– Det blir diskussioner, jag får försöka förklara varför, om det är brist på ingredienser eller varför företaget inte kan leverera, berättar farmaceuten Mustafa.
Klockan är strax före tolv. Mustafa har just ätit klart sin medhavda matlåda.
På bordet i lunchrummet ligger ett häfte med aktuell interninformation till personalen – som till största delen handlar om just läkemedelsbristerna och hur personalen ska förhålla sig.
Läkemedelsbristerna tar tid
Mustafa Karim (på bilden) har varit på Apotek Hjärtat vid Mariatorget i två år. Han trivs bra med jobbet och arbetskamraterna.
Men det är klart att läkemedelsbristerna påverkar arbetet, menar han. Apotekarna får lägga ner tid och möda på att leta efter apotek där läkemedlet finns, söka efter alternativ eller försöka få tag på läkare.
– Vi är ju här för att hjälpa kunderna självklart är det jobbigt när en patient är i behov av sin medicin och den inte finns. Vi gör så gott vi kan. Om läkemedlet inte finns alls får vi rekommendera patienten att gå tillbaka och prata med sin doktor.
”Det är för jäkligt”
Det är högljutt vid recepturdisken.
– Det är för jäkligt att den inte finns. Jag har fått det för min diabetes och ska till doktorn på fredag som ska visa hur sprutorna används, utbrister en upprörd dam.
Kvinnan har hänvisats hit till Apotek Hjärtat Mariatorget av ett annat apotek. Hon har åkt över halva stan för att hämta ut Ozempic.
Farmaceuten Björn försöker lugnt och pedagogiskt förklara för kvinnan att det är väldigt ont om Ozempic (semaglutid) på i stort sett alla apotek i landet. Kvinnan får beskedet att de enda förpackningar apoteket har inne måste kunden betala helt själv för. 1894 kronor för en månads förbrukning.
Lämnar apoteket utan sin medicin
Björn råder den diabetessjuka kvinnan att ta upp frågan med sin läkare, kanske kan hon byta läkemedel?
Irriterad och besviken vänder hon på klacken för att gå mot utgången.
När Läkemedelsvärldens reporter frågar kvinnan vad hon tycker om att hennes diabetesläkemedel inte finns inom förmånen, svarar hon:
– Ska bara de som fått läkemedlet utskrivet för att de ska banta få det, i stället för vi som är sjuka?
Sen lämnar kvinnan apoteket tomhänt.
Läkemedelsvärldens reporter får en mild förmaning efteråt att inte prata med kunderna, för ”då blir de ännu mer upprörda”.
E-receptsystemet brakar ihop
Strax innan lunchrusningen brakar E-hälsomyndighetens system för elektroniska recept ihop. Det går inte att expediera några e-recept alls.
Apotekaren Mustafa Karim och receptariestuderande Yossef Al-Salih (på bilden) som bemannar recepturdisken sitter och väntar på att systemet ska komma igång igen.
De annars fullsatta gröna bänkarna framför recepturdisken gapar tomma.
– Det händer då och då, säger de vant.
Övrig apotekspersonal passar på att försöka hinna ikapp med annat – som sortera i hyllorna eller beta av expressbeställningarna online som ständigt rullar in i systemet.
Nu ska här byggas om
Apotekets inre är stort, med rad på rad av lagerhyllor, rullhyllor, enorma kylar och jättelika narkotikaskåp som är som bankskåp.
Det område kunderna ser när de besöker Apotek Hjärtat vid Mariatorget är mindre än hälften av apotekets totala yta.
Två män som utsända från huvudkontoret går runt, mäter, knackar väggar, lägger huvudet på sned och funderar.
Nu ska här ska renoveras och byggas om, men hur?
Ingen vill stå med dyra lager
– Man skulle aldrig bygga ett apotek så här idag, med så stora lagerytor, säger apotekschefen Måns Ahlén medan han visar Läkemedelsvärldens reporter runt.
Just in time-tänk inom läkemedelsindustrin har kritiserats som en bidragande faktor till läkemedelsbristerna.
Men tycks finnas i alla delar av läkemedelskedjan, tänker jag. Från fabriken ändå ner till apoteksgolvet.
– Inget apotek vill stå med stora läkemedelslager, det är dyrt och man vill inte riskera att förbrukningstiden går ut, säger Måns Ahlén.
Kan inte lita på att läkemedlen levereras
Det är alla slags typer av läkemedel som saknas, berättar apotekschefen Måns Ahlén (på bilden). Över 1100 förpackningar står noterade på Läkemedelsverkets lista över restanmälda läkemedel.
