Ägande och jobb har varit i fokus för diskussionerna kring Pfizers uppköpsförsök. Pfizer har inte hymlat med att skattemässiga skäl är en stor anledning till att man vill köpa Astrazeneca. Det har fått svenska, brittiska och amerikanska företrädare från både politik och näringsliv att reagera och uttrycka oro över nedskärningar inom forskning och jobb.
Efter att den svenska regeringen fått kritik för att ha varit allt för avvaktande i frågan jämfört med sin brittiska motsvarighet kallade finansminister Anders Borg, näringsminister Annie Lööf och utbildningsminister Jan Björklund till en presskonferens och skrev en debattartikel i Wall Street Journal. Ministrarna kallade det för en semi-fientlig process från Pfizers sida och uttryckte stor oro för vad ett köp skulle kunna innebära för svenska jobb och svensk läkemedelsforskning.
– Vi har valt att stötta Astrazenecas ledning och styrelse i deras bedömning. De har valt att avvisa det här budet, sade Anders Borg vid presskonferensen.
Men trots att Pfizer sockrade budet och för några dagar sedan lade vad som ska vara ett slutligt bud på mer än 765 miljarder kronor på söndagen tackade Astrazenecas ledning nej med hänvisningen att det var otillräckligt och samtidigt innebar risker för aktieägarna, företaget, deras anställda och life science-sektorn i Storbritannien, Sverige och USA. Pfizer har tidigare sagt att man inte vill vända sig direkt till aktieägarna med ett fientligt övertagande. Betyder det att Pfizer nu lägger ner uppköpsplanerna?
– Det är mycket svårt att säga. Jag tror och har hyfsat gott hopp om att affären faller, men det finns inga garantier. För Sveriges del anser jag att det vore bra om den inte blev av, och det vore definitivt bra ur forskningssynpunkt. Dessutom har AstraZeneca ett innovativt sätt att bedriva forskning på, genom bland annat samarbeten med universitet och forskningsråd och det är oklart vad som skulle hända med dessa initiativ vid ett uppköp, säger Martin Wikström, senior analytiker och life science-ansvarig på myndigheten Tillväxtanalys.
Astrazeneca har hela tiden framhållit att man vill fortsätta vara ett oberoende företag och att man har en stark pipeline. Men efter att ledningen tackade nej sjönk börsvärdet med nästan 100 miljarder kronor och flera stora aktieägare uttryckte sitt missnöje och har satt press på Astrazenecas ledning.
– Astrazeneca har en massa lovande forskning, och det finns hopp om att de kan klara sig själva. Men det är i nuläget svårt att säga om de är konkurrenskraftiga på längre sikt, säger Martin Wikström.
I budprocessen var det främst brittiska jobb och brittisk forskning som Pfizer försäkrade skulle bli kvar. Storbritannien genomförde under 2010 en stor life science-satsning. Den innebär bland annat skattelättnader för forskning och att skatten på intäkter från brittiska patent bara är tio procent. Det har medfört att till exempel GSK uttryckligen valt att satsa på forskning i landet. Det är också ett av huvudskälen till att Pfizer vill köpa Astrazeneca och registrera sig i landet.
– Storbritannien har en väldigt kraftfull life science-strategi. Många regeringar vill ha den här industrin i landet, då det inte bara innebär jobb, utan även höjer kvaliteten på bland annat vården. Många länder försöker vara bäst, då kan vi i Sverige inte lita på gamla meriter. Branschen ändras och det gäller att tänka långsiktigt genom satsningar på kompetens, forskning och skatter, säger Ingrid Heath, vice vd för branschorganisationen Sweden Bio.
Birgitta Karpesjö, kommunikationschef vid Apotekarsocieteten, menar att Astrazeneca har en viktig roll i Sverige och att regeringen nu måste ta life science-industrins framtid på allvar.
– Astrazeneca är fortfarande basen i svensk läkemedelsindustri idag. Vi har många mindre företag, men det är bara Astrazeneca som fortfarande har hela kedjan från grundforskning till färdiga läkemedel. Skulle ett så stort enhetligt företag lämna Sverige så skulle vi få ett avbräck för kompetensförsörjningen i Sverige. Var ska framtidens läkemedelsutvecklare som har koll på hela kedjan skolas?
Ett uppköp skulle även kunna påverka den kliniska forskningen i Sverige negativt, menar Martin Wikström.
– Uppköp slutar inte sällan med att de totala forskningsinsatserna blir mindre i det gemensamma bolaget än de var i de två bolagen sammantaget. Det skulle långsiktigt kunna innebära en risk för Mölndal-anläggningen, den enskilt största anläggningen för life science-forskning i Sverige.
Det höjs nu röster om ökat fokus på dessa frågor från regeringen håll. Birgitta Karpesjö menar att det inte räcker med att stötta enskilda bolag och tycker att regeringen behöver ta fram en life science-strategi.
– Det gäller att ta vara på de goda initiativ som finns i bland annat den nationella läkemedelsstrategin, utredningen Starka tillsammans och forskningspropositionen. Men det måste finnas en stark hand som håller ihop det arbetet över departementsgränserna, det finns inte idag.
Ingrid Heath påpekar att Sverige även idag är beroende av utländska ägare. Därför är det viktiga att ha ett ekosystem inom life science som fungerar i alla led.
– De här affärerna är vardag för de stora företagen. Oavsett om det blir en affär nu eller i höst eller inte alls, så måste vi vara starka hela tiden och kunna hantera situationen utan att få panik, menar Ingrid Heath.
Martin Wikström menar att life science-industrin genomgår stora strukturförändringar just nu och att det regeringen behöver göra är att se hur andra länder arbetar med dessa frågor och se hur konkurrensen ser ut.
– Sverige har en kvalitativt stark men krympande life science-industri. Vi har dock full möjlighet att konkurrera med andra länder. Men det finns inte en quick fix, utan det krävs många olika delar för att skapa villkor som är konkurrenskraftiga.
Pfizer har nu till och med den 26 maj på sig för att få Astrazeneca till förhandlingsbordet, annars måste man avvakta minst sex månader innan man kan lägga ett nytt eller fientligt bud, enligt brittiska regler.
