På 90-talet var aminosyran homocystein ett glödhett spår. Förhöjda nivåer av homocystein i blodet verkade öka mängden fria syreradikaler som i sin tur orsakar oxidation i kärlväggarna och påverkade mängden inflammationsfaktorer. Kopplingen mellan låga nivåer av vitamin B12 och folsyra, som hör till B-vitamingruppen folater, och höga nivåer av homocystein gjorde frågeställningen än mer intressant. Tanken var att man via tillsatser av B12 eller folsyra skulle kunna minska risken för hjärt-kärlsjukdom. Ett stort antal studier initierades för att få fram epidemiologiska studieresultat som rimmade med den patofysiologiska kunskapen. Men när väl studieresultaten kom fick teorin sig en törn.
– De tidiga studierna visade att höga homocysteinnivåer snarare var att betrakta som riskmarkör än riskfaktor. Det fanns en tydlig korrelation mellan hjärtkärlsjukdom och homocystein men någon orsakssamband kunde inte påvisas. B-vitaminer hade i alla studier en sänkande inverkan på homocysteinnivåerna men effekterna på sjukdomsriskerna uteblev, säger Marit Granér, kardiolog och specialist i invärtesmedicin vid Centralssjukhuset i Helsingfors och forskare inom kardiometabola och genetiska riskfaktorer vid Helsingfors universitet.
Under 2000-talets början övergavs hjärtkärlspåret och allt fler forskare började istället titta närmare på sambandet mellan demens, Alzheimer, kognitiv svikt och nivåerna av homocystein, B12 och folat. Även här sågs mönstret förhöjda homocysteinnivåer som markör för demenssjukdom och atrofi – förtvining av nervceller. Men konsensus av flera så kallade supplementeringsstudier, där man gav B-vitaminer till äldre med eller utan utvecklad sjukdom i centrala nervsystemet, var att eventuell effekt inte visade sig statistiskt. Och förra året publicerade The Cochrane Collaboration en metaanalys av åtta randomiserade och kontrollerade studier som undersökt effekten av folsyra, med eller utan B12, hos äldre med någon form av kognitiv svikt eller demens. Metaanalysens slutsats var att effekter av B-vitamintillskott inte nådde statistisk signifikans.
Men det senaste året har vinden vänt inom forskningsfältet. I juni publicerades en studie i American Journal of Clinical Nutrition där 3?500 från början friska män och kvinnor över 65 år följdes i 12 år. De som genom kost och/eller eventuella kosttillskott hade normala eller höga nivåer av B12 och B6 verkade vara skyddade mot depression jämfört med de som hade låga. Forskarna reserverade sig dock med att hög vitamin B-konsumtion kan korrelera med andra sunda levnadsvanor vilket kan ha påverkat utgången i studien.
Nästa B-vitaminstudie med positiva resultat publicerades i amerikanska Plos One i september, där en forskargrupp från Oxford tittade närmare på effekterna av en vitamincoctail bestående av 0,8 mg folat, 0,5 mg B12 och 20 mg B6 som gavs till patienter med lindrig kognitiv svikt under två år. Resultaten från den randomiserade, dubbelblinda kontrollerade interventionsstudien visade att de som fick B-vitaminer fick sänkta nivåer av homocystein och en 30 procent lägre nedbrytningshastighet av hjärnan.
Den senaste B-vitaminstudien är genomförd vid Karolinska Institutet och publicerades i Neurology i oktober. Studien bygger på blodprov från 271 finska personer i åldrarna 65 till 79 som alla var friska vid starten. 254 personer ingick i en placebogrupp. Nivåerna av homocystein, folat och holotranscobalamin, som är en aktiv del av vitaminet B12, mättes i serum vid studiestart och efter 7 år. 17 personer utvecklade Alzheimer under perioden. Forskarna såg att ökningen av homocystein i blodet var direkt associerad med en ökad risk för Alzheimer, medan förekomsten av holo-transcobalamin minskade risken, där effekten av holotranscobalamin var starkast bland de äldsta deltagarna. Folat hade ingen mätbar effekt.
Frågan som väcks efter den studien är vad som är hönan och vad som är ägget.
– Det har vi inget svar på än. Vi vet att låga B12-värden ökar homocysteinhalterna, men den stora frågan är om låga B12-värden ger ökad risk för demens redan innan förhöjda halter av homocystein kan påvisas, säger Miia Kivipelto, geriatriker och docent på Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska institutet och en av författarna bakom studien.
Något som är extra intressant enligt Miia Kivipelto är att studien visar att holotranscobalamin verkar vara en känsligare markör för nivån av B12 i blodet än de man tidigare tittat på, och som därför bättre skulle kunna visa om det finns en ökad risk för Alzheimers sjukdom.
Studien pekar på att B12 är en faktor som är oberoende av homocystein, hur förklarar man det?
– Holotranscobalaminets egen effekt förklaras sannolikt av att B12 har många olika funktioner i hjärnan som inte är beroende av homocystein. Tillverkning av signalsubstanser, myelin till nervcellsisolering och fosfolipider till cellmembranen till exempel. Tidigare har man trott att homocystein varit den enda självklara riskfaktorn för sjukdom. Nu pekar det mot att det kanske är en av flera, eftersom många faktorer samverkar vid uppkomsten av Alzheimer, säger Miia Kivipelto.
Nästa fråga för forskarna att besvara är förstås om man kan bromsa konstaterad Alzheimer genom intag av B12.
– Vi behöver större och metodologiskt bättre studier för att kunna svara på den frågan. Men vi vet att många äldre har låga nivåer av B-vitaminer, och att normala nivåer av vitaminerna är bra för hälsan ur många aspekter. Därför bör en person som har en uttalad brist på B12 åtgärda det, genom bra kost och vid behov kosttillskott.
