Mycket för tidigt födda barn behöver mycket ofta intensivvård, som kan vara smärtsam. Men vården lyckas inte alltid ge tillräcklig smärtlindring. Det visar en stor studie inom svensk neonatalvård som nu publiceras i tidskriften Pain.
Kartlagt smärta hos för tidigt födda
Kartläggningen bygger på data i det svenska neonatalvårdsregistret. I studien ingår 3 686 för tidigt födda barn som föddes någon gång mellan graviditetsvecka 22 och 31 under åren 2020-2024.
Personal inom neonatalvården har bedömt om barnen upplevt smärta och rapporterat in detta till neonatalvårdsregistret. För att objektivt bedöma smärta hos nyfödda använder vården olika smärtskalor. Skalorna bygger på registrering av barnets andning, ansiktsuttryck, rörelser och hur lätt eller svårt det är att trösta barnet.
Hos mycket för tidigt födda barn är smärttecknen inte lika tydliga, de kan till exempel rynka på ögonbrynen eller röra sig mindre om de har ont.
Smärtfri neonatalvård är visionen
Mikael Norman, professor i pediatrik vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet, är ansvarig forskare för studien.
– Visionen är att all neonatalvård ska ske utan smärta, säger han i ett pressmeddelande.
Kartläggningen visar dock att mer arbete krävs för att den visionen ska bli verklighet. Särskilt bland de allra mest för tidigt födda barnen, de som var födda i vecka 23 eller 24, var det vanligt med både smärtsamma sjukdomstillstånd och smärtsamma intensivvårdsprocedurer under hela den första levnadsmånaden.
– Ju tidigare fött ett barn är, desto mer intensivvård behöver barnet. Intensivvården innefattar procedurer som kan vara smärtsamma, till exempel respiratorbehandling, sondmatning, slangar insatta i blodkärl och kirurgiska ingrepp. Det krävs också olika provtagningar och utredningar som kan innebära smärta, förklarar Mikael Norman.
Risk för underbehandling av smärta
Hela 90 procent av de minsta barnen fick genomgå smärtsamma procedurer. Men vårdpersonalen skattade bara smärtupplevelse hos 45 procent av barnen. Det skulle kunna bero på effektiv smärtbehandling, men forskarna lutar mer åt förklaringen att vårdpersonalen kan ha svårt att avgöra om barnet har ont.
– Lite förvånande var att de minsta barnen som var mest exponerade för smärta hade lägst andel behandling med morfin. Här kan det handla om underbehandling, säger Mikael Norman.
En begränsning är att studien inte kan avgöra hur långvarig smärta barnen haft eller hur kraftig den har varit. Vårdpersonalen har svarat ja eller nej på frågan om barnet har haft ont det senaste dygnet. Det kan var en kortvarig smärta från ett nålstick eller mer långvariga smärtor på grund av olika sjukdomstillstånd.
Behöver bättre verktyg
Mikael Norman framhåller att personalen i neonatalvården gör mycket för att lindra smärta hos barnen. Men han anser att vårdpersonalen behöver bättre verktyg för att bedöma om ett barn har ont.
– Här handlar det om att utveckla bättre skattningsskalor eller fysiologiska tekniker för att mäta smärta med hjälp av hjärtfrekvensvariabilitet, EEG, eller mäta svettning i fötter och händer. Bättre smärtbehandlingar behövs också, kanske med kombinationer av läkemedel med mindre risk för biverkningar.
– Resultaten av den här kartläggningen kommer få stor betydelse för hur neonatalvården ska bli bättre och för kommande års forskning inom fältet.
