Sedan fortsätter det med det ena pillret efter det andra ? mot felaktig livsstil, prevention mot diverse risker och så småningom mot åldersrelaterade symtom och kanske också mot rena sjukdomar! Alla dessa recept ska numera förlängas med minsta möjliga ?byråkrati? och på enklast möjliga sätt ? ett mail till ?primärvården? ska omedelbart resultera i itererade recept direkt till apoteket! På ålderns höst har man då nått en ansenlig mängd piller och läkemedelsgenomgångar pekar på rent astronomiska siffror, ordinerade av den ena läkaren efter den andra.
Då plötsligt ? är det fult med mediciner. Då plötsligt ska läkaren sätta ut piller ? en konst som inte finns utlärd och definitionsmässigt är svårare än att sätta in. Varje sväng till sjukhuset som den gamle, sjuke personen sedan gör leder till fler mediciner ? en e-doslista kan vem som helst fylla på!
Servicehusens läkare ställs på svåra prov. Förväntningarna är höga ? mycket står på spel, patientens hälsa, biverkningsrisker och samhällets ekonomi.
?Servicehusläkare?/allmänläkare är ju i dessa tider inte direkt ett högstatusyrke, så kanske är det bristen på kontinuitet och läkarbemanning över huvud taget på servicehusen som orsakar en hel del av dessa medicinska problem?
Det kanske är för många sjukhusläkare som gör för mycket (sätter in mediciner) och för få allmänläkare som efter övervägande och reflektion sätter ut läkemedel? Kanske vore det av intresse att anställa fler ?riktiga? distriktsläkare ? det kanske rent av skulle ?löna sig??
Den lösning som nu förepråkas är att låta farmacevter läsa journaler och kolla interaktioner, men är det den bästa lösningen?
Robert Svartholm
Informationsläkare/distriktsläkare