Läkemedelsindustrin bedriver nu sena kliniska studier med läkemedelskandidater som verkar genom nya verkningsmekanismer inom flera stora kardiovaskulära indikationer. Här är fyra exempel på nya angreppssätt.
? Reninhämning vid högt blodtryck.
Sedan tidigare fanns det ACE-hämmare, angiotensin II-antagonister och aldosteronblockerare som sänker blodtrycker. Snart kan det också finnas reninhämmare om Novartis lyckas i sina fas 3-studier med substansen aliskiren. Angreppssättet anses vara teoretiskt tilltalande då renin sköter om det hastighetsbestämmande steget i renin-angiotensin-aldosteronsystemet.
? Blockad av If-strömmen vid kronisk hjärtsvikt.
Det franska företaget Servier har utvecklat ivabradin som dämpar hjärtrytmen genom en specifik effekt på sinusknutan. Läkemedlet saknar därmed andra bieffekter på hjärtverksamheten som till exempel betablockerare har. Ivabradin är nyligen godkänt för behandling av stabil kärlkramp hos patienter som inte tål betablockad och det prövas nu vid hjärtsvikt. Den vanligaste biverkningen är övergående ljusfenomen i synfältet.
? Neuroprotektion vid ischemisk stroke.
Astrazeneca hoppas mycket på NXY-059, en substans som fångar fria radikaler och skyddar hjärnan vid blodproppar. En fördel är att medlet kan ges innan man vet om patienten drabbats av ischemisk eller hemorragisk stroke. Alla liknande substanser har tidigare misslyckats i avgörande studier. Om NXY-059 går samma öde till mötes avgörs nu i Saint 2-studien.
? Höjning av HDL-kolesterolet vid blodfettrubbning.
Statinerna sänker det ?onda? LDL-kolesterolet. Pfizer utvecklar nu torcetrapib som i stället höjer det ?goda? HDL-kolesterolet genom att blockera transferproteinet CETP. Bolaget har fått kritik för att man bara tänker marknadsföra i en fast kombinationsbehandling tillsammans med atorvastatin.