Inom EU råder etableringsfrihet vilket innebär att man inte utan vidare kan diskriminera eller undanta någon från att driva en verksamhet. Utredningens konstruerade farhåga att patienter riskerar ?att inte få bästa tillgängliga vård då förskrivaren har incitament att välja medicinering framför andra vårdformer? visar att den helt bortser ifrån att läkaryrket är ett legitimationsyrke med ett stort lagreglerat yrkesansvar.
Utredningen är omfattande och på många områden noggrann. Det kan man tyvärr inte säga om den del som redogör för varför man vill särbehandla läkare. Där nöjer man sig med att det är ?motiverad med hänsyn till det trängande allmänintresse av låga läkemedelskostnader och att skydda folkhälsan?. Utredaren har tydligen inte tittat på hur vården är organiserad i dag. Ett exempel är läkaren som har vårdavtal med kostnadsansvar för läkemedel ? en läkemedelsbudget, där läkaren har ett inbyggt incitament för att hålla läkemedelskostnaderna nere. Att ha förskrivningsrätt innebär dessutom inte med automatik att man är i eller driver en verksamhet där man skriver ut mycket mediciner. Det finns många läkare som använder sin förskrivningsrätt i mycket begränsad omfattning, men där den ändå är en del av yrket.
När man beslutar om att reglera detaljhandel med läkemedel måste det ske utan förutfattade meningar om vissa yrkesgrupper. Det är helt fel att särbehandla någon utifrån förskrivningsrätt när det är tillämpning och utövning inom vården som är avgörande för kvantiteten av förskrivningen.