Författare var bland annat Francis Crick, James Watson och Maurice Wilkins, som alla tre erhöll Nobelpriset i medicin 1962. I Nature beskrivs i år i ett antal artiklar den historiska, vetenskapliga och kulturella betydelsen av händelsen som inledning till en bioteknologisk revolution. Det gick dock trögt i början och det var först när man insåg DNA-molekylens involvering i proteinsyntesen som vetenskapsvärlden tog upptäckten på allvar. Mot bakgrund av det mänskliga genomets fastställande i början av detta sekel ses DNA-upptäckten alltmer som den största vetenskapliga bedriften under 1900-talet.
Efterhand anses den bioteknologiska utvecklingen också starkt påverka sjukvårdens organisation och utförande. Den processen anses dock gå långsammare än vad som förutsågs för några år sedan och under våren har frågan diskuterats i ett antal artiklar i tidskriften Science, där man bland annat framhåller att kraftfullare metoder bör utvecklas för att identifiera individer med högre risker för sjukdomar och en individuellt anpassad behandling. Vetenskapsmännen måste ta ett större ansvar för att bryta det traditionella mönstret, och nu avsättes också stora ekonomiska resurser i USA för att implementera ny vetenskap i praktisk sjukvård.
I England har regeringen tillsatt en särskild kommission, Human Genetics Commission (HGC), som i en rapport före sommaren presenterade ett program för att kvalitetssäkra den genetiska utvecklingen med ny utbildning för läkare och organisation av sjukvården. Enligt sjukvårdsministern står sjukvården på tröskeln till en ny revolution, vilket han uttryckte i samband med presentationen av rapporten. Pharmaceutical Society har följt upp detta och på olika sätt beskrivit hur apoteken och farmacin kommer att beröras i framtiden. I ett PM framhålls farmakogenomiken som grundläggande för hur en individ svarar på en läkemedelsbehandling, såväl med avseende på positiva som negativa effekter. Att kunna de molekylära verkningsmekanismerna är nödvändiga för att förstå de kliniska effekterna. En kunskap, som är mycket begränsad hos apotekarna och här måste medicinarna och farmaceuterna samverka. Därför avser Pharmaceutical Society ingå samarbete med andra institutioner för att ordna utbildning på området för all sjukvårdspersonal.
Var står vi då i Sverige? Vad gäller bioteknologisk FoU hävdar Sverige sig väl enligt en nyligen publicerad rapport från IVA och VINNOVA. Däremot anses implementeringen av den nya läkemedelsforskningen i den praktiska vardagen inom sjukvård och apoteksverksamhet gå trögt. Folke Sjöqvist, pionjär på området, har under våren i en artikel i Läkartidningen beskrivit hur farmakogenetiska metoder för rationellt val av läkemedel och individuell läkemedelsdosering är under snabb utveckling, vilket leder till ett paradigmskifte i läkemedelsbehandlingen. Sjöqvists artikel har nyligen kommenterats i en artikel av Ulf Kristoffersson och Tore Nilstun, som menar att de farmakogenetiska landvinningarna måste utnyttjas med respekt för de etiska konsekvenserna och läkarnas begränsade kunskap om sambandet mellan normal variation, sjukdom och arv. Kjell Strandberg har vid olika tillfällen beskrivit vilka möjligheter apoteken och farmaceuterna har att medverka i den nya utvecklingen, dock hittills med begränsad respons.
Förhoppningsvis fångar professionerna i den patientnära verksamheten i Sverige upp trenderna i den nya läkemedelsutvecklingen. Intryck kan hämtas från de årliga FIP-kongresserna, som av och till tar upp aktiviteter inom området. Utvecklingen i England och USA kan också vara värd att studera. En förutsättning är att man löser upp stelbenta organisatoriska strukturer, motverkar revirtänkande och utvecklar det professionella ledarskapet inom sjukvård och läkemedelsförsörjning.