Landets 21 regionala vaccinsamordnare är en liten men mycket synlig yrkesgrupp som uppstått under pandemin. Samordnarna ska se till att vaccinationerna mot covid-19 flyter på så bra som möjligt i respektive region och är ofta i hetluften. Deras yrkesbakgrunder varierar, några är sjuksköterskor, andra är läkare och även andra professioner finns med.
Regionerna har nu lyckats vaccinera över 60 procent av de i befolkningen i Sverige som är 18 år eller äldre med två doser. Men när det uppstår gnissel i maskineriet – då är det ofta vaccinsamordnarna som medierna intervjuar. Om bokningssystem som brakar ihop, vaccinleveranser som uteblir, ojämn vaccinationstäckning och andra problem. Så hur är det att vara vaccinsamordnare egentligen? Läkemedelsvärlden ringde upp Kristine Rygge som är vaccinsamordnare i Västra Götalandsregionen.
Vilka egenskaper behöver man ha för att passa för jobbet?
– Det är viktigt att vara kommunikativ och flexibel, och en fördel att ha en känsla för logistik. Sedan behöver man också kunna tackla att människor blir frustrerade när det uppstår problem, utan att ta det personligt. Förstå att det inte är mig de är arga på. Man behöver vara både lite hårdhudad och samtidigt ödmjuk så att man tar problemen på allvar.
Hur hamnade du själv i den här rollen?
– Jag är läkare och har tidigare arbetat inom regionen bland annat som medicinsk rådgivare vid akutmottagningarna. När pandemin startade fick jag ett uppdrag inom regionens särskilda sjukvårdsledning att bygga upp provtagningsverksamheten för covid-19. Då skapade jag ett bra kontaktnät med kommunerna och primärvården. Så när frågan kom i november 2020 om någon ville hjälpa till med vaccinationerna så tänkte jag att ”där måste ju jag kunna göra nytta”. Annars är jag inte en sådan som räcker upp handen i varje läge, men då gjorde jag det och sedan var det i gång.
Blev det som du trodde?
– Jag var inte förberedd på att det skulle bli så stort fokus på mig som person. Men all denna uppmärksamhet visar vilket enormt engagemang som finns för vaccinationerna i regionen både bland invånare och personal, och det är väldigt roligt.
– Det största problemet har varit att vi nästan hela tiden haft tillgång till mindre vaccin än de mängder vi räknade med från början. Det har skapat ett stort tryck och ibland frustration. Många har hört av sig till mig om ”när är det min tur?”. Men de flesta förstår när man förklarar systemet och vaccinationsordningen. Och en del hör av sig igen när de fått sin spruta och är glada.
Vad tror du om hösten?
– För närvarande är vi över 50 heltidsanställda som jobbar med covid-19-vaccinationerna bara i vår region. Dessutom har vi avtal med 18 externa aktörer som hjälper till med vaccinationerna. Det har ju tillkommit nya åldersgrupper att vaccinera och det är fortfarande många som ännu inte fått sin andra dos. Vi måste också fortsätta arbetet för att nå ut med vaccin till mer svårnådda grupper.
– Så det är en hel del att hålla ihop och än så länge är detta ett heltidsjobb. Jag förväntar mig att det kommer att fortsätta så en bit in på hösten och är beredd att finnas här så länge som det är nödvändigt. Men så småningom kan nog uppdraget fasas ut.
Skulle du tacka ja till jobbet igen med den erfarenhet du har nu?
– Ja, faktiskt. Det har varit en otrolig resa och det är fantastiskt att få jobba tillsammans med så många kompetenta, idérika och engagerade medarbetare i den organisation som vi har byggt upp liksom i primärvården, kommunerna och sjukvårdsförvaltningarna. Det finns mycket ”go” även om vi alla också är trötta. Jag tycker fortfarande det är kul och jag lär mig massor.