Min uppväxt i Indien omgiven av ?Bollywood?- filmer har format mitt intryck av absoluta sanningar och min förståelse av världen.
I dessa filmer är hjälten alltid stark, undernärd torso till trots, och besegrar alltid sina fiender. Hjältinnan blir alltid förälskad i hjälten och skurken är alltid ond.
Dessa ingredienser är fullständigt självskrivna, garanterade inslag i dramaturgin. Ibland förekommer knepiga filmer där skurken verkar snäll i början, men man kan vara säker på att han bekänner färg innan slutet av tretimmarsföreställningen och allt är i sin ordning.
När jag kom till Sverige 1983 uppfattade jag att det även här fanns många absoluta sanningar, förutsättningar som man alltid kunde ta för givna. Som att universiteten var ärorika, upplysta institutioner och att landstingen hade gott om både personal och pengar.
Sedan drabbades vi av 1990-talet med fastighetskriser och annat elände. Allt sedan dess har vi hört en plågsam litania med rationaliseringar och nedskärningar som ledord.
Är denna dystra bild av framtiden det enda vi har att erbjuda? En bottenlös nedgång som sista stadiet i en imploderande stjärna?
Jag vägrar tro det. Vi behöver en positiv vision av framtiden som kan utmana och uppmuntra oss för flera år framöver.
Inte minst farmacevterna befinner sig i en brytningstid. Yrkeskåren kan liknas vid före detta vilddjur, vana att jaga och försörja sig själva, som efter en tid innanför stängsel nu åter måste ut i det vilda och använda sina gamla, kanske bortglömda kunskaper.
Men behöver vi tvivla på om vi kan överleva i ?vilt? tillstånd? Sverige har en lång tradition av entreprenörskap bland farmacevter. Apotekarna ägde och drev apotek. Ett flertal läkemedelsföretag grundades av apotekare som sedan har blivit framgångsrika globala företag. Framtiden erbjuder säkert nya utmaningar som kräver våra djupa kunskaper om läkemedel. Det jag oroar mig mest för är om vi förmår bryta jantelagen, stå rakryggade och med klara stämma deklarera att ?Vi kan läkemedel? eller ännu djärvare – ?Jag är läkemedelsexpert!?
Mina farhågor för övrigt gäller framtiden för farmacevtisk forskning, som länge varit i farozonen. Sven Ströms (pappa till dagens sjukhusapotek) vision för svenska sjukhusapotek skapade förutsättningar för högklassig forskning inom apoteksväsendet. I besparingstider ses forskning däremot som en onyttig företeelse som inte bidrar till klirr i kassan. Vem kommer att värna om denna viktiga forskning i en avreglerad värld?
I förändringssammanhang är det brukligt att citera Darwin, vars berömda citat tyvärr oftast misstolkas som ?De starkaste överlever?. Den rätta översättningen borde egentligen vara ?De mest anpassade överlever? – och så lär det bli framöver.
Det återstår att se hur verkligheten förändras under den kommande mandatperioden, och hur snabbt farmacevtkåren kan anpassa sig till det nya läget. Det är svårt att uppnå något nytt utan att riskera något, utan att misslyckas eller misstyckas.
Det är dags för oss att ställa oss upp i fleecetröjor à la Framfab – inga kortbyxor tack – och proklamera att vi inte är rädda för framtiden!
Srinivas Uppugunduri
Srinivas Uppugunduri är en av tre nyvalda styrelseledamöter i Apotekarsocieteten. De åsikter som framförs i texten är hans egna.