Det pågående ebolautbrottet i Uganda, som deklarerades den 20 september, orsakas av en virusstam som kallas Sudanstammen. De vacciner och läkemedel som har fungerat mot andra ebolastammar har visat sig vara verkningslösa mot denna.
Nyligen meddelade dock Världshälsoorganisationen, WHO, att kliniska prövningar av två nya vaccin, kan komma att starta inom kort, vilket Läkemedelsvärlden har rapporterat om.
– Om man får fram fungerande vacciner kommer det givetvis ha stor betydelse och kunna rädda många liv. Men under tiden får man jobba på med andra beprövade metoder för att stoppa smittspridningen, säger sjuksköterskan och forskaren Anneli Eriksson.
Hon har nyligen kommit tillbaka från Mubende i västra Uganda där hon, som en del av Läkare utan gränsers team, har hjälpt till med att stötta sjukvårdspersonalen. Hon har också arbetat med att etablera nya vårdplatser och med att utvärdera vad man kan göra för att arbetet ska bli mer smittsäkert.
Ebolautbrottet i Uganda hade pågått sedan juli
Anneli Eriksson har disputerat inom katastrofmedicin och arbetar till vardags som forskningsspecialist på Institutionen för global folkhälsa på Karolinska institutet. Sedan 1995, då hon började att arbeta med Läkare utan gränser, har hon hunnit göra fältarbetesinsatser i flera olika länder. Bland annat har hon arbetat vid ebolautbrotten i Liberia 2014 och Demokratiska republiken Kongo 2018. Hon har även varit i Uganda flera gånger tidigare.
Hennes erfarenhet gjorde att Läkare utan gränser kontaktade henne och bad henne att resa till Uganda och hjälpa till.
– Utbrottet blev känt i september men hade troligtvis pågått ända sedan i slutet av juli. Det är ett svårtolkat utbrott. Det är ganska många bekräftade fall, men samtidigt har det inte varit den exponentiella ökning som man kanske kunde ha förväntat sig.
Byggde tält med 40 vårdplatser
Anneli Eriksson berättar att strategin från hälsomyndigheterna i Uganda var att isolera och vårda alla som hade ebola på ett stort sjukhus i Mubende. Men enligt henne fanns det ganska många problem med detta.
– När vi kom dit hade man isolerat ebolasjuka i en fristående byggnad vilket ju var bra. Men det saknades toaletter där så patienterna gick ändå till en annan byggnad där andra personer med andra sjukdomar vårdades, berättar hon.
Läkare utan gränsers medarbetare hjälpte därför till med att bygga upp semipermanenta tält där ebolapatienter kunde vårdas. I dessa tält fanns sammanlagt drygt 40 vårdplatser, med separata områden för patienter med misstänkt och med konstaterad ebola.
– Jag hjälpte till med organisationen av vården och hur man ska ta hand om patienterna på ett smittsäkert sätt både för patienter och för personal. Det är viktigt att man inte sprider ebola från någon som säkert har sjukdomen till någon som kanske i slutändan visar sig ha en annan sjukdom, säger Anneli Eriksson.
De ordnade också med säkra omklädningsstationer för vårdpersonalen för att hindra smittspridning.
Organisationen byggde även upp en mindre enhet som låg närmare epicentret av utbrottet så att patienter kunde vårdas närmare sina anhöriga.
– Det kan vara svårt att övertyga anhöriga om vikten av vård och isolering för en patient med ebola, långt hemifrån utan möjlighet att besöka. Särskilt när man inte har en väl fungerande behandling och när det rör sig om en sjukdom som är så pass dödlig.
– Att skicka iväg en familjemedlem till sjukhuset utan att själv kunna följa med blir skrämmande. Särskilt om du redan har familjemedlemmar som avlidit och du inte har kunnat säga farväl och inte begrava som du är van att göra, säger Anneli Eriksson.
Saknas läkemedel för ebolautbrottet i Uganda
Precis som för vaccinen är även de läkemedel som har fungerat mot tidigare stammar inte utvecklade för att verka mot Sudanstammen. Men även inom detta område pågår forskning. Nyligen blev det till exempel känt att USA har skickat läkemedlet remdesivir, som används mot covid-19, samt det experimentella ebolaantikroppsläkemedel MBP134 till Uganda. Dessa är avsedda för att behandla sjukvårdspersonal, men ska först testas i kliniska prövningar.
Den behandling som ebolapatienter får i nuläget fokuserar i stället på att lindra symtom och upprätthålla vitalfunktioner.
– Vi gav smärtstillande läkemedel i olika styrkor beroende på hur mycket patienten led. Det kunde till exempel handla om läkemedel mot illamående, magsmärtor och diarréer som är vanliga symtom symtom vid ebola. Mat och multivitaminer är också en del av behandlingen.
Patienterna kan också behandlas med malarialäkemedel eller antibiotika för att få bort andra möjliga infektioner, berättar Anneli Eriksson. De allra svårast sjuka patienterna med sviktande syresättning, vätskebalans och låga blodsockernivåer behandlades med syrgas, vätskeersättning och dropp med glukos.
Nedstängning i två distrikt
När Anneli Eriksson var i Uganda var samhället öppet som vanligt utan regler eller restriktioner.
– Det förvånade mig, men jag tror att man var trött efter en lång nedstängning på grund av covid-19. Det fanns en känsla av att ingen riktigt ville bry sig om det här lilla ebolautbrottet. Uganda har också lyckat få bukt med flera ebolautbrott innan de blev stora, och det spelade säkert också in.
Sedan hon kom tillbaka till Sverige har dock Ugandas president Yoweri Museveni, som tidigare ansåg att det inte behövdes några åtgärder, gjort en helomvändning.
Han har beslutat att de två hårt drabbade distrikten Mubende och Kassanda ska stängas ned under tre veckor. Restriktionerna handlar bland annat om att stänga barer, nattklubbar och nöjesställen samt att invånarna får utegångsförbud. Presidenten har också stoppat all trafik till och från distrikten, med undantag från lastbilar.
Ugandas hälsodepartement har hittills bekräftat 84 fall varav 25 dödsfall i det pågående utbrottet.
