Att det är få personer med alkoholberoende som behandlas med receptbelagda läkemedel kan bero på för lite kunskap hos läkare samt patienter. En anledning kan också vara att dessa patienter föredrar psykologisk behandling framför läkemedelsbehandling. I vissa fall kan också fysiska skador, som leverskador, göra att viss behandling med alkoholläkemedel är olämplig.
Det menar forskarna bakom en studie från Karolinska institutet som visar just att det är få personer som behandlas med läkemedel mot alkoholberoende, och att nivån i stort sett var oförändrat den studerade nioårsperioden.
– Det finns en mängd möjliga förklaringar som vi behöver fortsätta att utforska för att förstå varför dessa godkända och bevisat effektiva läkemedel används i så pass liten utsträckning när vi vet att skadligt alkoholbruk ökar risken för en rad sjukdomar och för tidig död, säger Sara Wallhed Finn. korresponderande författare och forskare på Karolinska institutet, i ett pressmeddelande.
Undersökte fyra alkoholläkemedel
I studien, som har publicerats i tidskriften Drug and alcohol dependence, har forskarna undersökt förskrivningen av fyra godkända läkemedel mot alkoholberoende; disulfiram, naltrexon, akamprosat och nalmefen. Totalt ingick 130 000 vuxna personer som hade fått en alkoholberoendediagnos mellan åren 2007 och 2015.
Enligt studien varierade andelen individer som hämtade ut alkoholläkemedel mellan 22,8 och 23,9 procent. Siffrorna var i stort sett oförändrade över den studerade tidsperioden.
I studien såg forskarna också vissa individuella skillnader. Resultatet visade att alkoholläkemedel förskrevs i mindre utsträckning till män, äldre personer, personer med lägre utbildnings- och inkomstnivå, boende utanför storstadsregionerna och individer med andra fysiska sjukdomar.
– Resultatet visar att det finns en stor underförskrivning av alkoholläkemedel och även skillnader mellan olika grupper i samhället. Detta är problematiskt med tanke på det stora lidande som alkoholberoende vållar, både för individen och samhället, säger Sara Wallhed Finn, som också är psykolog inom specialistvården vid Beroendecentrum Stockholm.
Vad orsakerna till skillnaderna vet forskarna inte fullt ut ännu.
– Vi vet väldigt lite om orsakerna till dessa individuella skillnader. Ett skäl kan vara att tillgången till vård ser olika ut över landet, där specialiserad beroendevård till största del finns i storstadsregionerna. Ett viktigt resultat är att förskrivningen är särskilt låg för individer med andra fysiska sjukdomar. Detta trots att de fysiska sjukdomarna inte var ett hinder för förskrivning av alkoholläkemedel. Orsakerna till detta behöver vi mer kunskap om, säger Sara Wallhed Finn.
Vissa begränsningar
I studien ingår endast personer som har vårdats för alkoholberoende inom specialistvården, vilket är en begränsning eftersom nästan hälften av alkoholberoendediagnoserna ställs i primärvården. Studien var också begränsad till recept som hämtats ut. Dock har en annan tidigare studie visat att förskrivningar och uthämtade läkemedel i stort sett överensstämmer.