– Läkemedelsbristen är ett stort problem, säger han.
Han visar på gapande tomma hyllor där förpackningar med Inolaxol mot trög mage tidigare fanns.
– Vi försöker hålla koll på restnoteringarna, ligga steget före och beställa hem i förväg. Men vi hinner inte alltid hänga med. Vi kan heller inte alltid lita på att läkemedlen faktiskt kan levereras vid den tid som läkemedelsföretagen anger.
”Vår plikt att hänvisa kunden”
E-receptsystemetet går igång. Under eftermiddagen strömmar det in kunder som vill hämta ut receptbelagda läkemedel. Väntetiden på de gröna bänkarna kryper upp till en halvtimme.
Det är strålande sol och ”pollenchock”. Många kommer för att hämta ut allergimediciner till sig själva eller sina barn.
En ung kvinna, rödögd och svullen kring ögon, kinder och näsa, frågar efter ögondroppar och nässpray mot pollenallergi.
– Hmm, vi har inte de ögondropparna inne, men jag ska se efter om något annat apotek i närheten har dem, svarar receptarien Anette och söker lagerstatus i Fass.
– Om inte vi har läkemedlet inne kollar vi alltid i Fass om det finns på något annat apotek i närheten, oavsett apotekskedja, säger Anette och tillägger:
– Tyvärr gör inte all apotekspersonal så, de säger bara till kunden att medicinen är slut. Men det är fel, det är vår plikt att hänvisa kunden vidare att de ska få sina mediciner.
Finns bara receptfritt
Efter en stunds letande hittar Anette lyckligtvis ögondropparna. Ett annat apotek i närheten har dem inne. Nässprayen Dymista (azelastin och flutikasonpropionat) kan hon ordna på plats – men inte på recept.
Tillgången till ett antal läkemedel mot allergi, som pollenallergi, har svajat under våren. Dymistaförpackningar med rabatt inom förmånssystemet har varit slut ända sen februari. Tillverkaren vill inte berätta varför för Läkemedelsverket.
Anette hämtar receptfri Dymista på egenvårdshyllorna. Kunden betalar 299 kronor för nässprayen, tackar, och går vidare till nästa apotek för att få sina ögondroppar.
– Vi försöker hjälpa kunderna så gott det går, och i det här fallet fanns den i alla fall receptfritt, säger Anette.
Rånare med inköpslistor
Under recepturdisken ligger en bärbar svart dosa med två vita knappar. ”Här bor recepturens bråklarm” står det på en lapp. Den omgiven av röd och gul varningstejp för att synas ordentligt. Larmet går direkt till väktare. En bit bort sitter en vit dosa med en knapp och blå text ovanför “polislarm”.
Rånrisken på apotek är betydande. Numera är det oftast narkotika, och inte pengar, förövarna vill ha. Ibland kommer rånarna med “inköpslistor”, berättar apotekschefen Måns Ahlén.
– Ofta är det individer som är mer eller mindre desperata. Sen förekommer det mer planerade brott mot apotek, där man exempelvis tagit reda på var narkotikan finns i förväg och kommer med en lista. Men ingen ska spela hjälte, det är bara att göra som de säger. Sen larmar vi polis när det är säkert att göra det, säger Måns Ahlén.
Rånade förra veckan
Vid mindre stölder är det oftast dyrare produkter i egenvården som ryker.
För någon vecka sen kom en person och rev med sig en hyllrad av en förpackning hudkräm.
– Det är bara att se på, man riskerar inte livet för burkar med hudkräm, berättar personalen.
Kedjan har nolltolerans mot hotfullt och kränkande beteende. Sådana händelser polisanmäls. Något det också finns anslag inne på apoteket om.
Vill inte stå med efternamn
Att bli brottsutsatt på jobbet påverkar. Det är tydligt. Jag möter personal som inte har sina egna för-eller efternamn på sina namnbrickor efter att ha utsatts för rån och hot. Flera vill, av säkerhetsskäl, inte stå med sina efternamn i tidningen.
– Det är klart att det är obehagligt. Man vill inte att personen ska söka upp en privat, berättar en.
All apotekspersonal gått säkerhetsutbildningar. De har också pratat ihop sig om hur de ska agera i olika situationer. Det kan vara att säga till kunden att “min kollega har rätt”.
– Vi har varandras ryggar, vi backar varandra, berättar de.
Personal jobbar över
Det är högtryck bakom recepturdisken hela eftermiddagen. Alla är på fötter.
Det är ett väloljat, om än något underbemannat, maskineri.
Trots stress och kunder i köer är stämningen god.
