, men här kände vi ett stort behov av att få med patienten.
? Jag jobbade stenhårt på Pfizer för att driva igenom detta att överhuvudtaget informera allmänheten. Nu kan man konstatera att det här har blivit det normala sättet att marknadsföra ett läkemedel.
Efter en lyckad marknadsföring av Viagra och mammaledighet var det dags för Ann-Charlotte Beckman att göra någonting helt nytt. Trots luckrativa jobberbjudanden från olika läkemedelsföretag valde hon att tacka ja till det oansenliga projektledarjobbet på Netdoktor som då befann sig i en rejäl svacka efter it-eran.
Även om Netdoktor i dag börjar bli en aktör som fler och fler räknar med, så är det inte oproblematiskt att vara ett kommersiellt internetföretag i vårdsektorn. Intressena är många och Ann-Charlotte Beckman är mycket mån om att marknadsföra sig som en oberoende aktör. Enligt henne är det oberoendet som gör Netdoktor till en trovärdig aktör som patienter känner att de kan lita på. Samtidigt finansieras sidan nästan helt av intäkter från läkemedelsindustrin, och flera av mötesplatserna är sponsrade. En av mötesplatserna på sidan handlar till exempel om hur du kan skydda dig mot livmoderhalscancer. Väl inne på mötesplatsen möts besökarna av stora reklambanners för Sanofi-Pasteur MSD:s hpv-vaccin Gardasil, och hela sidans meny är färgsatt i samma färger som loggan för Gardasil.
? Det här är hela tiden en gränsdragning, men vi ser inga problem med vår affärsmodell. När det gäller till exempel mötesplatsen för livmodershalscancer så är avtalet med Sanofi Pasteur mycket tydligt. De äger all reklamplats, men de har ingen påverkan på det redaktionella materialet. Våra experter som svarar på frågor där är helt självständiga.
Var det ett affärsmässigt eller ett redaktionellt val att starta en mötesplats om livmoderhalscancervaccin?
? Det var ju en kombination. I det här fallet var det jag som kontaktade företaget och frågade om de ville vara med och sponsra eftersom jag såg att ämnet var intressant och att det fanns ett informationssug.
En annan kritik som ibland hörs är att all information om hälsa på internet bidrar till medikaliseringen i samhället och att folk blir sjukare, inte friskare, av all information. Men Ann-Charlotte Beckman har som sagt svar på det mesta. Och här är svaret att de tillsammans med infektionsläkaren Sven Britton, som för ett par år sedan öppet började prata om sin hypokondri, håller på att undersöka möjligheterna för ett community där patienter med hypokondri kan få hjälp. Förhoppningen är att de ska få finansiering från landstingen med argumentet att hypokondriska patienter är dyra för vården.
Om alla dina olika visioner blir verklighet kommer ni bli finansierade av läkemedelsindustri, patienter och landsting?
? Ja, så ser jag det. Ju bredare finansieringsmodell vi har, desto starkare är vårt oberoende. Och det ger ju en långsiktig överlevnad för företaget också.
