Mats Öviken kom till Tomtebogården med erfarenheter från demensvård och psykiatri. Han hade länge arbetet med att förbättra läkemedelsanvändningen för äldre. När Britta Schaar läste specialistsjuksköterskeprogrammet handlade hennes examensarbete om just läkemedelsanvändning på äldreboende. Inte oväntat fann hon att på boende med färre fall och sjukhusvistelser behandlades de äldre med färre läkemedel.
– Läkaren som kommer hit och rondar har kanske 1000 patienter att hålla reda på, säger Britta Schaar och menar att man kan inte begära att hen ska känna dem personligen.
– Men det gör vi. Och jag skulle säga att läkaren ofta följer våra förslag.
Efter justering av blodtrycksbehandlingen kan de sedan minska eller ta bort andra läkemedel som då inte visar sig vara nödvändiga.
Johan Fastbom, som är professor i geriatrisk farmakologi vid Karolinska Institutet har i många år arbetat för en bättre kvalitet i de äldres läkemedelsanvändning. Han håller i viss mån med personalen på Tomtebogården.
– Men egentligen vet vi inte om det är en felmedicinering det vill säga om smärtstillarna används för att lugna eller om det är en korrekt behandling. Kanske har den motoriska oron hos till exempel en dement utlösts av smärta.
Man kan ana en viss frustration hos Mats Öviken, Britta Schaar och Margaretha Lars-Jos över att deras arbete, trots viss uppmärksamhet och trots att såväl Britta Schaar som Mats Öviken föreläser på högskolan, inte fått något riktigt genomslag vare sig i kommunen eller inom Vardagakoncernen som äger Tomtebogården
Och enligt MAS-sköterskan Lilian Lingvall kanske det finns ett visst motstånd mot att ta på sig ett sådant ansvar som sköterskorna på Tomtebogården gör.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Att minska antalet läkemedel är inget mål i sig, rätt läkemedel måste vara målet. Jag har som apotekare arbetat och följt litteraturen runt äldre och läkemedel sedan 1990-talet. Jag tycker man verkar använda föråldrade metoder.