Farmaceuten Björn och säljchefen Anette Berggren (på bilden) har kul på jobbet.
Björn är en av farmaceuterna som jobbar extra idag. Han stannar en halvtimme extra efter att hans pass är slut.
– Det utbildas farmaceuter, men många går till industrin där de får nästan dubbelt så mycket betalt, berättar han.
”Situationen är helt extrem”
Under kvällen glesar kundströmmen ut något. Men det är bara tre kvar bakom disken, alla har fullt upp.
En grov uppskattning är att ungefär varannan, var tredje kund, får problem med något av recepten personen kommit för att hämta. Det kan vara att förpackningen inte finns här men på ett annat apotek, att läkemedlet bara finns receptfritt eller inte alls. Det är ingen vetenskaplig studie, men en ögonblicksbild.
Letandet efter läkemedel leder till mycket extrajobb, sökande, ringande, resonerande med kollegor och kunder.
– Jag har jobbat på apotek sen 70-talet. Den här situationen är helt extrem, jag har aldrig varit med om något liknande, säger receptarien Elisabeth.
”Har varit runt på fem olika apotek”
En man kommer in med recept på två olika slags antibiotika.
– Jag har bakterier i magen och har redan varit runt på fem olika apotek, berättar han.
Receptarien Anette hittar det ena läkemedlet på apoteket CW Scheele, Sveriges enda dygnet runt-öppna beredskapsapotek. Bara några tunnelbanestationer bort.
Det andra antibiotikumet har det varit extrem brist på i över ett år.
Det muttras lite om antikverad kunskap och läkare som borde hålla sig bättre uppdaterade.
”Som att få en halv operation”
Den godmodige mannen vill väldigt, väldigt, gärna bli av med bakterierna i magen så snart som möjligt.
– Det går inte att fixa ikväll, det är restat sen länge, det finns inte. Jag kan tyvärr inte göra något. Du måste prata med din läkare om att få ett annat antibiotika, säger Anette vänligt.
Mannen tackar för hjälpen. Sen suckar han uppgivet över alltihop och utbrister:
– Det är helt sjukt. Det är som att få en halv operation av läkaren.
Inte lätt få tag på läkare
På kanten av stora av läkemedelsskåpen står en dokumenthållare märkt “Ringlåda” fylld med listor.
Det är läkare som behöver ringas upp för att apotekarna har frågor om recepten de skrivit ut. Det har blivit allt vanligare att apotekarna måste försöka få tag på läkare som skrivit ut läkemedel eller förpackningsstorlekar som helt enkelt inte längre finns att få tag på.
– Det är inte så lätt för oss att få tag på läkarna heller. De sitter ju med patienter. Men vi försöker ringa, så mycket vi hinner med, säger receptarien Elisabeth.
”Lekt med en Morakniv”
Klockan är strax före nio, en timme till stängningsdags. En orolig mamma kommer inrusande med en mamma med en blödande tonårsson i sällskap.
– Vad har hänt här, undrar receptarien Elisabeth.
Mamman berättar att sonen “lekt med en Morakniv”.
– Han är så dum, pustar hon frustrerat.
Apoteket blir lite av en tillfällig lättakut. Läkemedelsvärldens utsända springer efter papper att torka blod med.
Receptarien Elisabeth förmanar att en Morakniv inte är någon bra leksak och ordnar med förband.
– Här får vi vara lite allt möjligt, konstaterar hon efteråt.
”Blir det bråk nu?”
Klockan är halv tio. Än sitter det kunder och väntar på de gröna bänkarna. Ingen av receptarierna hinner ta paus.
En rödkindad man i blåkläder står och småhoppar ilsket framför recepturdisken. Blir det bråk nu, tänker jag.
Han berättar högljutt för alla som vill lyssna att han fått en p-bot just när han ställt bilen. Han som bara parkerade för att hämta antibiotika till sin lilla dotter som har scharlakansfeber.
Receptarien Anette går och blandar till rätt dos.
”En ganska lugn kväll”
Tio är det stängningsdags och Elisabeth (på bilden) går för att låsa dörren. En kvinna försöker komma in för att hämta p-piller. Hon hänvisas till dygnet runt-öppna CW Scheele.
– Det hade varit en annan sak om det varit något akut, som om personen exempelvis behövt antibiotika direkt, förklarar Elisabeth.
Elisabeth och Anette räknar ihop den blygsamma dagskassan på några tusen. Det har varit en vanlig kväll för de rutinerade receptarierna, inga större diskussioner eller bråk.
– En ganska lugn kväll, summerar de innan de kliver in i bilen för att samåka hem.
