År 2030 kan den globala konsumtionen av antibiotika ha ökat med 200 procent, jämfört med nivåerna 2015. Den prognosen förutspår forskarna bakom en artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.
Prognosen gäller om inga omfattande åtgärder vidtas eller större policyförändringar sker, och ökningen fortsätter som den gjort de senaste femton åren. Den utvecklingen har varit en brant uppåtgående kurva. Forskarna, som är knutna till Princeton University, ETH Zürich och universitetet i Antwerpen, har undersökt hur konsumtionen av antibiotika har sett ut i 76 länder mellan åren 2000 och 2015.
För att göra det har forskarna studerat försäljningsstatistik. Resultatet visar att mellan åren 2000 och 2015 ökade måttet daglig dos (DDD, defined daily doses) per ettusen invånare per dag med 39 procent, från 11,3 till 15,7. Ser man bara till försäljningsstatistiken, utan att räkna per invånare, var ökningen under samma period 65 procent, från 21,1 miljarder till 34,8 miljarder DDD.
Den stora ökningen stod låg- och medelinkomstländerna för. Där sågs ett tydligt samband mellan ökande BNP per capita och en ökande konsumtion av antibiotika. År 2015 var fyra av de sex länderna med högst konsumtion per invånare låg- eller medelinkomstländer: Turkiet, Tunisien, Algeriet och Rumänien. De två övriga länderna var Spanien och Grekland.
I höginkomstländer sjönk konsumtionen per invånare med fyra procent under samma period, men den totala konsumtionen ökade ändå något. Trots att utvecklingen alltså gått åt helt olika håll i hög- respektive låg- och medelinkomstländer, var konsumtionen fortfarande lägre i de fattigaste länderna jämfört med i de rikaste. Detta trots att sjukdomsbördan som beror av bakteriella infektionssjukdomar är större i de fattigare länderna.
Konsumtionsnivåerna i de fattigare länderna beräknas dock komma att nå upp till samma nivåer som i höginkomstländerna, och sannolikt passera dem, då förekomsten av infektionssjukdomar är större i dessa länder.
I både hög- och låginkomstländer såg forskarna en oroväckande ökning av konsumtionen av de antibiotikasorter som endast ska användas i nödfall, bredspektrum-antibiotika och så kallad reservantibiotika. Samtidigt råder i många resurssvaga länder fortfarande en situation där tillgången på antibiotika (av alla sorter) inte är tillfredsställande, och där behovet alltså är större än konsumtionen.
Forskarna har i sin artikel gjort olika framtidsprognoser. Om utvecklingen skulle följa dagens kurva uppåt, det vill säga att alla länder skulle fortsätta öka sin konsumtion i samma takt som idag, skulle konsumtionen år 2030 ha ökat med 200 procent jämfört med 2015. Om konsumtionen i alla länder istället skulle öka respektive minska till 2015 års mediannivå, skulle den globala konsumtionen öka med 32 procent till år 2020.
Trots att tecknen på den ökande antibiotikaresistensen är tydliga och den akuta folkhälsofara det innebär, är världens åtgärder både långsamma och inadekvata, skriver forskarna i artikeln. Det finns ett stort behov av forskning kring vilka metoder som fungerar för att begränsa antibiotikakonsumtionen.
Medan ökande BNP i de fattigare länder kunde korreleras med en ökande antibiotikakonsumtion, syntes inte samma samband i höginkomstländer. I låg- och medelinkomstländerna finns även många andra faktorer bakom den ökande konsumtionen, som urbanisering, som har fört med sig bland annat ökad incidens av virussjukdomar (som felaktigt behandlas med antibiotika) och luftföroreningar, vilket leder till akuta luftvägsinfektioner som behandlas med antibiotika.
En rad åtgärder som kan minska antibiotikakonsumtionen är väl kända. Studier har visat hur till exempel tillgång till rent vatten minskar förekomsten av diarrésjukdomar hos barn, vilket i sin tur minskar konsumtionen av antibiotika. Tillgång till vaccin och god diagnostik är andra välkända faktorer, liksom god handhygien på sjukhus.
Utöver stora investeringar i förbättrad hygien, sanitet, vaccinationer och tillgång till diagnostiska verktyg för att förhindra onödiga antibiotikaanvändning, är världen i behov av radikalt nytänkande när det gäller åtgärder för att få ner antibiotikakonsumtionen och få bukt med den ökande antibiotikaresistensen, skriver forskarna. Dessutom krävs omedelbara strategier för att minska dödligheten för de miljoner människor som varje år dör i infektioner av resistenta bakterier, redan idag.
