Läkemedelsforskningen ger omfattande resultat, som öppnar vägar till nya behandlingar och ändrar synen på läkemedel. Spännande områden är idag förhållandet mellan gener och läkemedel, mellan proteiners struktur och funktionalitet, nya drug targets och delivery-tekniker. De flesta människor entusiasmeras av den framtidstro, som forskningen för med sig.
För att vården skall effektiviseras är det centralt att alla professioner på läkemedelsområdet följer läkemedelsutvecklingen. Det är emellertid svårt att bedöma i vilken utsträckning detta sker. Naturvetenskapliga förkunskaper har minskat och mjukare ämnen vunnit terräng. I nya utbildningar såväl som fortbildningar måste dock kunskaperna om funktion, dosering, interaktioner och biverkningar säkras.
Fortbildningen lider brist på tid och pengar. För att råda bot på det senare finns förslag på kompetenskonton för vilka den anställde och arbetsgivaren får delat ansvar. För att skaffa fram tid har frågan om obligatorisk fortbildning länge diskuterats. Det är dags att knyta legitimationen till tvingande fortbildning. Kravet får stor betydelse för all personal inom hälso- och sjukvården, som har direkt ansvar mot patienter och kunder.
Mycket uppmärksamhet riktas mot den suboptimala användningen av läkemedel och många projekt syftar till förbättringar inom området. Är det troligt att dessa ansträngningar blir framgångsrika om inte de på området verksamma har gedigna kunskaper om själva läkemedlen?
Utbildning bör ha forskningsanknytning. Det gör den fantasieggande och problembaserad. Sådan utbildning tar tid och utvecklar självständigt tänkande. Idag hindrar emellertid ofta tidspress denna utveckling. Det hämmar sig i längden, eftersom individer ytterst är drivkraften i alla verksamheter.
De flesta specialiseringar är påbyggnader på en viss grundexamen. För läkemedelsområdet borde det kunna skapas specialiteter, som man kan komma till från olika examina. Det finns redan embryon inom biverkningsrapportering och läkemedelsgenomgångar. Längst gånget är Diplom i klinisk prövning med över 60 diplomerade forskningssjuksköterskor, receptarier, läkare, apotekare och andra grundläggande utbildningar.
Ökade resurser, nya utbildningsmodeller, tvång och karriärvägar räcker inte för att höja kompetensnivån på läkemedelsområdet. Alla berörda måste dessutom ta ett eget ansvar för sitt lärande. Belöningen blir identitet och stolthet i jobbet och bör dessutom ge högre lön.