Icke utan förvåning tar jag del av den senaste undersökningen (LMV 12/03, sid. 7, reds anm) som visar att farmacevterna ägnar fyra och en halv minut till att undervisa kunderna och en och en halv minut till att ta fram det önskade läkemedlet. Jag har själv blivit utsatt för denna undervisning då jag hämtat ut ett läkemedel och då farmaceuten inte vetat att jag själv är läkare. I väntan på att få min medicin har jag med stigande förargelse lyssnat till dessa så kallade patientinformerande samtal.
Köerna skulle i ett nafs bli kortare och antalet tjänster skulle kraftigt kunna reduceras om farmacevterna upphörde med att informera om läkemedel och i stället ägnade sig åt att expediera medicinen så snabbt som möjligt. Det bifogas ju en lista på biverkningar i varje förpackning. Det är inte farmacevternas uppgift att leka läkare!
Det är den utskrivande läkarens uppgift att informera om eventuella biverkningar, vilket säkert de flesta läkare gör. Jag har många exempel på att farmacevternas information oroat patienterna så att de inte vågat ta sin medicin. Jag har mycket ofta fått informera mina patienter om att kolesterolsänkande mediciner har biverkningar som dock aldrig leder till döden, men att ett högt kolesterol däremot ofta orsakar en ond bråd död! Det vore ytterst intressant att rättsligt pröva ett fall där en läkare skrivit ut en kolesterolsänkande medicin, där farmacevten skrämt patienten så att denne inte vågat ta medicinen och där patienten fått en hjärtinfarkt. Man har faktiskt i USA diskuterat rättsliga åtgärder mot läkare som inte föreskrivit kolesterolsänkare till patienter som behövt medicinen, men ännu har mig veterligt inget sådant fall prövats.
Genom att se till att farmacevterna ägnar sig åt sin huvudsakliga arbetsuppgift i stället för att leka läkare kan stora belopp sparas, förutom att vi slipper alla dessa långa köer på våra apotek!
Leif Bergdahl
Leg läkare, docent
Täby