En arbetsgrupp har på uppdrag av Svenska psykiatriska föreningen lagt fram ett förslag till behandlingsrekommendationer för utbrändhet.
Arbetsgruppen konstaterar att även om det i Sverige finns en ansenlig mängd kunskap om stressrelaterade åkommor ligger andra europeiska länder steget före. De ger som exempel Holland där man har en ovanligt hög frekvens av arbetsrelaterad långtidssjukskrivning, uppskattningsvis 12 procent per år.
Som orsak till att utbrändhet har ökat så dramatiskt hänvisar arbetsgruppen till de stora förändringar som skett inom arbetslivet under de senaste tio åren. Nedskärningar, omstruktureringar, nedmontering av de sociala trygghetssystemen och besparingar har påverkat människor. Svenska arbetstagare har blivit mer osäkra, misstänksamma och bittra. Kanske till och med sjuka!
Det finns ingen europeiskt consensus kring begreppet utbrändhet och det saknas ett internationellt vedertaget diagnosinstrument. I Holland används ofta diagnosen neurasteni enligt ICD-10 med tillägget arbetsrelaterat. Men enligt arbetsgruppen är systemet svårt att överföra till Sverige.
Det saknas också enhetliga behandlingsrekommendationer. Arbetsgruppen betonar bland annat att det är viktigt att ha en lång första sjukskrivningsperiod och att besvären ofta
återkommer när patienten går tillbaks till arbetet för snabbt.
När det gäller läkemedelsbehandling hänvisar arbetsgruppen till den positiva effekt man har med SSRI-preparat, ofta i relativt låg dos. Ett annat medel som många gånger har en positiv effekt är flupentixol i dosen 0,5-1 mg, då man inte utnyttjar neuroleptikaeffekten utan troligen en serotoerg effekt. Här går man emot SBU:s rekommendationer att bara använda neuroleptika vid psykostillstånd och arbetsgruppen poängterar att man här bara pekar på klinisk erfarenhet.