Det verkar som att kompetensen i Apotekets egenvårdsshoppar har blivit en fråga om huruvida man ska ha personal med god lägstanivå ELLER om man ska ha närvarande farmacevt. Själv förstår jag inte att det skulle finnas en motsättning: Det går att ha både farmacevt och annan personal med hög lägstanivå!
Argumentet bakom Apotekets monopol bygger på att det krävs farmacevtisk kompetens för att sälja även receptfria läkemedel, och det faller ju helt med Farmaciförbundets förslag. Men det kanske var Farmaciförbundets avsikt?
Teoretiskt sett kanske man kan lösa tillgången på farmacevter genom en telefonlinje, men empiriska försök skulle nog ganska snart visa att det inte fungerar i praktiken. Varför? För att tröskelvärdet är betydligt högre för ett telefonsamtal än för en snabb blick eller ordväxling kollegor emellan. Det behövs en hög lägstanivå på personalen, men dessa behöver stöd av en fysiskt närvarande farmacevt.
Erika Petersson
Stockholm