Kardiologen Mårten Lindström har mångårig erfarenhet av att jobba med läkemedelsfrågor. Bland annat som ordförande i läkemedelskommittén i Region Jönköpings län och som biträdande ordförande i NT-rådet, där regionerna gemensamt styr upp införandet av nya terapier. Nu är han ny ordförande i LOK-nätverket, nätverket för Sveriges 23 regionala läkemedelskommittéer.
Vad är det som lockar med det nya uppdraget?
– Jag är intresserad av läkemedel och jag gillar samarbete. Inom LOK-nätverket har vi en ständig dialog om alla frågor som dyker upp för att försöka få till en jämlik, säker och rationell läkemedelsanvändning. Området är spretigt och vi har löst det genom att dela upp de olika ansvarsområdena mellan oss. Det är roligt att få hålla ihop sådant lagarbete, att göra saker tillsammans.
Vilken är er största utmaning just nu?
– Den största utmaningen är kanske att utmaningarna är så många! Till de områden som vi kommer att få fortsätta arbeta mycket med hör förstås olika konsekvenser av coronapandemin. Andra stora utmaningar är de högaktuella beredskapsfrågorna, de ökande restnoteringarna och regionernas allt högre kostnader för läkemedel.
– Vi behöver också arbeta vidare med att utveckla en effektiv struktur för samverkan mellan läkemedelskommittéerna och det relativt nya nationella systemet för kunskapsstyrning. Läkemedelskommittéerna har sina lagstadgade uppgifter, men det finns många beröringspunkter med arbetet med läkemedel inom den nationella kunskapsstyrningsorganisationen.
Det låter komplicerat, betyder det att ni dubbeljobbar?
– Nej. Jag kan förstå att det kan verka som att det finns parallella strukturer för läkemedelsarbetet, men frågorna är så många och komplexa att det är bra ju fler som engagerar sig. Regionerna behöver ha forum för sin dialog om ”hur gör vi med det här?” och frågorna behöver även belysas på nationell nivå. Samtidigt krävs också en fortlöpande diskussion mellan regional och nationell nivå. Samarbetet är tidskrävande, men nödvändigt.
Finns det något som oroar dig särskilt?
– Samhällets läkemedelskostnader ökar mer än inflationen. Det är inte hållbart i längden utan undanträngningseffekter. Vi kommer att tvingas göra allt fler prioriteringar när det gäller införande av nya, dyra läkemedel. I det sammanhanget är de icke transparenta läkemedelspriserna ytterligare en komplikation som kan göra det svårare för oss att kommunicera till allmänheten varför olika bedömningar görs.
Restnoteringarna, då – har du något recept mot dem?
– Det är komplexa problem som Sverige inte kommer att kunna lösa på egen hand. I grunden handlar det om hur läkemedelsindustrin på olika sätt agerar för att deras produkter ska fortsätta att vara vinstgivande. För att motverka brister på viktiga läkemedel skulle det kunna vara bra med mer samarbete inom Norden, och kanske inom EU.
